TeknikLivet

Usb-minnen

Provar ett torsdagstema idag. Throwback thursday är ett återkommande tema på bloggar och sociala medier. Det lär ska ha börjat på Instagram. En tillbakablick på något helt enkelt, i bild. Första gången för min del. Både bild och text blir det då, såklart.

image

Jag har kvar mitt första usb-minne, som en relik.
Fick det i present av brorsan och hade ingen aning om vad det var, innan han förklarade. Det rymde hissnande 128 MB och det kändes som att jag kunde spara vad som helst på det. Disketterna var alltså bara att kasta.
Usb-minnen kändes verkligen som framtiden och verkade minst lika säkra som svartalvsskyddade Gringotts bank i Harry Potter. Disketterna var, enligt egen upplevelse, långtifrån säkra lagringsprylar. Plötsligt var de inte anträffbara längre, floppysarna.
Men usb-minnen. Vilken grej! Minns att det blinkade en liten grön lampa när det var anslutet i datorn. Det såg man visserligen inte mycket av eftersom usb-portarna satt endast bakom datorn. Minns däremot inte alls vad jag lagrade på det, men det var förmodligen texter.
Man lade saker på stickan, sa man. För oftast såg de lite stick-liknande ut.
Med tiden har det visat sig att usb-minnen är långt ifrån oövervinnerliga de heller. De kan minsann också check ut helt oförklarligt och utan förvarning och vägra en inträde till egna sparade dyrgripar. Just det här gamla minnet har verkligen ingen lust att visa en endaste fil längre. Och jag har glömt vad det innehåller och hoppas att det är nåt oviktigt. Eller sparat nån annanstans också.

Nuförtiden har jag en hel ask med olika minnen. Och de kan se ut hur som helst, inte lägre bara stickor, utan diverse olika små figurer. Vad som helst liksom.
yoda1Bland annat den här gröna killen. Han känns mycket lämpad och trovärdig för det ärevördiga ansvaret att hålla reda på mina viktiga filer. Det ser man ju, har tar sitt uppdrag på allvar! Och han har gott om plats i sin hjärna. stormtrNär han inte räcker till har jag en back-up kille som genast kommer den här till undsättning! Om det behövs mer minne, eller om jag bara vill spara olika grejer hos olika killar. För att ha ett system eller nån sorts koll.
Det man sparar numera kräver dessutom betydligt mer plats än mitt gamla hundratjugoåtta kunde bidra med. De här grabbarna sväljer, förklarligt nog, en del gigabyte.

imageDen här mannen däremot. Är han verkligen pålitlig i sin svarta hjälm? Skulle man anförtro honom nåt viktigt överhuvudtaget? Knappast. Hur han än försöker påstå att han är någons pappa och viftar med lasersvärd.

Men ja. Ska jag vara ärlig litar jag inte fullständigt på nån av dessa galaxhjältar alls. Och det går helt enkelt inte att lita på speciellt mycket i datavärlden. Det har jag minsann lärt mig.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s