BloggLivet, Livet, SemesterLivet

Jag slappar och så

Semestern går in på sin sista vecka på måndag och det är sånt man helst inte vill tänka på! Jag tycks inte tänka på nåt bloggande heller och har inte ens startat datorn den senaste veckan. Jo, en gång. För att ladda in bilder från kameran men inget mer. Apropå det, så är det är ju det som veckotidningarna säger är semester. Att låta datorn vara. Som om hela världen tillbringade sin arbetstid framför en skärm! Ja, ja.
Jag kan visserligen blogga från mobilen också. Har appen. Men det är så oerhört pilligt att jag tappar sugen. Jag vill ha riktiga tangenter när jag skriver. Inte dutta fram en bokstav i taget. På min mobil har jag en swipe-funktion och kan därmed svepa över ett antal tangenter och så tror sig mobilen veta vad jag vill åstadkomma för ord. Det är ju bara det att den gissar fel fler gånger än det blir rätt och så sitter jag där och raderar och duttar enstaka bokstäver i alla fall.
Och så sitter jag mest och stickar när jag sitter inne. Sommartröjan börjar bli klar! Apropå det så råkade jag just klicka slutför beställning på mer garn och nya stickor …
Vi tar verkligen oss an dag för dag denna semester och det är så himla skönt. Maken tar sig an stadens Metal-festival denna helg. Själv minglade jag bland djur i bur i går i stadens djurpark. För att senare på kvällen avnjuta en konsert med The Hives. Fantastiskt är ordet för den upplevelsen! Apropå det så var detta band ingen storfavorit innan. Jag har nog hört alla låtar, många gånger. Tack vare en viss Dotter. Men att se dem live fick mig att verkligen lägga dem bland favoriterna!
Jag hinner också med mycket strosande i trädgården. Plockar lite blommor, pysslar ihop nåt av gräs eller snäckor och fröjdas över växtligheten. Speciellt de där klättrande och klängande växterna jag själv drivit upp från frön. Tänk vad ett litet, litet frö kan innehålla! Apropå det så besökte jag nyligen en vacker trädgård i en grannkommun. Jag hade Mamma, Bror och Svägerska och Hund med mig. Vi strosade runt och tittade på vackra blommor, åt glass vid ett café, handlade lite smått i växthusbutiken och fotade en hel del vackert. Där finns en rosenträdgård som verkligen gör skäl för namnet!
Vi kollar också en hel del på teve faktiskt eftersom vi gillar det. Vissa serier som sänds nu under sommaren, som morden i detta stackars Midsommer och så coola Vera i sin jeep. Det hon inte löser! Men framförallt så tittar vi på Homeland och plöjer säsong efter säsong. Inte så vi sitter i soffan dagarna i ända. Nejdå. Ett par avsnitt till morgonkaffet eftersom sommarmorgonen oftast är för kall för utekaffe. Och så avslutar vi kvällen med ett par avsnitt till. Sover gott sen! Apropå det så borde denna dagen innehålla byte v lakan och en del tvättande. Det blåser torkvindar!
Njut av livet!

BloggLivet

Och plötsligt är jag här och hänger igen

Ett halvår senare typ.
Jag har grunnat. På detta bloggande en tid, och kommit fram till att det saknas! Jo, så är det!
Först kändes det skönt att slippa. Under tiden skrevs en del annat. Ganska fritt och opretentiöst i både block och dokument.
Sen kom en tanke om ett nytt bloggande, fast på ett annat sätt och kanske ändå någon annanstans. Jag undersökte alternativen men inget riktigt fastnade. Jag provskrev lite men det var inte riktigt rätt ändå. Vad skulle bli bättre av ett nytt ställe?
Här ligger ändå det mesta av mitt bloggande samlat. Varför överge det? Ser inte riktigt vitsen med det. Om jag ändå ska fortsätta kasta ut blogginlägg om lite av varje kan det väl lika gärna vara här?
Jag lät tiden gå. Obeslutsam. Ändå ingen brådska. Ett mail om blogg100-utmaningen kom till min mailbox och det kliade lite i tangenterna. Men jag avstod i alla fall.
Maken sa en dag att det var trist att jag slutat blogga. En del andra har också kommenterat saken. Spätt på min egen tanke. Jovisst är det lite trist. Hjärnan och sinnet fortsätter envist att tänka ut och formulera inlägg som jag oftast inte skriver ner. Slösaktigt. Så tja, plötsligt hittade jag mig här igen. Känner mig som hemma.
Manifesterar detta mitt så hastigt påkomna beslut med ett temabyte och rensar lite, fräschar upp lite. Vädrar ur instängdheten. Ny luft liksom. Lite som att öppna upp ett sommarhus efter en lång vinter.
Ja, jag är innanför dörren igen, för att fortsätta på denna metaforiska ryamatta. Vet inte riktigt vart det leder mig och vad jag vill. Men det får väl visa sig. Det som blir det blir.
Jag kanske blir rätt ymnig ett tag. Och jag kanske blir så där seg och sällsynt igen. Jag kanske återuppfinner oviljan och drar mig tillbaka på nytt. Men hur det än blir har jag just vänt på stängt-skylten och skrivit ett nytt inlägg. Det tycks vara öppet igen.

