Tid

Min arbetsdag har övergått i jourtid och det är bara natten och någon ruschig morgontimme som återstår av dygnspasset.
Därmed är också en liten vecka slut igen. Inte mycket återstår heller av januari. Tiden går och vi med den som man brukar säga.
Vad är det som gör att vi upplever tiden så olika? Den borde väl vara den samma oavsett liksom. En minut är en minut. Ändå tycker vi ibland att tiden går så fort. Åtminstone säger vi det jämt. Vart tar tiden vägen? Det går så fort! Jag hinner inte med! Är det redan … sånt hör man folk säga ofta.
Ibland går tiden sakta också sägs det. Rent av står still. Men det är knappast i positiva sammanhang. Är alltså rolig tid snabb och tråkig tid långsam?
Det är sånt en trött hjärna kan komma att fundera på i jour-tider. Rätt långsam tid det med faktiskt. Liksom arbets-tid också kan vara. Medan fri-tid … ja det är ruskigt snabbt det. För att inte tala om semester-tid. Där snackar vi expressfart.
Äh. Godnatt.

Annonser

Jag kan meddela ifall nån undrar …

Att Maken och hans bilkunnige vän lagade bilen på mindre än tre timmar inklusive kafferast! Därmed besparat oss både pengar och bekymmer. Nu är den som ny. Det är det bästa!

Att jag har nya glas till whiskyn. Snygga och trevliga från det svenska glasbruket som är expert på kristall. Funkar också för det alkoholfria alternativet givetvis.

Att det går framåt med den gröna sjalen. Den får liksom ryggrad av ett mönster jag typ hittat på själv. Garnet är lite silkigt och glansigt. Tror det blir en mer festlig sjal eller sommarsjal kanske. Jag har i alla fall rätt gott om garn så den borde kunna bli rejäl. Hittade garnet billigt på loppis. Helt orört i fina obörjade nystan med etiketten kvar. Köpte alla.

Att jag gillar vintern … när jag ser den genom rutan. Har tänkt i flera dagar att jag ska kliva i kängorna och komma iväg ut i skogen. Men inte händer det! Jag sitter stadigt kvar inne och ser vintern genom fönstret. Känner mig lätt och slö och tänker kanske i morgon.

Att det går att åka rod även i snö och minusgrader! I alla fall ett par minuter. Maken kunde inte motstå att åka en bit uppåt gatan och vända när han ändå skulle starta och byta plats på fordonen i garaget. Kallt och slirigt men kul! Sa ett stort garv när han klev ur.

Att man koka soppa på en spik … eller tja … i alla fall få ihop ett blogginlägg om i princip ingenting. 😁

Veckans

Veckans bil: Vår vanliga trotjänare har bråkat med oss en tid och strax före jul upptäckte Maken varför. Nåt kostsamt givetvis. Så är det alltid med bilar. Det trasiga hindrar inte bilen från att fungera men det är redigt stor risk att vi tappar avgasröret och tillhörande delar. Dessutom låter det illa om en bil med trasigt avgasrör. På just denna är det tyvärr inte bara att byta, som Maken gjort åtskilliga gånger på andra bilar genom tiderna. Nån pryl som jag glömt namnet på sitter fastsvetsad i den del som ska bytas. Maken har grunnat rejält i detta. Undersökt prisalternativ för att få det gjort, fann det dyrt och beställde till slut delar för att ta sig an bytandet själv. Med bävan. Han är himla händig och ruskigt duktig med bilar. Men det sitter bökigt och trångt till och ska inte bara bytas utan också svetsas. I morgon ska det ske, så fort jag levererat mig och bilen hem från kvällens nattjobb … håll tummarna …

Veckans bok: Blev äntligen färdig med ännu en bloggbok. Nu har jag klickat på beställ för tjugohundrasexton års bloggande och lyckades bli klar i tid för att utnyttja en läglig rabattkod. Det blev en relativt tjock bok trots att bloggandet sinade rejält på slutet av det året. Nu ska jag påbörja nästa, som nog inte blir lika tjock  med take på att jag inte bloggade på typ första halvan av förra året. Skulle sluta och slutade och ändrade mig och började om. På den vägen är det.

