Livet

Att mötas

En stund i ankomsthallen på Arlanda igen. Tavlan säger att planet från Frankfurt redan landat. Jag ställer mig på väntesidan av det blå bandet som separerar väntarna från resenärerna. Där står vi, i olika grad av otålighet med blickarna stadigt på dörröppningen där det ska ske. Det liksom kryper i vissa, fast på ett civiliserat sätt medan andra knappt verkar kunna bry sig mindre.
Men det är roligast att titta på de ankommande. Ankomsthallen är liksom ren glädje och lycka.
De flesta kommer med vagnar fyllda av bagage. Eller med rullväskor. Men det mest intressanta är deras ansiktsuttryck. Jag föreställer mig att att de gått lite ovan golvet hela vägen från bagageutlämningen och ju närmre denna dörröppning de kommer desto bubbligare blir stegen. För nån där utanför väntar på just dem. Så härligt att vara efterlängtad och väntad på att dessa ansikten strålar!
Somliga blir överraskade. Tror inte att det ska stå någon där och kommer ut med stängda ansikten. Och så står deras folk ändå där och det utbryter yra och glädje, skrik och skratt. Det utdelas kramar och blommor, pussar och klappar på kinder.
Vissa har ingen som väntar och kommer med strikta ansikten, som för att visa att de visste de minsann och deras folk väntar annanstans. Taxin är däråt liksom.
Och så kommer de. Flygvärdinnorna. Nästan overkliga, som på en catwalk och det är nästan man förväntar sig se fjärilar flyga med dem där de går eller snudd på svävar fram på ett välstruket och svalt vis. Klapprande klackar, rullande väskor. Likadana kläder, hattar, och strama frisyrer där inga som helst strån tagit sig friheter. Man följer dem med blicken för att man inte kan annat. Piloterna i sina strama uniformer är inte alls lika blickinfångande.
Så kommer då även Dottern med sin rullande arbetsväska till slut. Vi kan åka hem igen.

Annonser

6 thoughts on “Att mötas”

  1. Så många ankomsthallar jag dykt upp i, ingen har väntat, det är taxi eller buss som gäller. Men när dottern kom hem från Japan förra sommaren stod jag där och väntade på henne!

  2. Ja alltså flygpersonalen ja…. Har ofta funderat på hur de i all världens tid kan se så svala, så perfekta ut efter långa resor när man själv känner sig helt mosad!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s