BloggLivet, EgoLivet, KreavtivLivet, Livet

Lång paus eller nåt

Jag orkar inte räkna hur många gånger jag startat om i denna blogg under detta år! Kanske är jag trots allt klar med den?
Ändå sitter jag här och petar med nya bilder och färger. Som om det skulle hjälpa. Det är som att varje längre lucka i ordflödet gör glappet så stort, att jag knappt orkar komma igång igen. Jag gillar inte luckor! Vill ha text i alla datum helst. Det här är liksom min dagbok också. Som dokumenterar och bevarar till viss del.
Det är inte det att orden slocknat. Eller att livet är på nåt sätt för tungt och svårt.
Annat tar min tid bara. En dag kom jag på att jag alls inte startat datorn på nån vecka. Den hade många uppdateringar att ta in när jag väl tryckt på knappen.
Tidigare har jag oftast suttit med denna dator i famnen vid teven. Både tittat, läst och skrivit i samma anda. Simultankapacitet kallas det visst. Eller splittrat Internetberoende kanske andra skulle kalla det?
Jag flyttade in datorn i ett slags arbetsrum en dag. Rummet stod åter tomt efter att vår tillfälligt inneboende Dotter flyttat till den egna lägenheten. Jag städade lite, fixade till på skrivbordet och tyckte det krävde en dator. Problemet är bara att kontorsstolen alltsomoftast ägs av en Katt. Så när jag tittar in med min kaffekopp är platsen redan paxad.
I soffan är platsen paxad av stickningen. Numera stickar jag hellre när jag tittar på teve. Ganska mycket mer rogivande egentligen. Även om jag har mobilen intill och Internet lika nära som förr. Och även om jag aldrig på nåt sätt lidit av eller upplevt mig som totalt nätberoende egentligen.
Datorn står på sitt skrivbord och jag orkar inte flytta med mig sladden (som krävs alltför snabbt i alla fall) och Katten i stolen och ja. Jag gör nåt annat.
Så har också en Dotter fått en alldeles egen lägenhet och vi har flyttat, kört till andra delen av landet i omgångar för att hämta hennes grejer som varit inneboende i Mammas förråd. Vi har packat upp, handlat på loppisar och hon har ordnat ett alldeles förtjusande hem.
Samtidigt behövde det också ordnas i detta hem. Tvättstugan stod i ett elände mitt i en påbörjad rust som aldrig blev klar. Och när det äntligen var klart var det både tvättstuga och pysselstuga och där har jag redan hunnit tillbringa en och annan timme.
Rummet Dottern bott i tömdes med henne och behövde också rustas. Advent anlände mitt i alltihop och ville uppmärksammas. Snart är också julen inkliven och med den ska ett julbord dukas. Vi både rustar och lagar julmat. Inte så att jag klagar. Jag har själv bjudit hem alla som ska sitta runt detta julbord och ser med glädje fram emot att få hit dem.
I den andan insåg jag också att frysen behövde frostas, att det var skräp i kökslådorna och att skafferiet hade sackat ihop. Jag vet!! Inte ska vi fira julen därinne. Men de kommer att vara starkt i användning och det underlättar om det är lite ordning.
Jo just ja. Så jobbar jag vissa dagar/nätter också. Och handlar och slår in en och annan julklapp. Undra på att orden aldrig blir nerskrivna utan bara samlas i den del av hjärnan som jag bildar dem i. Och sen glöms de bort, tonar ut i ingenting.
Nu blev det plötsligt ändå ett inlägg. Jag börjar lite senare på jobbet idag. Vaknar lite tidigt varje morgon ändå. Klev upp och plockade ihop lite som hopat sig med rusten av ett rum. (som för övrigt har både nymålat tak, nya tapeter och nytt golv nu) Jag lät Katten ligga kvar. Tog en egen stol och startade datorn för att en räkning behövde betalas. Och hamnade här. Jag säger inte att det blir en vana. Men det blev nu.

