BlomsterLivet, Livet, TrädgårdsLivet

Det är lördag …

och jag har lagt mig till med paviljonhäng. Ett vindspel klingar i bakgrunden, en katt sover på bänken intill mig, rosorna blommar, gräsmattan är klippt. Jag kan också lägga till att Maken målat en del av huset och tar nu det lugnt med nåt intressant på teve och Dottern verkar nöjd och glad på sitt håll och Katt-i-Tratt är befriad. Såret inte längre ett öppet sår utan fint läkt, må detta hålla i sig. Orkar inte nån ytterligare trattrunda.
Vi har nyss ätit och jag hade ett gott vin till maten. Det blåser lite lagom och solen skiner. Och en alldeles galen idé som kanske inte ens är genomförbar har slagit rot i fantasin. Tja. Ingen dålig lördag i livet.
När kaffet var klart i morse slog vi oss ner ute i trädgården med varsin kopp. När detta kaffe druckits ur hamnade vi på en shoppingresa … och jag råkade köpa ännu en ros. Köpte en så sent som i torsdags också. (Nu är båda dessa rosor nergrävda på rätt ställen. Håll tummarna för riklig tillväxt.)
Jag jobbar ju på att få en fyllig trädgård. Intill husväggen bredvid altanen hade jag sett ut en tom fläck. Som skulle passa sig väl för en klättrande ros. Eftersom flera trädgårdsälskare lovsjungit just Alchymistrosen hade jag bestämt mig för en sån. På trädgårsdbutiken fanns endast ett exemplar kvar bland alla rosorna. Och det var ett bra exemplar tyckte jag. När jag ändå var där … så gled jag runt och drömde lite. Fick därmed syn på en helt fantastisk rosa ros döpt efter sagoDrottningen Astrid. Sån måste jag ha! Men eftersom det var en impuls gick jag ifrån den. Fast impulser av det slaget växer ofta till sig och i förmiddags blev jag ägare även till den. Då jag också hade en plan. Nu är rosen i mitt synfält i paviljongen och där passade hon perfekt. (Är alla rosor ”hon” eller finns det manliga rosor eller ”hen”rosor också?) Det var till och med så att jag hade passande växtstöd i friggan, som bara väntat på rätt användningsområde i fler år. Det blev så himla bra! Nu börjar denna paviljong ta sig som det en gång var tänkt.
För massa år sedan fick min trädgårdsintresserade pappa en idé. Han brukade hjälpa mig snygga upp i trädgården och den här dan hade han fått syn på ett gäng trädgårdsplattor. Avlånga sådana, staplade i en hög utanför staketet. Han hade räknat och stegat ut och kommit fram till att man kunde lägga dem i en fyrkant, stor nog för att rymma en sittplats. Ja men visst! Plattorna anlades till nämnda fyrkant och jag såg något rosigt klättrande intill. Maken fick fixa hem armeringsjärn av det grövre slaget och svetsade en spaljé runt ett av hörnen på plattan. Jag planterade ros.
Nu var det här på den tiden när mina gröna fingrar sträckte sig enbart så långt som till krukväxterna på fönsterbrädorna. Dessa växte visserligen förträffligt. Det gjorde inte rosen. Skogen bakom och björkarna i synnerhet, tog all näring. Rosen kämpade på. Pappa likaså, varenda gång han befann sig i min trädgård men någon ymnighet blev det aldrig.
Sedan tillkom paviljongen över denna stenbeläggning och rosenspaljé. Mitt trädgårdsintresse växte mer än rosen. Maken fick bygga lådor. Och då först. Då fann sig rosen! Nu fick den äntligen lite växtkraft. Och jag har ökat på med flera växter i lådan intill rosen. Testat olika och fått lov att gräva upp och flytta och prova annat. Nu kom alltså även Astrid Lindgren. Hennes ljusrosa rosor passar fint ihop med de cerisrosa som finns sedan förr. Ingen av dessa rosor doftar speciellt mycket. Jag har kommit fram till att det kvittar, eftersom jag faller för rosens utseende. Inte doften.
Jag önskar … att pappa kunde få komma på en stunds rundvandring. Han väckte mitt trädgårdsintresse. Lärde mig grunderna. Tänk om han fick se vad jag åstadkommit nu! Tror han skulle gilla det. Tror han gärna skulle slå sig ner i denna rosiga paviljong och t en öl eller en kaffe. Tror han gärna skulle gå runt och titta på min trädgård och komma med fler goda idéer på hur den ska byggas ut. Själv har jag en plan … som ska sättas i verket innan vintern tar vid. vänta bara.
Lördagen pågår några timmar till och i stan pågår också en stadsfest. Vi har inte besökt den än, det kanske är dags nu.

Annonser

4 thoughts on “Det är lördag …”

  1. Jag tror nog att pappa sett vad du åstadkommit, han sitter säkert i din paviljong och myser och tittar på alla dina fina rosor för dom tyckte han om. Han skulle nog älska din trädgård. Önskar att jag snart får se hur fint du har det.Många kramar ❤

  2. Vilken lisa att ha något att göra som påminner om goda tider med fina människor. 😀
    Är nyfiken som sjutton nu. Dina idéer och projekt är alltid intressanta.

  3. Jag är tämligen säker på att din pappa är med dig där i din paviljong.. som på så många andra ställen. Längtar också efter att få se din fina trädgård vad det lider.. när jag inte jobbar så mycket.. när pengarna räcker till.. när orken finns. Sen..
    Kram på dig min vän ❤

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s