Veckans vatten: Plaskade runt i en fingervarm pool igår. Hade med mig jobbet ända ner i poolen så att säga. Det var inte bara vi, även ett antal andra badare som stod med sina träningsprogram från sjukgymnasten. Ibland tränas det tyst och sammanbitet men i går var det mycket prat och skratt i poolen från de övriga badarna. Två äldre män och en äldre kvinna som förutom träningen också hade något flirtigt igång. Det skrattades extra högt liksom, yttrades grejer som jag tror skulle uppfattas och också uppfattades som komplimanger. Det utdelades till och med en inbjudan. Jo, jo. Man kan mötas på de märkligaste ställen.

Veckans köp: Mera garn. Alltid mera garn.

Veckans helg: Ska mestadels tillbringas på jobbet. Endast lördagen är ledig. Får väl gå det med även om jag allra helst skulle vara ledig just på helgen. Men å andra sidan är det den som ger mig möjligheten att ha en hel del lediga vardagar och det är minsann inte fy skam det heller.

Veckans stickning: Är som vanligt fler än en. Jag kan inte bara hålla  mig till en enda stickning och just nu har jag tre igång som jag varvar mellan efter humör och tillfälle. En socka är på gång, den kräver inte så mycket eftertanke utan kan bara köras runt och runt på sina fem stickor medan jag har uppmärksamheten på teven. En lång  halsduk med ett regelbundet hålmönster kräver lite mer uppmärksamhet. Och så en trekantssjal med ett slags bladmönster längs mittlinjen. Den behöver man också ha koll på. Även om jag tittar på teve med alla stickningarna så ska mönsterstickning inte utföras till de allra mest spännande programmen. Då brukar det bli fel och fel behöver repas upp och det är riktigt trist.

Veckans katter: Det är kallt ute och småtassarna vill inte vara ute så länge. Det bidrar till allmänt förtret för oss människor. Musse ger sig på ytterdörren om och om igen. Ibland står han bara på insidan och glor när jag öppnat. Vänder och drar inåt värmen igen. Bara för att prova igen en kvart senare. Eller så går han ut och ska in igen en kvart senare. Och även ut igen en kvart senare och så vidare och så vidare. Pancakes har fått för sig att det bara jag som ska bidra med maten. Även fast Maken är uppe i ottan och stökar i köket innan jobbet så envisas kattkräket med att väcka mig alltför tidigt och ger sig inte innan jag kliver upp. Alla som har katt känner till envetenheten i dessa djur. Försök ignorera dem … dom vinner alltid i slutändan. Musse hoppar på detta dörrhandtag så det skallrar om det tills jag står där och låser upp. Pancakes har många raffinerade knep för att irritera sömnen ur mig. Det går inte att vinna. Kliv upp och släpp ut eller in bara, vad du än håller på med. Kliv upp och fixa käk bara, hur trött du än är. Suck. Ja, jag älskar dem ändå.

Veckans väder: Det har äntligen snöat in till vinter. Nu är väl inte vintern min favoritårstid men om den ändå ska vara här kan det lika gärna vara på riktigt. Jag har hellre snö och en del minusar än regn och slask. Det kan vi ta till våren.

Innan ljusen tändes


Tjejträffen har rullat runt ett varv och det var min tur att agera värdinna igen.
Menyn hade jag planerad sen länge och efter dagens jobb åkte jag och handlade vad jag behövde. Sen hem och påbörja för att ha allt klart när Tjejerna anlände vid sjutiden. Jag gillar att lägga krutet på dukningen (förutom matlagningen så klart) och hade köpt rester av julens hyacinter på rea. Endast vita. Klippte bryskt av dem och stoppade ner dem i oasis och band ett sidenband omkring. Och så ställde jag det mitt på bordet och arrangerade ljusen och allt annat därefter. Vitt, blått och silver. Hällde upp vin i fina karaffer och lagade sen maten.
Jag bjöd på en klassisk Biff Rydberg och sallad. Till efterrätt blev det en Pavlova med passion. Gott alltihop. Trivsamt umgänge och mycket prat i vanlig ordning.
Nu är kvällen sen, allt är undanplockat och diskat. Som om inget hänt. Det är dags att sova!