BloggLivet

Alltså …

Ja,a. Inte vet jag. Men utan den där moroten om att publicera ett inlägg om dan blir det tydligen inget inlägg alls. Det har gått dagar sen sist! Och det har gått dagar utan att jag ens startat datorn kan jag säga. Istället sitter jag med en ständig stickning! Omöjlig att lägga undan helt enkelt. Jag har till och med en separat stickning boende på jobbet för att slippa släpa emellan. Där sitter jag på kvällarna när jourtid inträtt och stickar enklare grejer utan vidare tanke. Hemma stickar jag annat. Jag har hunnit få klar två olika projekt som nu bara ska monteras lite för att bli klara och ett tredje hänger redan på stickorna. Det där ullgarnet och de där nya stickorna är en oslagbar kombination. Stickning är helt enkelt underbart.

Att jag inte ens startat datorn på alla dagar innebär tyvärr också att jag hängt med dåligt hos mina favoritbloggare. Visst, jag har en sådan där smart telefon med en bloggapp också. Kan såklart läsa dem där, men det blir inte riktigt av. Det är så smått …

Nu gör jag som bilden säger. Startar om. Med både läsning av favoriter och nån typ av texter härinne. Förhoppningsvis dagliga sådana. Kanske. Om jag hinner medan stickorna vilar …

BloggLivet

Dit det bär, så bär det

Plötsligt en kväll fick vi oväntat besök. Som blev oväntat sent. Trevligt, men sent. Och plötsligt hade jag missat en dag i bloggflödet som varit dagligt sedan den första mars. Så mitt dagliga bloggande slutade på etthundrafemtionio inlägg. Att ha skapat en ofrivillig lucka i flödet släppte tydligen på alla intentioner och det blev därmed en bred lucka på tio dagar utan ett enda liten pluttinlägg. Ja, ja. Ingen skada skedd alls. Var mest bara kul att se hur länge jag skulle lyckas hålla ut att skapa dagliga inlägg. Nu kanske jag återgår till att göra inlägg när jag känner för det. Dagligt eller O-dagligt. Jag driver ju gubevars ingen vinstindrivande välbesökt superblogg. Bara en helt vanlig vardagsblogg och livets allt och inget.

Nu är arbetslivet igång igen efter en skön semester. Även om jag helst hade fortsatt vara ledig.
Vi har återigen en inneboende Dotter. Även om hon för tillfället är bortrest som vanligt.
Hösten är i antågande. Även om det de senaste dagarna varit sommarvarmt.
Nu laddar vi för att ta tag i sånt som är eftersatt. Även om ledigheten ännu sitter rätt stadigt i benen.
Idag ska vi åka på ett loppisbesök. Även om plånboken tycker att det vore bäst om vi lät bli.

Så ser det ut.

BloggLivet

Välkommen Augusti

Eftersom det är 31 juli idag kan jag räkna till dag etthundrafemtiotre av dagligt bloggande! Tror inte att jag nångång tidigare skrivit ett inlägg om dagen så många dagar i följd.
När jag nådde dag etthundra i början av juni (på grund av den där utmaningen) tuffade det bara på i vana hjulspår och ännu har jag inte sett nån anledning till att förändra det. Alltså har jag bloggat dagligen i mars, i april, i juni och nu snart även i juli.
I morgon är augusti här. Ett steg närmare hösten! Men det finns ett och annat som ska hinnas med innan det. Samtidigt så undrar jag lite över vart juli tog vägen. Gick så fort att jag knappt hann med. Inget att göra åt. Bara att välkomna augusti. Återstår att se om även den innehåller ett blogginlägg om dagen.

#Blogg100, BloggLivet, SkrivLivet

Bloggat i tio år!

