Musik i ByHåla

Vi hamnade i Byhåla. Anledningen till detta var en spelning på en … Byhålaklubb. När vi kom fördubblades antalet gäster.
Okej. Vi köpte nåt att dricka, som man gör, och slog oss ner vid ett bord. Sakta men säkert ökades gästinnehållet i Byhålaklubb.
Alla band anländer sent till sin scen. I synnerhet dom som bara får spela i Byhåla. Rockerslooken sitter så rätt. Tatueringarna syns. Kedjorna hänger som de ska, från skärpet med malteserkors och gitarren långt ner i knävecken. Men. Man är i Byhåla och spelar sina väl inövade låtar. Och man måste vänta tills det finns tillräckligt med publik.
Gästerna i Byhåla är av ett intressant slag. Nåja. Jag kommer inte precis från Stureplan jag heller. Kanske kastar jag i skört hus. Men.
Jag svär på att jag såg Uncle Fester dansa där framför scenen. Voldemort var med. Han trodde att man kunde dansa foxtrott, ensam, till hårdrock. Typiskt Voldemort. Ilsken och självcentrerad. Jag såg även Gru. Han, skurken från ”Dumma mig” och han såg sig över axeln om och om igen. Kanske trodde han att vi tänkte sälja kakor? Och i ändan av ett bord satt plötsligt halva MC gänget från Sons of Anarchy. Skäggiga, västbeklädda motorcykelkillar. Inte riktigt lika macho som det där teveseriegänget trots allt. Vapenlösa och kramgoa.
I Byhåla dansar man framför scenen. Eller mer studsar man framför scenen. Kvinnor och män. Tillsammans. Som en enhet. Det slängs med hår. Det hålls knutna nävar på raka armar i luften, i takt med musiken. Det mimas/sjungs med i texterna och plötsligt ser jag allt i för långsam takt. Som reklamfilmen för ett kryssningsfartyg. Shit vad fula folk blir, när de tror de är coola!
I Byhåla står rockhjältarna plötsligt på borden och river av sina riff. Önskar kanske att arenan var större, publiken massivare. Inte Byhåla liksom.
Jag såg en drink på menyn i baren. Virrpanna. Kanske var det den man försökte samla ihop till när man skyndsamt plockade flaskor och glas av borden. Vare sig de tömts eller inte. Helst inte! För slattarna kanske var huvudingrediensen i driken. Jag köpte ingen virrpanna i Byhåla. När bandet tog paus, då drog vi. Byhåla fortsatte festa och svänga med hårsvallet framför scenen. Vi passade inte in där.
Jag säger inte att Byhåla var fel ute. Eller att bandet var patetiskt. De syntes att de hade kul! Hela Byhåla hade kul. Och vi avslutade vårt studiebesök med att konstatera att det ändå var … kul … intressant. Och vi åkte dit för att se det där bandet. Ja. Då ska vi inte klaga.

Advertisements

2 thoughts on “Musik i ByHåla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s