UmgängesLivet

Oj

Jag glömde igår! Ojoj.
Dagen rullade på i allt möjligt och slutade med att vi hamnade på den där Puben igen. Vi hade stämt träff med vänner för att äta och umgås lite. Trevligt.
Igår, som så ofta på helgerna var det livemusik på puben fram mot småtimmarna. Maken var färdig att gå vid första tonen. För det spelades hammondorgel med stor inlevelse. Vid vårt bord gillades inte hammondorgel alls. Verkligen inte. Vi hörde inte alls det som den jublande skaran vid scenen tydligen hörde. Våra vänner valde att åka hem och Maken hade gärna hängt på. Jag också. I vanliga fall. Jag är inte den som bestämmer att vi stannar längre på krogen. Men i går gjorde jag det. För Vännen bakom bardisken hade berättat att det skulle bli gästartister. Och just dessa två artister ville jag höra! Det var Ida Long, en Gävletjej med bra röst och så Ulf Nilsson med sin fantastiska rockröst mitt i hammondorgeln. För då lyfte det. Tyvärr satt jag så knasigt till att jag inget såg. Men jag hörde ju.
När gästartisterna sjungit klart tog vi oss ur sittplatsen och åkte hem vi också. Nöjda.
Eftersom jag valde att ta med bilen i går kunde jag också i lugn och ro ägna mig åt att iaktta medmänskligheten.
Stilstudier liksom.
Kvinnor håller verkligen på med sitt hår hela tiden! Liksom sveper omkring det från sida till sida, lägger alltihop i ett sjok över huvudet mot fel sida, rufsar omkring det med stora gester och håller på. I synnerhet när det finns män i närheten. Liksom burrar upp fjädrarna för att se snyggare ut.
Och anlägger inövade miner som ska göra ansiktet ännu attraktivare/coolare. Den där jag-är-inte-intresserad-om-du-nu-trodde-det minen för att locka till sig beundrare.
Och till ingen nytta! För män som dricker ser mest bara varandra. Roliga anekdoter ska avhandlas tätt ihop, luftgitarren/trummorna ska spelas på, och handskakningarna. För att inte tala om de manliga handskakningarna. De är värda en studie i sig. Det vanliga goddag-greppet när de möts eller när nån bjuder på en öl. Och så det där nu-bryter-vi-arm-greppet tvärs över bordet, när polarn ligger riktigt bra till och egentligen skulle kramas. Och så knoge-mot-knoge i schysst samförstånd. Så nä, dom ser inte oss. Förrän möjligen mot kvällens slut …
Ibland är det riktigt intressant att sitta och glo!

Annonser

6 thoughts on “Oj”

  1. Intressanta iakttagelser där…. Många timmar var alldeles bortkastade framför spegeln när man var ung och begav sig ut på köttmarkanaden i good ol’ Jeppis. Detta får jag bara konstatera efter att jag har läst dina iakttagelser. Han med stort H märkte mig aldrig, och det var väl tur, för då skulle jag lanske aldrig har träffat Maken! 😉

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s