Jag har alltså bloggat, på allvar, i tio år i år upptäcker jag när jag ser efter! Det där med bloggar var relativt nytt och jag hade grunnat över det en tid. Vad var det? Skulle jag? Vad skulle jag då skriva om? Vem skulle vilja läsa det? Några jag kände hade redan funderat klart och var igång och bloggade för fullt. Säkert ännu fler, eftersom hemlighetsmakeriet var stort. Jag började också som en anonym skribent i en svartmålad blogg via kvällstidningen.
Har ingen aning om vad jag skrev i den bloggen, men jag minns att det var med viss fasa jag tryckte på publicera. Det blev ingen välbesökt blogg och själv var jag så kluven till själva bloggrejen att jag inte skrev speciellt mycket heller. Snart stod den oanvänd och jag lade ner den utan att spara det jag skrev där.
Av någon anledning upptäckte jag senare en ny bloggportal. Den befann sig via en dagstidning i min gamla finlandssvenska hembygd. Där samlades alltfler svensktalande bloggare från hemtrakterna och det lockade mig som utflyttad. Efter att först ha läst runt en tid startade jag min egen sida. Det var en liten och trivsam bloggportal! Det både lästes och kommenterades flitigt i dessa bloggar. Till en början var jag hemlig även där. Eller ja, hemlig och hemlig. Anonymiteten är inte så stor när halva släkten också är med. Det dröjde inte speciellt länge innan jag klev fram och skrev under eget namn.
Med tiden började den där bloggportalen krångla rent tekniskt och jag började se mig om efter en annan. Hittade denna och flyttade så smått. Skrev i båda en tid, innan jag flyttade helt och hållet. Alla de texterna har jag kopierat och sparat faktiskt.

Man hinner med en del texter på tio år! Det gör också att jag ganska ofta sitter och funderar om jag redan skrivit det här. När en idé till ett inlägg poppar upp i huvudet och jag börjar skriva, känner jag plötsligt ett slags déjà vu och börjar undra om jag inte redan skrivit på det temat. Då måste jag söka i min egen blogg. Ibland hittar jag verkligen också det redan beskriva temat, i nästan samma ord. Jo, speciellt föränderlig är jag tydligen inte. Ibland kan det vara så att jag bara nuddat vid ämnet i nåt större sammanhang. Ibland hittar jag inga bevis på att jag redan skrivit men det kan bero på att jag söker med fel ord och att det trots allt gömmer sig en upprepning nånstans i textflödet. Men strunt samma!
Den här vändans hundra dagar börjar krypa mot sitt slut. Inlägg nummer åttiotre idag. Att hitta vettiga idéer till dagligt bloggande är inte alltid lätt. Jag bär omkring på ett opretentiöst block i handväskan. Där har jag petat ner en del idéer eller stommen till inlägg emellanåt. Men faktiskt har jag allra mest bara låtit fingrarna styra inläggen. De har växt fram när jag börjat skriva. Lättsamt bara. Och det var det jag ville uppnå! Utmana mitt eget skrivflöde som faktiskt hade börjat sina. Besökssiffrorna i bloggen är fortfarande blygsamma. Men jag bryr mig inte om det faktiskt och jag marknadsför varken bloggen eller specifika inlägg ett enda dugg.
Lite försiktigt känns det som att jag hittat tillbaka till skrivglädjen, och med den följer läsglädjen. Tror jag. Men kanske ska jag inte ropa hej innan jag klivit över bäcken? Men jag kan i alla fall konstatera att dessa hundra dagars skrivande så här långt varit lättare än jag trodde.

83/100

#Blogg100, BloggLivet

Det är första mars i dag

Och jag har fått ett mail om att den där bloggutmaningen, Blogg 100, drar igång igen. För femte året i rad dessutom. Jag har bra deltagit bara ett år och det var 2014.
Att producera minst ett blogginlägg om dagen i etthundra dagar är inte lätt. Vissa dagar flöt orden hur lätt som helst. Men inte alltid. Idétorkan vissa dagar var fullständig! Nödlösningar i form av diverse listor och bilder räddade mig då. Men, jag klarade det och landade hundra dagar senare i att ha postat ett inlägg varje dag under perioden som utmaningen pågick. Sen sinade det mesta. Dessa hundra dagar skapade verkligen ingen vana. Ingen ymnig ström av besökare till bloggen heller. Och förra året lät jag bli att delta. Förra året lät jag i ärlighetens namn bli det mesta i ordväg. Tyvärr.

