#Blogg100, Livet, MatLivet

Gammal eller ung?

Det är nog så. Att vi börjar bli riktigt medelålders. Vaken före sju en söndag och kliver dessutom upp! Japp. Strax innan halv åtta hade vi morgonkaffet i kopparna. Förmiddagen är ny men känns som om den pågått i timmar redan. Både jag och Maken börjar redan tycka att det är dags för lunch.
En snabb koll av statusen i köket blir häpnadsväckande i sammanhanget. Det där med medelålders alltså.
Vid den åldern brukar man lägga stor vikt vid innehållsrika kylar och frysar och skafferier. Våra liknar mer nåt man hittar hos studenter eller ungdomar. Det ekar liksom. Ingen har handlat! Ingen av oss tycker om att handla och den där hemkörningsvarianten har försämrats så jag ratar den.
Alltså, slutsatsen jag kan dra av denna söndag är att vi är sannerligen medelålders i en del sammanhang och knappt vuxna i andra tydligen.
Hur sjutton löser vi det här nu? Vi skulle behöva en personal shopper eller nåt. Kan man få rutavdrag för det?
Ja, ja. Utnyttjar väl denna tidiga söndagsmorgon till att komma iväg till affären då. Suck. Roligare kan man ju ha. Tar mig i kragen och gör en lista också. Medelålderspoäng på den då?
Jag har aldrig tyckt om att befinna mig på matbutiken. Vill snabbt få ner det nödvändiga och ta mig ut därifrån. Det underlättar betydligt att man kan självscanna visserligen. Då slipper man åtminstone plocka upp hela handlingen igen. Får den med sig packad och klar istället. Om man inte glömmer att scanningsapparaten anser att vissa varor som typ energidryck och tändare ska ålderskontrolleras. Där försvann medelåldern i ett nafs igen. För då måste köpet hanteras av personal som utan kontroller knappar åt apparaten ett godkännande som föser oss tillbaka in i medelåldern igen.
Det där med hemkörningen retar mig! Nåt som var så himla bra kunde såklart inte få vara ifred. Istället för en smidig webbsida med bra service prackades man på en krånglig sida med omständligt system som dessutom saknade flertalet av de lokala varor jag vill ha hemma. Dessutom tjatade sidan total ihjäl mig med mail och sms för att få mig att väja dem. Då blir jag tjurig och låter bli! Det andra alternativet som finns att tillgå krånglar med betalningen. Förr kunde man betala när de kom med maten, med vilket kort man ville. Nu ska de ha betalt i förväg och helst av det egna kortet. Ja, då blir jag tjurig igen! Det får vara!
Och därmed ekar det i skåp som bör förvara mat … tills det blir ett måste att handla. Gissar att även den där tjurigheten måste tillskrivas medelåldern va?
Äh. Tyst. Jag åker och handlar.

48/100

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s