Vad har du på hjärtat?

Så står det i rutan för snabbinlägg i denna bloggs administrationspanel. Vad har du på hjärtat? Ett lustigt uttryck egentligen. På själva hjärtat. En metafor för vad har du för funderingar. Kanske också specifikt funderingar som påverkar känslorna på ett eller annat sätt.
Jag kom hem denna fredagsmorgon med mest bara ledighet på hjärtat. Så blir det efter ett antal nätter på jobbet samma vecka. Alltså klev jag ut i solig men kall morgon och åkte hem. Dukade jag en frukostbricka med kaffe och macka. Tände några ljus i ”röda rummet” och slog på teven. Utanför fönstret brummade årets sandtåg. Turen hade kommit till vår gata, att få det där vintergruset uppsopat och bortforslat.
Medan jag mumsade på frukosten och kände mig allmänt nöjd, startade jag datorn och klev in på facebook. Där hittade jag en uppmaning om att läsa en text. Uppmaningen löd att alla borde göra det.
Alltså klickade jag på länken.
Landade hos good news magazine som har Medveten Optimism som undertext, bara en sån sak!
Artikeln handlade om Emerich Roth.
En överlevare! En överlevare från koncentrationslägren. Jag läste texten. Hela texten läste jag, långsamt. Efter det var denna fredagsmorgon inte längre lika ledighetsfokuserad.

Vad har du på hjärtat? Jo. Det finns mycket på hjärtat! Jag håller med om att alla borde läsa den. Alltså delade jag den, både här och på facebook.
Först fastnar man så klart i hans, Emerich öde. Och så många andra människors grymma öde. Som han säger själv; ” i hatets och våldets yttersta konsekvenser”. Hur kunde det ske? Och nära till hands ligger då tanken om vart vi är på väg nu! Vi ska snart göra viktiga val i detta land. Och jag har så svårt att förstå att människor väljer att välja ett sånt parti. Som står för saker som kan liknas vid sånt som gav upphov till alla dessa människors öde. Utrotning. Hat. Rädsla.
Emerich är en klok man. En överlevare. Han vill undvika hatet. Istället bidra med sanningar, fakta om hur det var. Det handlar inte om hat, säger han. Utan om avsaknad av kärlek!
Avsaknad av kärlek! Smaka på den.
Vi har så lätt att inte bara döma nuförtiden, utan att genast hata! Överallt ser man bevis på det. I olika inlägg och kommentarer på nätet. Då tänker jag inte på alla näthatare. De är ett kapitel för sig. Utan på hur vi ”vanliga” uttrycker oss i allmänhet.
När nån råkat ut för en oförrätt eller vad det nu kan vara och lägger ut det på till exempel facebook. Eller länkar olika artiklar som handlar om att någon burit sig illa åt, gjort fel, varit otrevlig, brutit mot lagen eller bara tänkt fel.
Genast fylls kommentarerna med meningar som j..la idiot. Hen borde få stryk på olika sätt, råka ut för olika sorts sexuella övergrepp eller åtminstone slås på käften. Uppfinningsrikedomen i hatets anda är stor.
Att man själv då befogat skulle kunna uppträda lika illa som den man hatar för tillfället.
Den som gjort nåt brottsligt eller den som bara råkat göra ett misstag. Det spelar ingen roll. Inför hatets synvinkel ska alla dö, deporteras, slås ner, våldtas, utvisas. Oavsett vad hen gjort sig skyldig till, slänger vi lättvindigt ur oss rena hemskheterna. Skulle vi verkligen gå till sån handling i mötet med en annan människa? Troligen inte tack och lov! Men varför uttrycker vi oss då på det viset och varför låter vi hatet (avsaknaden av kärlek) sippra ut sin svarta rök i det vi skriver i kommentarerna?
Vi borde alla ta till oss Emerich Roths levnadsprincip. – döm inte människan efter de fel hon begått utan efter de sätt hon försöker rätta till dem.
Vi kan välja att inte hata! Vi kan välja att inte hämnas. Kan vi istället tillföra kärlek där den saknas?
Då kanske kommentarsfälten skulle bli trevligare att läsa. Då kanske vi alla skulle må aningen bättre.
Mitt morgonkaffe är sen länge slut. Soparbilarna har åkt till nästa gata.
Jag känner inte Emerich. Men just nu har jag honom på hjärtat.

Advertisements

4 thoughts on “Vad har du på hjärtat?

  1. ~Sol~ skriver:

    Jag hittade artikeln genom dig på facebook igår och har haft honom på hjärtat sedan dess. Vilken ovanligt klok man. Jag hoppas verkligen att hans anda lever vidare, även när han själv går ur tiden. Känslan han förmedlar är tidlös. Och viktig. Så oerhört viktig.

  2. annukka skriver:

    Jag känner sådan tacksamhet över att sådana människor finns.. som kan lära oss att inte ta något för givet. Han behövs. Mer än han själv kan förstå antar jag..

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s