Nu kom det där mailet i alla fall, och det kändes onekligen rätt frestande att delta … Det skvalpade omkring ett tag. Tills jag plötsligt hade klickat på skicka i anmälningsformuläret. Jaha Jag  deltar alltså i #blogg100 igen. (jag kommer att ångra det beslutet flera gånger om innan vi är framme i juni.) Mest kom det sig av att jag vill ordberika detta år och hitta formen igen. Kanske är det här rätt väg? Kanske inte. Nu är jag i alla fall i gång. Det blir vad det blir.

blogg100-logotype

BloggLivet

Bloggböcker

Det där med att göra bok av bloggtexterna!
2016-01-08 11.17.22Jag har hållit på med det här ett tag. Allt började med att jag ville göra en fotobok om ett julfirande i en gul liten stuga vid ett fruset hav. Det fanns en massa bilder från det och jag fick ett infall att kombinera dessa med mina bloggtexter från den där julveckan. Jag hade gjort fotoböcker innan, med mycket bilder och lite bildtext. Nu blev det fokus på texten. När Fotoboken kom hem tyckte jag att det funkade hur bra som helst med texten, även där den fyllde hela sidor med bara små bildkomplement. Där kom en tanke om att göra fler, av alla dessa bloggtexter jag fått ihop genom åren. Jag kollade runt lite på nätet och visst, det fanns (i alla fall då och säkert även nu) flera alternativ för att göra bok av egna texter. Men ingen av dem hade en bra möjligheter att tillfoga bilder på det sätt jag ville. Eftersom min blogg består av en massa egna foton förutom texterna och jag ville absolut ha dem med i boken. Alltså bestämde jag mig för att använda fotoboksalternativet för en hel bloggbok istället. 2016-01-08 11.17.33Den första gav mersmak, och därmed har jag fortsatt i samma stil och har alla år utom 2015 i bokform. (2014 ligger snart i brevlådan)

Och så här gör jag dem! Tips och tricks för den som önskar.

2016-01-08 11.29.16Jag använder mig av Ifolors fotobokstjänst. Men det finns givetvis andra men jag gillar både utseendet på de här och funktionen är bra. Man laddar först hem ett program till datorn från deras hemsida. Ifolor designer heter det och finns för olika operativsystem. Ett lättarbetat och lättförståeligt program. I detta bygger man ihop sedan ihop sina fotoböcker genom att man får tillgång till bilderna man har i datorn direkt genom programmet. Det finns en mängd olika typer av böcker, olika sidlayouts schyssta pärmalternativ, bakgrunder och dekorationer till sidorna om man så  vill. Alla möjligheter till en snygg bok helt enkelt.
Så, jag skapar en fil för den nya boken i det där programmet, väljer ett format. Jag gör dem i stående A-4 och inbundna. Delux heter den varianten. Och så sätter jag igång. Ett bloggår/bok. Om jag haft mycket att säga det året har jag delat upp det i två böcker men man kan som mest få 132 sidor så det räcker en bit. Sidantalet kan ökas på vartefter man bygger boken.
2016-01-08 11.28.38Bloggen ligger öppen och jag kopierar text för text och klistrar in dem i textrutorna i bokprogrammet. Dessa kan redigeras för att kunna ändra typsnitt, storlek, färg o.s.v och där korrekturläser jag även inläggen och rättar till det som i blogghastigheten blivit knasigt. Men jag ändrar inte själva innehållet eller så. För att få med bilderna från inläggen har jag valt att spara ner dem på nytt. Då slipper jag leta som en tok för att hitta rätt bild i datorn och på hårddiskar, det hade varit för besvärligt. Även om det tar sin tid, att spara bild för bild också men det är ändå betydligt smidigare. Jag försöker att ha så lite döutrymme på boksidorna som möjligt för att utnyttja ytan till max. Alla bildrutor och textrutor kan dras i för att förändra storleken och anpassa dem bra till varandra. Det kan ändå köra ihop sig mot slutet av boken. Man kan inte lägga till enstaka sidor utan det ökar med ett gäng sidor åt gången när man behöver mer utrymme. Jag sitter inte och räknar igenom årets inlägg innan för att gissa mig till ett sidantal utan kör på känn. Det kan bli lite trixande emellanåt för att anpassa allt till det sidantal jag vill ha. Och jag vill helst undvika nån tom sida mot slutet men går det inte så går det inte. Huvudsaken att inget inlägg faller bort. Måste jag prioriterar jag texten före bilden såklart. Jag har valt att lämna kommentarerna till inläggen därhän. Det hade varit för mycket pyssel och allt för utrymmeskrävande att få med dem också.
Varje bok har i mitt fall fått olika utseenden och jag inleder dem allihop med samma text. En sorts bloggförklaring liksom. Eftersom jag bloggat, relativt ymnigt dessutom (på denna blogg sen 2008) har det blivit en hel hög med böcker. Och visst, de kostar en slant att få hem men jag tycker att det är värt det. För det är jättekul att ha texterna på papper och kunna bläddra tillbaka och läsa om. Såklart kan man göra det även i bloggen men det är nåt annat att hålla en bok i handen. Så där! Det är bara att sätta igå2016-01-08 11.18.44ng och göra bloggböcker nu!