Redan läggdags

Pancakes är överlycklig när alla tecken tyder på att det är läggdags för mänskligheten. När jag börjar blåsa ut ljus och släcker alla smålampor börjar det ta sig. När jag borstar tänderna är det verkligen nära. Han sitter redo och bara väntar och när jag går mot trappan springer han före, full fart ner. Möter upp mig i garderoben och väntar medan jag byter om. Sen hopp upp i sängen och ta plats, så nära det går! Godnatt. Nu sover vi va!

Det blåser upp

En storm med inslag av snö är i farten. Jag satt i en avstängd bil och hörde hur vinden var igång utanför. Stickig och vass snö kastade den runtikring sig. Och jag minns känslan av att gå hem från skolan i sånt väder. Hur jag stretade i motvinden med tung skolväska i försöken att hålla snön ur ögonen och ansiktet. Hur svårt det var att se nåt och jag gick med nerböjt huvud, bitvis rentav baklänges och bara kikade då och då för att hålla riktningen. Frös. Om allt. Mössa skulle man inte ha och vinterjackan skulle vara midjekort. Eventuellt hade jag vantar, en halsduk som var smal och väldans lång endast ett varv runt halsen och jeansen så tajta att inga långkalsonger fick plats. Och skor som knappt värmde ens inomhus. Helt bortdomnande tår och absolut ingen känsel i låren när jag kom hem. Där var det tillåtet att byta om från de där jeansen som var stela av is och snö i den vida fållen och komma i nåt varmt. Och så varm oboy eller te och smörgås. Då kunde vädret härja på bäst det ville.

Det blev allt värre nu också. Men idag är jag gammal nog att vara välklädd och ha en bil. Men fortsätter det under natten blir det inte det minsta trivsamt att ta sig till jobbet i morgon. Huu.

Men sjutton också vad tiden springer

Idag är det en sån dag när jag skulle vilja stoppa tiden! Alltså bara lugna ner den så att dan inte springer undan så fort. Inte för att den är specifikt händelserik utan för att den är så skönt händelsefri! En lugn och tyst dag där allt som får låta är klockan som tickar på väggen. Den är i och för sig rätt högljudd. Men ingen teve står på, ingen musik spelas. Ingen pratar. Om jag inte pratar högt för mig själv, vilket händer!
Det lilla måste som fanns för dan är överstökat på ett utmärkt sätt. Kunde ordnas hemifrån. Slapp alltså åka någonstans. Men allt som allt har jag pysslat med lite av varje och finner att dagen redan gått över i eftermiddag och snart slutar folk som jobbat hela dan. Kommer hem och är hungrig och borde rimligtvis ha tillgång till nåt att äta. Och allt jag vill är bara att stanna tiden ett par timmar till så jag slipper ta tag i matlagningen och den därpåföljande disken. Jag skulle lätt kunna få ihop sysselsättning för en dubblering av denna dag ännu. Gå en promenad, sticka lite framför teven, hänga tvätten som just meddelade via sin lilla trudelutt att den var klar. Stöka på med det sista nere i källaren. Åka och handla lite … ja plötsligt skulle faktiskt en hel dag till vara avverkad. Nu får jag lov att välja bort nåt, eller skjuta upp nåt till i morgon eller andra dagar. Om det ska bli nån mat i slags vettig tidpunkt.
Samtidigt är det något som gnager om att vara ogjort! Nåt jag satt här i morse i morgonrocken och tänkte borde fixas. Har glömt vad det var och räknar igenom på fingrarna det jag faktiskt gjort men minns ändå inte. Kommer antagligen att få tag i det minnet i kväll, just innan sömnen hittar rätt. Och blixtvakna för att gå igenom det där som inte blev gjort och försöka få minnet att ta det i morgon istället.
Äh. Jag öser på nu med hushållet. Så kan jag tänja kvällstimmarna till trivsamt läge istället!

