BlomsterLivet, HusLivet, SemesterLivet, TrädgårdsLivet

Mycket gjort på samma dag

Det är tisdagskväll och juni månads sista vecka är påbörjad. Det är juni som är bäst av sommarmånaderna i mitt tycke. Medan man ännu är så där hänförd över knopparna, blomningen, lövsprickningen och det vackra runtomkring. Sen blir det liksom vardag. Därför har jag för vana att prata med blommorna! Jag tittar till dem på en morgonrunda och ofta också på en kvällsrunda. Genom trädgården alltså. Och förundras över växtkraft och skönhet.
Den andra semesterveckan är nu också naggad i kanten och jag fokuserar isället hårt på hur mycket som är kvar.
Idag har vi farit fram som om nån chef hade ögonen på oss! Det började med städning av källaren och byte av sängkläder. Efter det städade vi garaget. Det brukar ske varje semester och vädret var utmärkt för det idag. Garaget blev superbra.
Efter det gav jag mig på trädgården. Där växer ett hav av självsådda prästkragar mitt i gräsmattan och jag låter dem gärna hållas. Men nu hade jag fått nog! Framsidan såg väl vildvuxen och ovårdad ut trots prästisarna. Men de var för fina för att meja ner så jag plockade en massa först och spred ut i vaser inne. Sedan hämtade jag trimmern och kröp även runt buskarna och rev ogräs för hand. Då såg jag också hur ogräset tagit över trottoaren utanför. Jag började även där för att få extra fint. Maken kom med en skrapa och hjälpte till. Slitigt värre, men tillslut var framsidan både välvårdad och snygg igen!
Därmed kan vi slappa i soffan resten av kvällen. Och njuta av alla vackra buketter med prästkragarna här inne!


BlomsterLivet

Doftrikt

För en kort stund ännu, blommar syrenerna.
Det är mycket barndom i den doften. Från ett rejält buskage som fanns vid barndomsstugan. Delar av det klippte pappa till en prydlig häck varje sommar. Där kom inga blommor. Men jag lyckades tränga mig in bakom vedboden och böja ner grenar för att kunna plocka de blommiga kvistarna och få med doften in i stugan.
Jag och Brorsan använde syrenbladen som pengar när vi lekte kiosk. Vi hade massor av pengar. Då.
Man ska tydligen kunna spara en blommande syrenkvist i en tätt försluten burk i frysen. Ta fram den mitt i vintern och öppna locket. Då ska doften finnas där en stund, tills blomman tinat. Jag har inte försökt. Överkonsumerar dem nu istället och är redan inne på andra vändan buketter i huset. Hinner nog med en eller två varv till innan de blommat över.
Syrener står sig inte jättebra i vas. Men om man täljer en lång snittyta i varje kvist, då får de mer vatten och står lite längre än annars. Har jag märkt. Däremot är de som gjorda för vaser i alla fall, med sina tunga klasar av blommor. Det blir vackert hur man än gör!

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Sommarväder

Första höstmånaden är redan en bra bit på väg. Och fylld med sommarväder. Temperaturer kring tjugo grader varmt och ljumma kvällar. Klädsel sandaler och sommarplagg. Himlen så blå att juli skulle bli avundsjuk.
Vi sitter med öppen altandörr och lyssnar på fågelkvitter som om det var högsommar och semester eller nåt liknande. Hör barn härja på därute som om det var sommarlov och inte en söndagskväll i september.
Jag påbörjade nermonteringen av allt somrigt i början av månaden men detta väder inbjuder inte alls till någon fortsättning av det jobbet, även om jag ändå plockar ihop lite i taget. Massor med blommor blommar än och gräset måste klippas som om de inte har en aning om vad som väntar.
När jag tittade på hur vädret spås att vara under den kommande veckan kunde jag konstatera att det verkligen inte är nån brådska med höstfixande.
Augusti hänger kvar likt en kvällspigg gäst medan värdfolket gäspar i soffhörnan.
Så jag låter blommorna blomma på och behåller paviljongen ett tag till. Altanen får stå orörd ännu en vecka. Tids nog.
På nåt sätt känns det som om allt har en månads fördröjning. Det var liksom maj i juni och juni i juli och … ja, nu är det augusti i september. Typ.
Det är faktiskt njutbart, eftersom temperaturen är hanterbar och blommorna för vackra för att klippa ner. Dessutom är jag rätt ledig. Unnar mig att hasa omkring hemmavid utan vidare måsten.

