TeknikLivet

Mobilt, igen!

Jag läste en artikel … via mobilen såklart. Någon hade delat den på facebook. Säkert också via mobilen. Det var en artikel i en dagstidning (har tyvärr glömt var) där mobilanvändandet debatterades som något alarmerande farligt. Man kunde bli, man var, med största sannolikhet, himla beroende och borde kanske söka hjälp.
Medan jag läste detta satt jag för tillfället i en rätt så stor bar, på en båt, mitt på dan. Jag hade tid att grunna ett varv till över mobilfenomenet. Vart jag än tittade satt folk med böjda nackar för sin mobil. Det farliga i det hela, enligt artikeln, var att man skulle välja mobilt umgänge framför fysiskt umgänge. Och jo, visst. Alla dessa böjda nackar fanns i sällskap om två eller flera och de satt tillsynes avstängda från varandra med sina egna skärmar.
Jaha, dom umgås! Brukar folk slänga ur sig lite småspydigt om man sitter med en mobil tillsammans med andra.
Efter en stunds granskande av den mobilanvändande medmänskligheten i denna bar, kunde jag också se hur mobilerna emellanåt, alltsomoftast, sträcktes fram mot andra i sällskapet. För att visa något, diskutera något man hade på skärmen eller skratta åt det som skärmen innehöll. Se på fan. Dom umgicks! Man kan alltså umgås genom, via och tillsammans med mobilen också. När nackarna böjdes över bara en mobil och gemensamma skratt utbröt blev det en delad upplevelse.
Medan jag såg mig omkring kunde jag också se andra böjda nackar i rummet. Två makar som satt vid samma bord och löste korsord. De var totalt inneslutna i sina egna ordletanden. Inget gemensamt i det alls, inget korsord sträcktes fram mot den andra för att dela upplevelsen. Som om den andra inte fanns bara. Jag såg också en ung flicka med en bok framför ansiktet. Oavbrutet läsande märkte hon inget av det som hände runtomkring henne. Inget som helst umgänge med sitt sällskap. Hon lyfte inte ens blicken en enda gång, bara läste och bläddrade fram en ny sida. En känsla jag så lätt kan känna igen mig i från min egen ständigt bokläsande ungdom. Då lät det ”lägg undan boken!” vid middagsbordet. Inte ”lägg undan mobilen”.
Både läsande och korsordslösande är starkt beroendeframkallande vanebeteenden som lätt stoppar all form av umgänge. Men kanske är det så vanligt att vi inte längre reagerar? Nu är det mobilen som stjäl uppmärksamhet från vardagen runtomkring, och den är ännu relativt ny och dessutom en teknikpryl. Sådana har alltid bemötts med farhågor. Litteratur däremot. Det är annat det. Eller att låta hjärnan få motion med ett korsord. (Och visst, man har inte med sig korsord och böcker när man går bort på middag. Det är däremot mobilen, så ska den anklagas för nåt så är det tillgängligheten. Och det har funnits tider när litteratur ansetts både farligt och suspekt.)
Vad som finns i den anmodade mobilberoende personens mobilskärm är oklart. Kanske en E-bok! Kanske rent av ett korsord! Jag tror hursomhelst att vi lär oss hantera den på bästa sätt med tiden.

Annonser

4 thoughts on “Mobilt, igen!”

  1. Kloka funderingar. Jag har också kommit fram till att många umgås även med mobiler framför ansiktet, på sitt eget sätt. Något jag däremot tycker är lite tråkigt, även om jag själv absolut faller i samma fälla, är att man numera inte diskuterar sig fram till något utan direkt googlar för att få fram svaret. 🙂

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s