Har jag nåt att säga idag?

Jo kanske om jag tänker efter.
Jag:

… har satt mig i min kära paviljong med mitt kaffe igen denna morgon. Det är sommar idag också. Vi närmar oss slutet augusti. Då brukar hösten smyga sig in lite lätt på tå. Svepa in mig i sammetsmörkret och låta mig leta efter filt och tända ljus. Men. Sommaren har på nåt sätt inte fattat att det var sommar i år. Den var inte här när den skulle vara här. Tog kanske ett tåg som stoppades av signalfel … vad vet jag … och anlände sent och är kvar nu. Mitt när hösten skulle få komma. Fast om jag backar tillbaka i arkivet av egna skriverier har sommaren envisats in i det sista de senaste åren. Och typ hållit hösten på halster en tid. Jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Eftersom sommaren hållit sig till temperaturer som jag hanterar, så även nu, är jag inte speciellt trött på sol och värme. Det är trevligt att kunna njuta lite mer av min trädgård, innan den ska packas ihop och gå i vila. Så det må vara slutet av augusti, men det känns som nåt annat och mycket blommar än.

… sov ovanligt länge idag och tror att jag vaknade med det där ljudet som när man kommer upp till ytan och har hållit andan för länge. Eller nåt. Förvirrad försökte hjärnan bearbeta de första intrycken. Hemma, i egen säng. Ja! Ledig? Ja!!! Den röda klockreflektionen i taket var bruten av en skarv och omöjlig att tyda. (alltså kära Make om du läser detta, tänk på att placera klockan utanför skarven när du går upp, så frun vet var hon är när hon vaknar!) Jag vältrade över till sängbordet och fick fatt i mobilen. Hittade också de nödvändig läsglasögonen och såg tillslut tidsangivelsen! Halv nio! Länge sen jag sov så tungt och så pass länge. Måste ha berott på att jag igår bäddade ner mig i molnen … eller i alla fall i lakan som torkats i sol och vind och bäddats in i sängen precis innan jag själv kröp i. Så doften satt kvar. Och själv hade jag nyss duschat och var så där lagom trött att jag somnade efter att bara ha läst en halv sida i boken. Och sen sovit tungt hela natten utan minnen av att ha vaknat alls.

… noterade att en envis fluga har tagit sig in i huset. Flugor förknippas mest med envishet eller? Ibland kan det där surret från en fluga bidra med sommarkänsla. En fladdrande gardin intill den öppnade dörren, sommardofter och värme och där ser flugan sin chans. Den flyger in och blir envis. Sätter sig överallt och irriterar, vägrar envist flyga ut igen. Den kliver fram på ens bara ben, killar i ansiktet, surrar omkring huvudet och vägrar envist att fångas och man längtar efter en sån elektrisk flugsmälla som kan viftas efter flugan tills det bara sprakar till. Stekt fluga är inte så envis längre. Men jag har ingen sån flugsmälla. Fluga har jag. Och den är ruskigt envis men den får vara hur envis den vill därinne i sin ensamhet. Jag är ju ute i paviljongen sen länge.

… övervägde till en början att ta med den bärbara högtalaren (som man kan ansluta telefonen till via märkliga vågor i luften) ut tillsammans med mig och kaffet. Spela nån slags musik i paviljongen. Kanske för att Dottern var hemma förra veckan och då är huset musik hela tiden. Eftersom varken hon eller hennes far kan leva utan att de omges av musik. Det första Dottern gjorde varje morgon var att greppa kaffemuggen och dra igång en spellista. Det hann bli en liten vana, att ha musik spelandes i huset till morgonkaffet. Själv är jag mer förtjust i tystnad, även om jag absolut gillar musik. Men ute lyssnar jag helst på fåglarna och lövens rassel i vinden. Så det blev ingen musik till kaffet i morse. Ingen Dotter, ingen musik … eller?

… jag inser att en ledig fredag inför en jobblördag går som med solens hastighet. Ändå känns den oändlig just i detta nu. Har en del planer för hur resten av dan ska tillbringas. Oavsett blir det bra!
Njut av fredagen nu, vare sig den och efterföljande helg är ledig eller av jobbsort. Nu tar jag en trädgårdsrunda.

Advertisements

3 thoughts on “Har jag nåt att säga idag?

  1. Freja skriver:

    Så härligt det låter! Jag väljer oxå gärna tystnaden, efter min utmattningsdepression. Innan lyssnade jag gärna på musik, ju stökigare desto bättre. Jag kan sakna det, men får helt enkelt inse att mina öron gillar tystnad bättre numer…

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s