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Trädgårdsjobb

Första semesterdagen blev en trädgårdsdag. Bästa sättet att ta sig an ledigheten faktiskt. För mig i alla fall. Jag drack morgonkaffe först. Sen fick Maken dra igång gräsklipparen och så satte jag igång. Gillar verkligen att klippa gräset!
Min trädgård är … ska vi kalla den lummig! Gammeldags romantiskt låter så fånigt, men används av trädgårdstidningarna när de visar bilder på såna trädgårdar som jag försöker efterlikna. Eftersom jag är av en rätt så kreativ, konstnärlig och till viss del en lite bohemisk typ är raka och vältrimmade kanter inget för mig.
Lite ogräs här och där har ingen dött av!
Det går i etapper det där med ogräset. På våren är jag helt överförtjust i allt som tar sig upp när tjälen lämnat och solen värmer. Allt det där skira och ljusgröna som spirar är så vackert. Oavsett om det förblir grönt eller om det utvecklas diverse blommor. Som de ljusblå förjätmigejen, prästkragarna, de pyttesmå blommorna i gräsmattan … det finns verkligen en hel flora där och nångång ska jag bena ut det också.
Jag klipper runt dem, de allra finaste får vara blommande små tuvor mitt i det som är gräsmatta. Det får sticka upp längs husgrunden och portalerna och ja, faktum är att jag till och med lämnar en stor rektangel runt päronträdet. Det växer en riktig sommaräng där snart. För varje år kommer där upp ytterligare en blomsort.
Men så, allteftersom blommorna blommar ut, klipper jag ner mina små tuvor. Så här pass långt in i sommaren har också det där skira ljusgröna förvandlats till ett ocharmigt trassel. Brunt och torrt längst in och gröngrå, dammiga växter i toppen.
I dag klipptes alla kvarvarande tuvor ner, utan tjafs. Även sommarängen runt päronträdet.
Nånstans där, när jag matat mig runt halvvägs, hostade gräsklipparen till. Bolmade ur sig en svart rök och stannade. Maken fick rycka ut. Vi upptäckte snart att den stod och läckte bensin, den liksom rann ut bara, där den inte ska ut. Maken suckade tungt. Det var inget som egentligen platsade i hans agenda idag. Han drog den olydiga klipparen till garaget i alla fall.
Jag gick istället an på allt ogräs med händerna. Ryckte upp! Samlade en stor hög av ogräs. Jo, jag äger faktiskt en trimmer. Två till och med. Men de är så otroligt oromantiska. Låter illa och gör allt så rakt. Nä, jag är min egen trimmer. Det blev fint precis på det sättet jag vill.
När den första högen placerats i komposten kom Maken plötsligt med fungerande gräsklippare! Han är då för händig! Något hade putsats till och sen fick klipparen ny bensin och så var den villig att jobba klart. Hurra.
Efter klippning och all rensning gav jag mig på trivsamt städande av uteplatser. Arrangerade om lite krukor. Plockade lite blommor till vaser och flaskor jag har lite överallt.
Nu har jag ätit en sen lunch och snyggat till mig själv också. Därmed kan jag ännu njuta av en del eftermiddag och en hel kväll. Maken ska skjutsas till festivalen igen. Och jag ska bara strosa runt här hemma. Helt underbart!

BlomsterLivet

Rosor är vackra ting

knoppDe är vackra när de är knoppar, hårt slutna med en svag föraning om vad som kommer att vecklas ur dem.

 

 

 

 

 

 

 

De är vackra, på ett mer självklart sätt när de blommar fullt utslagna. Oavsett om de är enkla eller fyllda.

