En dag i en verkstad

Det är den första maj nittonhundrafemtiosju och inne i verkstaden står Farfar, med nåt verktyg handen.
Jag kan inte riktigt se vilken slags verktyg och jag kan omöjligt veta vad han tänkte använda det till. Förmodligen håller han det enbart för fotografiets skull just den här dan. Annars var hans verkstad inget man enbart poserade med verktyg i. Men tydligen gjorde han fotografen till viljes då, ville kanske själv dokumentera sin arbetsplats?
farfar1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är fem år före min tid, men Farfars verkstad fanns kvar även i min barndom och jag minns delar av den. Farfar höll på med bilar i princip hela sitt liv såvitt jag vet. Lagade andras bilar och byggde på egna projekt.
När jag var barn körde han bärgningsbilen. Jag kommer ihåg den också. Röd, prydd med farfars namn på dörren och en stor kran med sin krok baktill. Där krokades trasiga bilar fast för att dras hem till verkstaden. Bärgningsbilen, eller kranbilen som vi kallade den, stod alltid på gården utanför verkstaden när vi hälsade på och jag antar att vi både provsatt och klättrade runt på den. Kanske fick vi åka på nån tur också men det har jag inget minne av.
På gården stod också mängder med bilvrak (förutom trasiga bilar som skulle lagas) som också hämtats hem av Farfar i kranbilen. Brorsan och jag tyckte det var spännande att gå runt bland de där bilvraken och allt som fanns runtomkring verkstaden när vi hälsade på. Läskigt också! För de bilarna hade ibland varit inblandade i nån slags krock eller olycka. Förarna och passagerarna hade ibland skadat sig. Det fanns blodspår kvar i spräckta vindrutor eller inne i bilarna.
Jag vet inte riktigt varför Farfar drog hem just de där bilvraken efter en olycka. Kan ha varit för skrotvärdets skull och han plockade säkerligen delar av dem för att laga andra bilar med och kanske för att sälja delar han själv inte behövde. Sedan skrotade han resten och somligt stod bara där på gården hur länge som helst. Sådant där praktiskt och varför intresserade inte oss barn. Vi bara lekte och gick på upptäcktsfärd bland alla skrotbilarna.

Inne i verkstaden fanns alltid en massa pågående projekt minns jag. Trasiga motorer eller bilar eller motorcyklar som skulle lagas på nåt sätt. Pappa växte upp till bilmontör i just denna verkstad.
farfar2
Hyfsad ordning och reda var det tydligen därinne ändå, eller var det bara för bilden det också?
Jag har inte speciellt tydliga minnen av hur det såg ut därinne i verkstaden. Det var nämligen inte alls lika spännande att vara där som utanför. Däremot minns jag de där fönstren och den vitputsade byggnaden med sina stora svartbruna trädörrar. Utsidan alltså, och hur spännande det var att smyga runt där på gården och se hemska bevis på olyckan som gjort att bilarna stod där. Även om vi inte riktigt greppade hela den grejen Brorsan och jag. Vi såg det på barns vis mest, som spännande och äventyrligt och en rolig lekplats.

29/100

Advertisements

4 thoughts on “En dag i en verkstad

  1. Gunnel Anttila skriver:

    Men har du hitta faffas skrotverkstad. Det är länge sen jag såg dom bilderna.Jag var nog inne och titta nångång men det var ju inte så trevligt där, så jag förstår att ni tyckte det var mer spännande utanför.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s