EgoLivet

Nedslag i minnet, del 4


Vart jag än vänder blicken finns det hus med minnen. Vi går på café en dag, och medan jag sitter där med mitt kaffe inser jag att det faktiskt, en gång på min tid var bibliotek i just den lokalen!
Jag har gått runt där bland alla böcker och lånat högar med läsvärt som jag släpade med mig hem. Och läste allihop innan lånetiden gick ut. Före biblioteket befann sig i den nuvarande cafélokalen, bodde det i ett helt annat hus som jag nästan minns tydligare. Fast jag var mycket yngre då. Det var troligen för att det var där inne jag verkligen upptäckte läsandet. Jag sträckläste mig genom hela Kulla-Gulla serien på nolltid till exempel. Tyckte den var så bra.
Andra hus passerar mitt minne. Huset vi bodde i. Husen som släkten bott i och kanske ännu bor i. Men det finns också minnen som gömmer sig i hus som inte längre finns. På platser där nya hus, som inte säger mig något alls, har byggts.
Jag står och kisar längs med gatan där bokhandeln låg. Inte helt säker på den exakta placeringen längre bland alla nya fasader. Men jag minns tydligt hur jag gick in. Hur det luktade, av papper och böcker. Att jag köpte en speciell tidning som fanns bakom disk. Oklart varför den hemlighölls på detta vis för den var helt oskyldig. Den kom inte ut så ofta, men hela tidningen handlade om favoritartisterna. The Osmonds. Donny Osmond i synnerhet. Han fanns ofta på blanka mittuppslag. Som jag lossade försiktigt från häftklamrarna och tejpade upp på väggen hemma. Han var över hela rummet.
Och bakom ett av de nyare husens tidigare kåk fanns en skridskobana. Dit tog pappa med oss på vintrarna. Eller trappan till ett av husen där det var coolt att samlas i en viss ålder. Själv var jag inte så cool, men jag såg dem ju. De där coola. Och affären, där man handlade lördagsgodis. Den butiken ägdes av släkten. Medan mamma och pappa helghandlade stod jag och brorsan och dreglade över den ringa godishylla som erbjöds på den tiden. För att ha hunnit bestämma oss innan det skulle betalas. Eller det där bageriet som också var släktägt där de allra godaste marängerna eller bakelserna köptes. Den doften! Den finns givetvis på de flesta bagerier men ingen av dem slår ändå just den bageridoften. Ja, vart jag än tittar kan ett hus, eller avsaknaden av ett hus förändras till något minnet sparat.
Det där man minns. Det är selektivt och lite magiskt. Blir lätt nostalgiskt disigt. Men ändå. Så himla berikande.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s