 

iblom astrid

strösDe är vackra när kronbladen till slut släpper från blomman, ett efter ett, och lägger sig som ett strössel i gräset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och, de är minst lika vackra när alla kronbladen är borta med vinden, och endast blommans sista stadium är kvar. utbl1

utbl2

Förut tyckte jag inte om rosor! Hur knasigt var inte det?

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Rosor äro röda …

Och violer äro blå, smultron äro söta och du likaså. Ramsan skrevs i min gamla poesibok av nån för länge sen. Har inte boken kvar, den försvann i ett hemlandsbyte …
Men den har egentligen inte ett dugg att göra med detta inlägg. Ploppade bara upp i minnet. Apropå rosor liksom! 

Det här är några av mina rosor. De hade en tuff start i år. Vintern var inte snäll med dem alls. När jag såg över alla rosor i våras såg det mörkt ut. Klent. Torrt och dött. Vissa såg ut att ha frystorkat och det var bara att ta sekatören och knipsa. Trodde flera var förlorade.
Men växtkraft är inte att underskatta! Plötsligt kom de igång, även de värst ansatta. Nya skott stack upp från roten bara så där!
Jag hann jubla en stund. Då kom nästa bekymmer. Ett gäng larver invaderade alla rosor i smyg. Gömde sig i klibbiga höljen som rullade ihop bladen och där satt de och mumsade. På knoppar! Jäkla skit! Jag köpte gift på sprayflaska för inget annat hjälpte. De värst intagna kvistarna var bara att återigen knipsa av.
Trodde inget skulle blomma efter det! Även om jag lyckades ta död på larverna till slut.
Men mot alla ods liksom! Det blommar rosor! Och fler är på gång. Fantastiskt. Fortfarande lite klent och försiktigt här och var. Men ändå. De blommar och växer. Man får vara nöjd.

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Irritation liksom

En gång när Dottern var liten, kanske tre eller fyra år skulle hon köra en dockvagn över en gräsmatta. Det gick som hon tänkt en stund, men så körde hon emot nån uppstickande rot, en del kottar och nåt mer krångel som fick vagnen att stoppa, snudd på välta och allmänt bara krångla. Den lilla tösen backade och tog om, sa ifrån (om det nu var till vagnen eller rötterna) att det räckte minsann nu. Eller rättare sagt ”nu jecke det” tålmodigt först, men snart allt mer irriterad och arg. Vasst som ett piskrapp kom det. ”Nu jecke det!” Tillslut skakade hon vagnen i dess handtag och vrålade, ”nu jecke det”! Vi har det på film och det lät rätt gulligt. Har härmats åtskilligt genom åren.
Ikväll fattade jag precis hur hon kände det!
Jag gick ut för att vattna mina växter. Denna trivsamma syssla som jag i vanliga fall gillar och kan fara runt med länge och väl. Det började bra, jag vattnade med den ena slangen på framsidan som vanligt. Gick runt och vevade upp den andra för att dra den runt på baksidan. Men den var mer än lovligt bänglig direkt från start. Så fort jag nått ett ställe som skulle vattnas dog hela vattenstrålen för att nåt eländes veck hade skapats längs slangen. Jag försökte liksom piska loss det för att slippa gå tillbaka, varpå ännu fler veck bildades. Jag gick och vek upp, precis som den lilla tösen. Tålmodigt först men snart allt mer irriterad. Kom tillbaka och började vattna och så stannade det av igen. Dessutom hade nån jäkel liksom tvinnat slangen hårt. Så att den bara snodde sig och ville bli dubbel. Skapade veck precis överallt, som nån jäkla dolda kameran grej! Jag fick dra och slita och tvinna och snurra och slangjäveln bara tvinnade tillbaka och vek sig ännu mer. I det läget hade jag nått vrålarläget. ”Nu jecke det!” dånade i mitt sinne. Lägg sedan till fyrtiotusen mygg och ett gäng bruna sniglar. Myggen är svåra att rå på med spade men sniglarna blev hackade i bitar i ren slangilska. Att få med sig både en motsträvig slang och en spade medan man viftar undan utsvultna vampyrmygg skulle lätt vara en guldfångst för dolda filmare.
Tillslut blev jag tvungen att kämpa ut slangen så rakt det bara gick. Sedan följa den från begynnelsen medan jag tvinnande med båda händerna mot vattningsmunstycket i andra ändan. Det snurrade som en karusell i andra ändan, sprutande vatten som en redig spridare. Fattades bara att det spolade ner hela mig när jag närmade mig också. Det smarta hade varit att stänga av vattnet, innan jag började tvinna. Men jag fick allt ordning på det innan jag behövde duscha. Ha!
Ett antal myggbett och blöta skor och hackade sniglar senare var slangen tillslut utredd och växterna blöta och nöjda. Mitt humör … tja … Nu Jecke det!!!!

