BilLivet

Roadtrippat

Kanske var det ett spontant ryck. Kanske var det just det där att säga hej då igen. Men vi bestämde i vilket fall att vi skulle sätta oss i bilen denna söndagsmorgon tidigt. Det var resultatet 2015-06-22 16.09.02av tanken som föddes i rulltrappan upp mot spår två på Skövde centralstation. Förra söndagen, när midsommaren precis var färdigfirad. Dottern skulle hem, tillbaka till sitt långtbortifrånboende. I hasorna vi föräldrar med avskedet i halsgropen. Och då kom vi på det! Helgen som skulle komma innehöll en festival och den skulle Dottern besöka. I egenskap av fotograf. Vi har semester. Kan göra vad vi vill. På festivalorten finns släktingar och det var länge sen vi sågs! Ja! Vi åker dit! Över dan bara!
I morse ringde mobilens väckarklocka. Den kan ställas på flera olika alternativ och dessa kan döpas. Jag har en klocka som heter ”jävligt tidigt” och den utnyttjas till jävligt tidiga väckningar. I morse, på en semestrande söndag ringde denna mobil 05.30. Det är verkligen jävligt tidigt när man är ledig och kunde ha legat kvar.
Vi hasade upp. Trötta i ögonen. Kokade kaffe och sånt. Gick ut till bilen exakt en timme senare, tankade och var snabbt ute ur stan.
2015-06-28 09.39.37Morgontrafiken var lugn och vips hade vi passerat huvudstad utan köbildning. Vi skulle till Sveriges nionde största tätort. Och den gps vi för tillfället nyttjar vägrade ge oss den angivna adressen. Jag hittade nån sorts koordinater och dem provade vi. Tills gps påstod att vi var framme. Och då var vi synnerligen O-framme, mitt i en skog! Vi ringde och rådgjorde med resmålet och fick lite guidning och var snabbt rätt. Gps var däremot illa ute och riskerade få flygtur genom fönster. Maken behövde frukost …
Vi anlände alltså till Makens kusin i en idyllisk ort på landet utanför denna tätort. Så himla vackert det är i detta land!2015-06-28 14.17.58

Där i huset hittade vi också festivalfotografen eftersom Kusin med Familj varit snälla nog att ta hand om denna dyrbara fotograf och erbjudit henne både sovplats, mat och skjuts/hämtning.
Trevlig förmiddag runt köksbordet och på trappan i solen. Sen packade Dottern pick och kamerautrustning och vi åkte in till stan. För att träffa ytterligare kusiner med familjer till Maken. Man kan säga att vi boostade upp antalet invånare med vårt efternamn ett snäpp i tätort nummer nio denna dag. Nytt köksbord. Mer prat.
Man kan anses galen. Som åker nästan fyra timmar bil en sommardag. För att umgås några timmar. Och sen åka samma väg tillbaka. Man kunde såklart ha övernattat. Men nu valde vi att göra så här i dag. Vi gillar ju att åka bil.
Dottern hade ett tåg att passa också. Detta tåg skulle ha varit ett tillfälligt sådant. Med byte av tåg i en betydligt mindre tätort bara en halvtimme från starten. Vi bestämde vid bokningen av dessa hemtåg att hon kunde skippa det första, och vi kunde skjutsa henne till det andra. Som var liksom åt vårt håll i alla fall.
Den här gången samarbetade gps … inte heller. Vi valde raskt ett annat alternativ innan Maken blev mobillös … Man vill ogärna skräpa ner i tätorter man besöker så där tillfälligt.
2015-06-28 18.26.23Den andra gps-tanten hade koll på läget och fick iväg oss till rätt station utan bekymmer. Vi hann också stanna och handla en matsäck och hitta parkering.
Vinkade sedan av Dottern på ytterligare en perrong på en vecka. Ja, ja. Sånt är livet med bortflyttade ungar. Hon tog tåget hemåt och vi tog bilen åt det andra hållet till det vi har som hemåt.

En bilresa med Maken innebär att han kör och muttrar på gps. Hon hade koll på hemorten … visserligen. Men han gillar henne ändå inget vidare. Hon är liksom inte godkänd. Och efter dagens äventyr ligger hon extra pyrt till.
Maken är av kategorin ”harjagsattmigibilenochstartatsåkörjagtillsjagärframme” Omkörning efter omkörning och hemorten hägrar. Man stannar inte en bil som startats innan den är framme! Jo, möjligen om man är kissnödig. Då kan den stå på tomgång medan man fort gör vad man ska. Annars kör man. Oavsett hunger, törst och intressanta upptäckter efter vägen. Sånt stannar man inte för! Man ska hem! Man låter alltså frun vara hungrig och ignorerar fullständigt sin egen hunger och griper tag om ratten i ett stabilt tio i två. Man har ett uppdrag. Man ska hem! Sen gaspedalen tryckt mot golvet och bilen växlats in i ett schysst tempo stannas det verkligen inte!
Vi kom hem som vi skulle. Hungriga men nöjda med dan. Innan Dottern anlänt på sitt ställe fast hon borde ha varit hemma först. Bara för att det jäkla tåget var ruskigt försenat och minsann stannade, både här och där till synes i onödan.
Men numera är även hon hemma lyckligt och väl.
Själv sitter jag ute i ljummen junikväll. I hammocken tillsammans med myggen. Här blir jag kvar en stund till medan katten jagar kvällsknytt och löven nattrasslar ovanför mig. Tänker tillbaka på en synnerligen utmärkt dag. Precis en sån dag man vill ha på sin semester! I morgon är det en annan dag!

Annonser

1 thought on “Roadtrippat”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s