KattLivet

Katt utan tratt och annat

Efter väldigt mycket jobb förra veckan kom jag hem från sista dygnspasset för veckan i morse. Mötte augusti med rätt sval luft utanför dörren. Det gick över och blev mer juli än själva juli var. Varmt är det och en riktigt tung himmel, som att det var en tyng placerad i hatten. Nu har jag visserligen ingen hatt men om jag hade var det så det skulle kännas. Stora sjok av moln som hotar med både regn och åska turas om att försöka skrämmas. Men. De blåser mest bara förbi, utan en chans att släppa ifrån sig muller och vatten.
Tur är det. För jag använder dagen till tvättdag. Det torkar bra ute. Lagom varmt och blåsigt trots att det är mycket fukt i luften. Så här års är det att föredra, att kunna torka tvätten ute. Det är redan fuktigt så det räcker i källaren. Luftavfuktaren har ett hårt jobb i augusti för att hinna samla all fukt ur luften. Häpnar varje gång jag måste tömma behållaren. Fanns allt det där vattnet i luften omkring oss? Kanske det vore en idé för vattenverket som säger att vi lider brist på vatten. Gigantiska luftavfuktare är vad som behövs!
Dagens kattbekrymmer är en katt med hål i pannan. Igen! Kanske du som varit med här förr tänker. Jo, vi hade katt-i-tratt för ett par år sedan. Då var det Musse som skaffat sig hål i pannan. Nu är det Pancakes. Han kom hem och var alldeles hamstersvullen på ena kinden. Vid närmare undersökning hittades ett hål i tinningen. Kan vara en rostagg som skapat detta hål. Musse hade sånt bestyr i sitt eländes sår att han tvättade in en massa skit och det blev inflammerat och varigt. Fick uppsöka doktorn tillslut och gå med tratt och fick inte gå ut. Och jag putsade och putsade och försökte inte höra tjatet.
Därför förstår jag att han ser aningen irriterad ut, eller mera förnärmad ut, nu när han ser mig putsa lika på Pancakes. Men ingen tratt! Vafalls!? Inga doktorsbesök heller! Och den idioten får dessutom gå ut! Varför ska han slippa undan tycks Musse tänka. Blänger på oss och drar med en fnysande svansviftning.
Jo. För Pancakes är inte där och petar med smutsiga tassar! Han är fullständigt förnöjd med att jag fixar det och tillika övertygad om att det är mitt bekymmer, inte hans. Sitter blick stilla när jag kommer med tvättlappar. Låter mig torka och blöta och torka igen. Sen går han. Därmed har han ett rent och fint sår som inte varar. Jag gör som doktorn lärde mig med Musse. Håller det öppet så att all skit får komma ur innan det får läka. Svullnaden har i princip lagt sig så det går åt rätt håll tycker jag. Vi håller tummarna för det.
Annars har jag klippt till för tre nya stickpåsar …

HusLivet

Ett bibliotek blir det nog!

Maken klev i arbetskläderna och började med att riva ner tak och golvlister. Sedan målade han taket i vitaste vitt. Redan där kunde vi se hur bra det här skulle bli. Men vi anade ändå inte hur bra!
När taket var målat tog vi oss så an väggarna. Dem hade jag en gång målat, rätt över en tapet. Vi gjorde så i alla rum ett tag. Inget vidare underarbete var det heller. Skulle vi nu riva ner tapeterna som vi gjorde i gästrummet eller bara spackla och slipa? Vi hade ingen aning. Ringde en vän. Som har som yrke att ta den sortens beslut. Han kände med kunniga händer på väggarna, kollade på de nya tapetrullarna och utdelade en dom. Spackla, riv bara där det är nödvändigt och spackla även där. Sagt och gjort. Vi rev ytterst försiktigt och spacklade så noga vi förmådde. Sedan kom han med proffsutrustning och slipade alla väggarna noga.
När februari redan övergått i mars, (för det tog mig nästan en månad att tömma rummet) kunde äntligen tapetbordet fällas upp utanför rummet och den första tapetvåden strykas upp på väggen.

Maken kan tapetsera, men han bävar för det eftersom det kan vara rejält struligt om det vill sig illa. Men i det här rummet bara flöt tapeterna upp på väggarna, nästan som att dom hade längtat. Det gick så himla fort och det blev så himla bra! Helt underbart att se lattefärgen försvinna och ersättas med dessa milt gröna, vajande grässtrån.
Medan Maken jobbade med tapetseringen tänkte jag förbereda för den kommande golvläggningen. Vi hade ju redan nytt golv, samma som vi satte in i gästrummet. Eftersom golvpaketen har bott i garaget så länge behövde paketen bäras in för att få lite varmare förvaring innan de skulle spridas ut över på golvet. Men jag började med att bända loss en kvarglömd liten golvlist längs tröskeln innan jag började bära och stapla golvpaket. När den fula plastmattan lyfte lite med listbiten skymtade ett gömsle som formulerade mängder Ernstliknande citat i huvudet. Denna plastmatta har alltså täckt golvet sedan vi flyttade in, och ingen av oss har undersökt vad som fanns under. Bara tagit för givet att nåt fult byggmaterial fanns under plasten. Därmed skulle vi lägga det nya, mörkgrå klickgolvet rätt över bara. Men nu när jag andäktigt lyfte på plasteländet för att se om jag verkligen anat rätt, hittade jag ett parkettgolv! Ett riktigt och rejält parkettgolv från sextiotalet! Ingen fuskvariant som klickgolvet vi hade i beredskap. Äkta parkett alltså. Som man i nåt skede täckt med en plastvariant. Endast huset vet varför. Denna matta var tack och lov bara limmad i en skarv i mitten av rummet och kunde därmed helt enkelt rullas ihop och kastas ut. Vilket jag gjorde omedelbart! När jag betraktade hela det nu synliga och vackra golvet kände jag samma förnöjsamhet som inför största fyndet på loppis. Här fanns finaste golvet rätt under oss, i suveränt skick och krävde minimal ansträngning! Sopa och våttorka. Klart!
Det det var som att rummet väntat på upptäckten, för att få visa oss samhörigheten med den nya tapeten. Och inte nog med det, samhörigheten med parketten på vardagsrumsgolvet utanför! Som vi hade tänkt måla mörkgrått för att gå ihop med det nya. Nu slapp vi det tråkjobbet! Halva huset består nu av grå golv, andra halvan av parkett! Topp. Så mycket jobb detta besparade oss. Plötsligt var rummet nästan klart när vi trott det var halvfärdigt!
Tapeterna hade verkligen inte alls passat lika bra med det grå golvet. Dessutom innehöll möblerna som skulle bo i rummet samma typ av träfärg. Armstöden på fåtöljen, mitt runda bord, hyllplanen i stringhyllan, vitrinskåpet som jag också tänkt måla men som nu bara flöt in i sitt sammanhang som allt annat! En matchning av allting som inte alls fanns på min nertecknade planering. Jäkla tur bara!
Snart stod vi i ett nyrustat och fint rum och konstaterade att vi var klara! Mycket tidigare än beräknat. Det var bara att städa undan alla redskap och färgrester och sopa upp tapetbitarna. Äntligen dags för inredning!