Med ordning blir det ordning

Färdigt blev det. Nere i källarförråden alltså. Nu kan jag gå nerför trappan och se ut över ett ordningsamt hushåll!
Det blev rensat och nerskruvat och bortburet och bortfört och ny garderob beställdes, blev hemkörd och packades upp. Skruvades ihop och ställdes på plats och togs i bruk. Puh.
Det blir en ren fröjd att byta gardiner hädanefter. För de hänger prydligt (faktiskt färgkoordinerade) på galgar i nya garderoben. Det blir en likadan fröjd att byta handdukar i badrummet. För dessa ligger prydligt vikta på hyllor i samma garderob. Man kan säga att det är en snudd på religiös ordning i denna garderob. Om man är en vän av ordning skulle man använda den som modell för all ordning i hela världen. Ja, klart jag överdriver. Men det blev bra och det är lite som det snackas om i den där feng sccshschh … feng shsccu … ja, den. Att ordning i alla vrår skapar även ordning i sinnet. Allt detta kan en garderob för sjuhundra spänn orsaka! Mäktigt.
Man måste faktiskt förundras över det system som arbetats fram på möbelvaruhuset framför andra möbelvaruhus! Dom har ordning i sinnet dom. Från två stora och tunga och ganska platta kartonger kan det trollas fram en stor garderob. Jag fick paketen hemkörda (mot mycket rimlig summa för att slippa åka dit, leta rätt på dem på ett lager, vingla med tung vagn genom en kassa ut till bilen och försöka få in dem i den …) Bad de trevliga hemkörarna ställa in kartongerna i garaget och därefter tänkte jag själv bära ner dem i källaren. Jo tjena. Hur tunga var dom inte! Jag fick lov att packa upp dem och bära ner en del i taget liksom.
Redan där skönjer man minutiös planering. Kartongen är exakt så stor den behöver vara och någon har lagt ett pussel med innehållet för att utnyttja utrymmet maximalt. Inklusive skyddande papper och wellpapp så inte bitarna skaver varandra. Så står man där med till synes meningslösa bitar och stora skivor med konstiga borrhål i. Men sen, slår man upp en noggrann beskrivning som förklarar allt i minsta detalj. Ett helt häfte med bilder som tydligt visar i vilken ordning bygget ska skötas och följer man detta blir allt både lätt och rätt. Jag hällde ur alla smådelar från två plastpåsar på en bricka och ett virrvarr av skruv, spik, gångjärn, träplugg och mystiska plastdetaljer blev synliga. Sorterade dem efter kategori. Antalen stämde med beskrivningens utsago. Det finns inget extra, allt har sin givna plats och ska skruvas i med medföljande verktyg. Men till detta behövdes även en vanlig skruvmejsel modell stjärn, en hammare och en Make.
Jag hade också köpt en badrumshylla i metall och glas på samma hemkörning. Den kunde jag skruva ihop själv. Men garderoben som bestod av en dubbel samt en enkel del tillsammans. Med tre dörrar. Var för bökig att hantera ensam så vi hjälptes åt med den. Och steg för steg i den ordning som nån smart typ planerat byggde vi en garderob från ett antal lösa delar. Hade man gjort minsta avsteg från planen hade det gått helt åt fanders. Nu blev det bara helt rätt och riktigt. Varje liten pryl hade sin givna plats, varje liten skruv en förborrad placering. Det fanns till och med en plastpryl som skulle se till att spikarna till bakstyckena hamnade rätt. Maken kan konsten att spika rätt utan plastpryl, så just den förblev oanvänd. Men ändå liksom! Att den ens finns!

Så relativt snart och utan svordomar och konstigheter stod den snart där garderoben, skinande vit och ny.
Så för en kort stund i livet, är det en slags ordning … nästan överallt 🙂