BlomsterLivet, Livet, TrädgårdsLivet

Trappar ner eller nåt

Det finns verkligen en semester inom synhåll nu. Ännu dröjer det några veckor men ändå, så här nära har det inte varit förr i år.
Min andra jobbsyssla brukar ta nån sorts spontant sommarlov helt plötsligt och det stadiet har snudd på inträtt redan. Det finns lite kvar att göra ännu efter morgonens och förmiddagens insats. I och med det där spontana sommarlovet från en del jobb får jag fler lediga dagar mellan mina vanliga jobbpass. det gör inte så mycket faktiskt. Verkligen inte.
Jag använder den tiden till att ta det så lugnt jag kan … eller? Mitt i solgasset som inträdde efter lunch idag när jag jobbat klart, fann jag mig krypande i mindre attraktiva positioner. Det var inte solsting eller utbrändhet. Det var ogräs. Massa ogräs!
Den här tomten är uppbyggd en bit från gatan på framsidan. Längs kanten av betong fanns en gång ett staket. Detta murknade fullständigt och vi rev det. Tyckte vi klarade oss utan inhägnad. Istället planterade jag nåt vackert som skulle välla ner. Mot gatan liksom. Som en färggrann massa där betongen lämnades gömd. Det där färggranna vällde aldrig! Jorden regnade bara bort och växtligheten förblev klen. Allt utom ogräset alltså. För det fick minsann fäste. På senare tid har jag struntat i det där och kört gräsklippning där istället.
Även i år lät jag delar av gräsmattan bli ett fält av vilda prästkragar. Den ytan blir ändå mindre och mindre varje år. Nu tröttnade jag också redan innan de slog ut eftersom det ser så otroligt slarvigt ut. Men jag lyckades blunda för det ända tills idag. Fast jag plockade alla kragarna först. Några snyggt slarviga buketter av prästkragar och fina strån. Sen skällde jag igång gräsklipparen och körde ner resten jäms med gräsmattan. Det var i det läget jag började krypa och dra upp resten. Gräsklipparen gör inte jobbet så bra nästintill det man vill ha kvar.
Jag fick fram alla planterade buskar och fyllde en hel skottkärra med ogräs.
Därmed klev jag in i duschen, mycket nöjd över min förmåga att varva ner.
Fast faktum är att jag varvar ner som bäst när jag har fokus på växtligheten. Må så vara att det är kroppsligt slitigt.
Nu är det himla fint också.
image

BlomsterLivet

Plocka blommor

Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att plocka blommor.
Det finns inte mycket som är så rogivande som en långsam promenad med blicken mot ogräsblomstren i dikeskanten. Och stanna för att plocka blommorna en och en för att bygga på buketten i handen.
Jag plockar lika gärna av blommorna i trädgården men det är ändå nåt visst med en alldeles tät bukett med smörblommor, hundloka, prästkragar och en och annan blåklocka om man lyckas hitta dem. Det beror ju på var man går omkring!
I min mormors hemtrakter fanns mängder med blåklockor. De var små och nuddade lite i lila med tunna, sköra stjälkar och när man plockade en bukett av dem rasslade de svagt mot varandra.
imageIdag gick jag omkring på jobbpromenad och då plockade vi en redig bukett med smörblommor och hundloka. Dessutom hittade vi några ängsklockor och så fyllde vi ut buketten med snygga strån med ax. Det blev en fin sommarbukett.

