#Blogg100, SkrivLivet

Det var en gång

så börjar alla bättre sagor och så även denna.
I det lilla landet Bortom, så litet att nästan alla förbiser det, dansar Älvorna mitt på dan i gnistrande dräkter. Om man lyssnar riktigt noga, även en smått regnig dag, kan man höra dem öva. Man behöver faktiskt sträcka örat till det yttersta. Det hjälper om man blundar och stänger allt det andra ute.
Landet Bortom kan finnas alldeles nära eller alldeles långt ifrån. Kanske där, till vänster om den sista kvisten på rosenbusken? Eller alldeles snett bakom solen. Eller lite skymd bakom krukan med lavendel. Om man kisar.
imageNär man hittar landet Bortom kan det hända att man tappat det lika fort. Det glimtar till och bara försvinner fort igen. När man får syn på det gäller det att snabbt ställa sig på trappan. Liksom hålla det kvar.
Den slingrar sig hoppfullt upp genom mossan. Gå steg för steg, ta det varligt. Allt är inte glatt och lättsamt i det lilla landet. Men just nu hör du sången tydligt. De klaraste, imagerenaste och ljusaste av röster du kan tänka dig. Som ett litet, litet klangspel. Du stannar och ser dig omkring. Tittar på allt det märkliga som finns i det lilla landet.
Men akta! Vad är det som lurar bakom buskarna? Du stannar helt tvärt. Känner hur pulsen jobbar. Står alldeles stilla så den inte ska upptäcka dig. Sen smyger du tyst upp på den översta trappan. Har den under uppsikt. Du som aldrig gillat spindlar! Plötsligt är det kallt längs hela ryggen, nu när du ser den tydligt. imageFunderar på att vända och springa hela vägen ner igen och backa, tills du inte längre har landet inom synhåll. Så lätt det vore att tappa bort det igen. Men det här är spindeln med guld i benen och diamanter på ryggen. Ögonen glänser vaksamt så de nästan gnistrar i solen och det är något politiskt över grinet i dess käftar. Den kommer inte att göra dig illa … än. Den ser, att du egentligen inte hör på.

Du vågar gå vidare. Mot sången från kupan. Där skymtar en dans som virvlar genom dess tunna väggar. Nu kan du se dem.image Älvorna Pirell och Pernell. De dansar just nu bara för dig och du står som i fastvuxen trans och kan inte sluta titta på dem. De dansar så nätt. Pirell i rosa kjol, Pernell i blå.
Det är en sång och dans som suddar ut alla sorger du bär på. Lägger ett lock över alla misstag du någonsin gjort. Slätar ut alla bekymmer du tycker dig ha.
Plötsligt tystnar sången. Dansen stannar av. Pirell och Pernell gömmer sig längre in under kupan och en kraftig brylépuddigdoft sprider sig i landet.

imageDet är Draken Gay. Alltings övervakare. Han breder ut sina rosaglittrande vingar och sträcker sig allt närmare. Helt galen i all musik som han är. Förstår bara inte att han med sin hetlagda andedräkt och sina skarpa tänder och vassa fjäll kan skada alla pyttingar i landet Bortom. Han vill också dansa och sjunga men allt som hörs är bara fräsande dån. Jätten Ebju som vaktar Draken skymtar i kristallkulan. Det får Gay att dra sig tillbaka. Pusta ut lite rök och slingra sig lite. Han skulle trots allt bara kolla.
imagePirell och Pernell vågar sig fram igen, tittar ut och ser att han lugnat sig. Förstår att han vill ha mer sång, mer dans. Ett riktigt nummer vill han ha!
Själv känner du hur allt är lätt och livat och hur en tonartshöjning fyller sinnet. Glittrigt och skönt, svängigt och glatt är det i stegen när du vänder om och studsar nerför alla trappor igen. Kommer ut på sidan av, och tar en sista titt på landet Bortom. Innan det lika plötsligt försvinner för din syn igen. Sången hörs inte längre och du undrar … om inte allt bara var en överdos från Eurovisionen. Snipp snapp.

 

image

80/100

Annonser

3 thoughts on “Det var en gång”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s