#Blogg100, TrädgårdsLivet

Lång dags färd mot natt

Ungefär så känns utsikten av den här dan just nu. Nersjunken i ett soffhörn med kaffe och funderingar på om jag ska orka klä på mig och hasta ut till gräsklipparen och få det gjort, innan jag börjar jobba? Om jag ens hinner det?
Maken har snällt nog trollat fram bensin denna morgon och ställt en dunk på altanen. Den ursäkten är därmed inte längre giltig. Vädret samlar sig för regn, men inte förrän i morgon tydligen. Den ursäkten är alltså inget att ta till idag. Temperaturen ute kan inte anklagas för att vara för varm heller.
Allt handlar alltså just nu om energi och effektivitet. Drick ur kaffet, på med lämpliga gräsklippningskläder, ut och flytta på möbler, ränn runt med klipparen, in och duscha, fixa lunch, åka och jobba. Jag känner ju hur trött jag blir bara av att dra det där i text och att det faktiskt känns aningen tidsoptimistiskt.
Dagen består enbart av stillasittande skrivjobb. Alltså skulle det rent teoretiskt vara bättre att skjuta upp gräsklippningen tills i kväll, när jag kommer hem. Då kan det vara skönt att få flänga runt och röra på sig en stund. Ursäkter går att finna för den som söker …

Faktum är att jag faktiskt, hör och häpna, gillar att klippa gräs! Man kan inte tro det eftersom jag nu ägnat två inlägg åt att beskriva hur ja försöker låta bli. Men jo, det är sant! Jag må skjuta upp det och tenderar inte att klippa gräsmattan så ofta. (I jämförelse med grannen som hinner klippa sin minst två gånger mellan mina klippningar.) Men jag tycker på riktigt att det är en trivsam syssla. Rogivande och befrämjande för tankearbetet eftersom det brummar och låter så inget annat gör sig hört. Stega runt och snirkla omkring buskar och rabatter (det är anledningen till att jag gör det själv och har bannlyst Maken från jobbet och han sörjer inte på minsta vis det heller), snygga upp längs kanter och meja ner ogräs och annat jag inte vill ha. Det luktar så otroligt gott av nyklippt gräs och sen blir det så himla fint också. Och tyst, när allt är klart och klipparen stängs av. Rullas tillbaka i förrådet. Möblerna kan återta sina platser och man kan slå sig ner och njuta av hur fint det blev. Jo, jag gillar det.
Frågan är hur tidigt man ska störa grannarna med oljud? Och om gräsklipparen alls behagar gå igång efter vinterns stillasittande? Det blir dom två som blir avgörande.
Just nu struntar jag i vilket och avnjuter mitt kaffe bara. Blir det inte nu så blir det sen.

85/100

Annonser

5 thoughts on “Lång dags färd mot natt”

  1. Vi har en elklippare så vi kan inte ens skylla på att grannarna kanske blir störda… Men jag har två tonåriga barn som kan sköta det…

  2. Jag trivs också med att klippa gräs, fast den där 12 åriga sonen förtjänar en slant då han klipper, så det är sällan jag får/behöver klippa…

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s