Hemma i trädgården har jag vildväxande stora blåklockor. Ja, de är vita och lila också. De sprider omkring sina frön med vinden varje sommar och dyker upp som överraskningar sommaren efter. Jag brukar köra runt dem med gräsklipparen, tycker de är för fina att klippa sönder. Delar av min gräsmatta liknar mer en äng, med mängder av vilda blommor. Tittar man riktigt noga finns ett antal riktigt små blommor också. Som jag gärna plockar minibuketter av för att ha i små vaser i paviljongen eller på altanen.
Vilda blommor trivs inte jättebra i vaser inomhus. En kort stund bara sen rasslar kronbladen ner på bordet. Dessutom innehar vissa en mindre angenäm doft och med andra följer ett antal inneboende kryp. Därför brukar vildblommorna få hålla sig utomhus. Det är nämligen trevligt med vaser där också.

BlomsterLivet, KreavtivLivet, TrädgårdsLivet

Kryddigt och gott

imageI min soliga lilla hörna har jag arrangerat barnkammaren eller växthuset utan växthus. Jag hittade någon sorts spännband i Makens garage och dem spikade jag upp på väggen till friggeboden i våras. Hängde i vackert slitna gamla brädor och fick snabba hyllor. Ett slitet bord och en gammal oanvänd stol får hjälpa till.
Tack vare den gamla dörren i hörnet blir det varmt och skyddat. Där har nu en massa frön grott sig till plantor under våren. När det var som kallast täckte jag hela härligheten med markduk och och bubbelplast och det var allt annat än estetiskt.
Nu har jag tagit undan allt sånt skyddande material och arrangerat om. Det mesta av blomsterfröna är omskolade och utplanterade. Så jag gjorde kryddhyllor istället!
Köpte de där kryddorna jag gillar bäst, Timjan, Basilika, Gräslök, Citronmeliss och Körvel. De planterades om i vanliga tråkiga plastkrukor eftersom det råkade vara det jag hade. Istället piffade jag till dem med fina band och en märkning av vilken krydda som bor i vilken kruka istället.
imageDen märkningen bör vara vattentålig! Jag kom på att jag äger bokstavsstansar och klippte till
små löv av Makens colaburk (han fick dricka ur den själv) Sen stansade jag hål i lövet för att kunna hänga upp det och bokstav för bokstav hamrade jag in kryddnamnen. Läskburksplåt är imagetunt.  Mycket tunt. Det behövdes inga som helst aggressionstömmande slag. En lätt dutt med hammaren bara. Sen arrangerade jag krukorna där det är som soligast under viss del av dagen.

 

Eftersom jag är jag attangerade jag givetvis lite snygga stilleben intill kryddorna också. Har man en hylla så har man! Då ska det stå saker fint på den. Och fint kan det bli även med skräp och ogräs.

image  image

imagePå bordet och stolen nedanför står ännu krukor på tillväxt. Ja, inte krukorna själva alltså men det som jag stoppat i dem. Jag tillverkade ett litet växthus av gamla cd-fodral och där gror det nåt. Det gör det intill och runtom också. Både blommor och lite ätliga saker.
De där blomfröna jag köpte var otroligt segväxta och länge trodde jag att de skulle vägra. Men så plötsligt stack ett par blad upp ovan jord och nu är de starkt på gång! imageTroligen satte jag dem alltför sent och de skulle ha legat i blöt innan. Men jag kom inte igång som jag tänkt i våras. men nu gror de och växer så det blir nog bra i alla fall!

image

Alltihop övervakas av ett vindspel vars klang kan driva folk till vansinne om det blåser rejält. Men där i skydd av dörren klingar det bara lite försiktigt och trivsamt. Knappt alls egentligen om det inte blåser rejält.

Det fattas ännu något viktigt i denna kryddhörna! Tomater! Såna köper jag i morgon! Klart där måste finnas tomater!