Walk in garderoben

Dottern tjatade till sig den där förskräckliga källarklädkammaren i tonåren. Det var både en förbannelse och en slags välsignelse. Det var snudd på med fara för livet man gick in där, överbelamrad var ordet och vart i hela friden skulle allt det förpassas? Egentligen har jag nog förträngt hur pass illa det var där inne. Vi släpper det. Jag lyckades trots allt både tömma den och omfördela alltet.
Dottern slet ner gamla hyllor och målade om, här fick pappan rycka in. Hans hjälp krävdes också för bygget av nya hyllor efter hennes planering. Hon målade till och med ett par rockstjärnor på ena väggen till slut. Dom är kvar än.
När Dottern flyttade hemifrån x antal år senare tog jag bara över. Sen dess har mina kläder bott där och tja, det har väl funkat. Men i samband med bibblaskapandet på övervåningen förra året blev alla mina smycken över. Jo jag har alldeles för många, de tog tid att bära ner till garderoben där jag tillfälligt tänkte ha dem. Efter bara några dagar kände jag hur bra det var! Att ha smycken och kläder på samma ställe. Praktiskt. Den tillfälliga förvaringen blev genast permanentad. Jag drog iväg på några loppisar och kom hem med bra förvaring för smycken. Grejer med små lådor typ. Min walk in closet blev därmed även en walk in jewellerybox! Inte för att det finns minsta juvel. Bara väldigt mycket smycken. En slags samling om man så vill och verkligen inga dyrbara sådana.
Så kläderna. Det var hög tid för en omorganisering!
Alla mina kläder hänger på galge, utom underkläder och strumpor och diverse annat som fanns i en hopplös byrå. Alltför smala och grunda lådor. Värdelöst! För att få plats hade jag ställt en annan liten hurts med lådor bredvid. Inte bättre för kläder den heller. Olika och oanpassade så det skavde på ett otrevligt Man tar vad man har sätt. Dessutom kunde långa plagg omöjligt hänga fritt någonstans. På ena sidan stod byråerna och på den andra en slags byxhängare jag aldrig använde. Ut med det dåliga! In med en bättre byrå som också stått och varit fel. Den hade innehåll gardiner men var bättre för innehåll kläder. Byrån knuffades in på den gamla byxhängarplatsen. Tack vare detta fick de långa klädesplaggen äntligen hänga bra på andra sidan. Byrån svalde lydigt allt jag ville ha i den. Snyggare dessutom.

Förutom detta passade jag såklart också på att städa ordentligt! Och organisera om på hyllorna ovanför klädhängarna. Jag rensade också bort och kastade och skänkte allt jag aldrig mer vill ha. Etapp ett åtgärdat med beröm godkänt. Bara att ta tag i resten.

Det där som händer när jag plötsligt uppmärksammar något eftersatt

En dag kom jag ner i källaren och hade tydligen helt obemärkt fått med mig någon annans ögon. Jösses alltså. Hur det såg ut! Men usch!
Jag tar det från början. Vi har två källartrappor i detta hus. En ursprunglig som byggts med huset och leder ner till rum vi använder mest som förråd och trappa som anlänt bra mycket senare och leder ner till de mer inredda rummen. Fast man kan gå igenom där nere också, från den ena trappan till den andra om man vill. Där togs en dörr bort för länge sen bara för katternas skull. Nu hänger bara ett draperi i dörröppningen.
Hur som helst. Jag kom ner för den ursprungliga trappan till förrådsrummet som också innehåller en dörr till en före detta matkällare, tvättstugan och den tidigare klädkammaren.
Detta rum används enbart för diverse förvaring och tenderar dessutom sedan urminnes tider att fungera som avstjälpningsrum. Allt som blir över i husets andra rum släpas ner dit och ställs av hur som helst bara. Efter att ha rustat i princip halva övervåningen de två senaste åren kan jag säga att avstjälpningen varit monumental. Nåja, nån resning har gjorts måste jag säga till mitt slarvs försvar, men det var ett tag sedan.
Jag passerar det där dagligen. På väg till eller från sovrummet och alla svängar till tvättstugan eller den gamla klädkammaren som numera är min gå-in-i-garderob (walk in closet på finare språk). Den ärvde jag av Dottern när hon flyttade hemifrån för evigheter sedan.
Då tycks jag ha passerat i blindo. Eller medvetet blundande. Och så stod jag då plötsligt mitt i röran och såg mig omkring och bestämde skärpning! Rådgjorde en stund med mitt förnuftiga jag och utarbetade en plan som involverade en slags omfördelning av diverse. Typ flytta på byråer och dess innehåll samt ta ner ett hyllsystem och skaffa ny förvaring. Därefter meddelade jag Maken vad som var på gång. Han känner den typen av beslutsamhet som återföljs av mitt förnuftiga jags planering. Vet att det är lönlöst att stoppa. Nickade bara med dövörat åt mina planer och tänkte väl att tids nog får man hugga in och få det gjort.
När jag är igång så är jag igång. Så jag började givetvis direkt! Med det enklaste. Min garderob. Fortsättning följer och jag skyndar mig med den eftersom jag förstår hur olidligt spännande detta är. (jätteironisk!)