2016-01-08 11.17.51

BloggLivet, SkrivLivet

Nytt år och nya tag och löften att uppfylla

Tja. Nytt år är det. Oundvikligen. Tjugohundrasexton har potential än så länge.
Nya tag? Hmm. Jag vet på vilka områden jag behöver ta nya tag och det kanske jag gör. Dessa nya tag involverar dock inga löften av något slag. Jag firade nyårsnatten i trevligt sällskap och skålade för tolvslaget men jag gav inga som helst löften som tynger ryggsäcken med krav på uppfyllelse.
Den senaste veckan har jag ägnat ledig tid åt att sitta fastvuxen i soffan med datorn i famnen. Där har jag gått igenom tjugohundrafjorton års bloggande, genom att kopiera text för text och klistra in dem i ett upplägg som ska bli bok. Då korrekturläser jag också alla texterna och återupplever allt en gång till. Snart är det klart att trycka på skicka och så småningom hitta en bok i brevlådan. Jag har nästan allt mitt bloggande i bokform. Och så snart jag skickat denna kan jag påbörja detsamma med tjugohundrafemton. Den boken kommer att bli den tunnaste av alla mina bloggböcker. För det var året när bloggandet vattnades ur och gick totalt i stå. Vet inte riktigt varför.
De där bloggböckerna blir en sorts dagböcker. Att ta fram ur bokhyllan och bläddra tillbaka i. Och kanske kan nån finna nöje i dem en dag när jag inte längre är med? Vem vet.
När jag läser mina egna texter känner jag skrivlusten mellan raderna. Njutningen i att att leta rätt ord, bygga meningar av dem och formulera det där som rullat runt i huvudet en stund. Och jag saknar det! Den där pirrande skrivlustan som springer över tangenterna. Jag har stängt in den liksom. Vägrat använda den och funnit den obekväm. Djupt. Ja. Det är det. Fortfarande.
Det var därför jag just nu tog tag i tillverkandet av bloggboken. Dels låg jag efter även med det, men också för att kanske, kanske väcka någon spirande liten skrivglöd till liv igen genom korrekturläsningen av dessa texter.

Jag har en spirande grej på fönsterbrädan. Kanske är det symboliskt?
2015-10-23 12.04.25I oktober strosade jag i stadsparken med blicken mot marken. Bland alla prasslande löv hittade jag det jag sökte. Ekollon! Kände mig som ett barn när jag plockade dem från marken och gick med dem i hårt knuten hand.
Hemma stoppade jag ner dem i en skål med vatten. Den har stått där hela november och mest sett äcklig ut. ”Alltså mamma? Vad har du i den där skålen med det där bruna luddiga?” Frågade Dottern när hon var hemma sist. Ja just ja! Ekollonen. Hade nästan glömt dem. Jag spolade av dem och granskade dem noga. Såg den lilla antydan till spricka i skalet och en liten rotstump som faktiskt ville ner i vatten. Nu fick de flytta, från skål till vas. En vas med liten öppning. 2016-01-03 13.12.47Nålar genom skalet som stöd för att inte hela ekollonet skulle pluppa i.
Roten har växt ner där i vasen under december. Jag har hållit dem under sträng uppsikt. 2016-01-03 13.13.12
Ändå missade jag det pyttelilla skott som tillslut stack i väg åt andra hållet! Det måste verkligen ha skett i samband med nyåret. För på gamla sidan årsgränsen var det bara rot. På nya sida årsgränsen plötsligt ett spirande skott!
2016-01-03 13.11.59

Ja, det spirar på fönsterbrädan. Så där lagom metaforiskt. Jag odlar ekar i vas och det är jag långtifrån den första att göra. Men kanske odlar jag också mitt skrivande till på köpet. Vem vet?!

2016-01-03 13.13.54