EgoLivet

När det är dags att sova …

Sängen är rätt skön, lakanen nyligen utbytta, temperaturen i sovrummet underbart sval. Ögonen allt tröttare och det är lite som att man lyfter … nästan … Då …

  • Blir det mitt i allt alldeles för varmt under täcket …
  • En stökig katt far omkring i sängen och tycks inte hitta rätta läget, provar än det ena, än det andra. Tills man blir galet klarvaken på kräket …
  • Nattlinnet känns förargligt knöligt under höften …
  • Åså kliar det på ryggen, precis där man inte når …
  • Nån slags flygande surrande elände finns i rummet, redo att bita till …
  • Det dunkar plötsligt till nånstans i huset! Vad tusan var det? Lyssnar överdrivet spänt och glor på mörkret …
  • Det som nyss var bekvämt är helt olidligt obekvämt …
  • Tänk om katten hade med sig en fästing och tänk om den är på mig nu … precis där på armen eller halsen där det killar till …
  • Fan också! Jag har ju glömt godkänna lönerapporten! Upp och gör det bums. Försöka tänka klart, hur många timmar skulle sparas … släpper ut katten … räknar om timmarna … godkänner … går på toa … dricker lite vatten … släcker och går ner …

    Jaha! Börjar om igen. Sängen är nästan lika skön … Men jag är fasiken inge trött ….

    Annonser
    EgoLivet

    Dagens

    Vi tar en dagens va?

    Dagens kreativitet 1: Sydde en sån påse till stickningar igen. Imponerar mig själv med att kunna det där helt ur eget huvud numera. Bra blev det också. Givetvis!

    Dagens fynd: Dottern och  jag har för vana att ta loppisrundor på tisdagar. Jo, andra dagar också men i princip alltid på tisdagar. Idag hade jag precis betalat för en par stuvbitar snyggt tyg när något skymtade till i den där snurran med skräpsmycken. Jag blir lite lätt andfådd när sånt händer och hann inte ens stoppa ner plånboken innan jag höll ett av halsbanden mellan fingrarna. Japp. Jo. Det var som jag trott! Ett äldre Kalevala-smycke i brons. Med stämpel och allt. För ynka trettiofem kronor! Exakt! Minst trehundra är den värd. Bra fyndat!

    Dagens rea: Hjälpte inte mig ett dugg! Fy fasen vad det kan kosta.

    Dagens insikt: Ett specialerbjudande varar inte för evigt. Nu hade prislappen kastats om till ordinarie eftersom jag inte pallrat mig iväg i tid. Jag gick ut tomhänt. Får lösa det där på nåt sätt.

    Dagens temperatur: Men va? Ska det vara så här varmt nu plötsligt? Ingen ordning på allting ju!

    Dagens tråkigaste syssla: Räkningarna är betalda. Både en bra och en dålig känsla i det.

    Dagens kreativitet 2: En god vän kraschade en favoritkopp så dess botten gick ur. Jag fick med mig vraket hem och har nu planterat den. I en kruka med en blomma i. Nu ska hon få tillbaka den. Uppcyklad liksom.

    Dagens känsla: Jaha?

    EgoLivet

    Vad kan en måndag bjuda på?

    Måndagen hade startat med sol när jag klev upp. Därmed kunde jag inleda veckan med morgonkaffe ute. Hyfsat varmt även om augusti fanns att spåra i luften. Fuktigt i gräset och ett par sniglar mötte sitt öde direkt när jag fick syn på dem. Jag satte mig nästan i solen, med en sjal om axlarna. Konstaterade att det är mycket sommar kvar i allt som blommar och växer och att jag nog borde ta ut gräsklipparen på tur idag. Senare, när det torkat upp lite. Om det nu gör det, molnen är i konflikt med den blå delen av himlen. Återstår att se vilka som segrar.
    Igår fick jag hem datorn igen! Supporten sa att jag behöver testköra den för att se hur den behagar bete sig. Och höra av mig igen vid konstigheter så fanns det troligen lösningar på det också. Nu är jag i alla fall godkänd som innehavare och datorn släpper in mig som den ska. Alla filer fanns där jag lämnat dem (puh!) och dessa är numera ordentligt backuppade till en extern hårddisk. Jag behöver överväga att skaffa mig ett eget moln. Då kanske det skulle kännas smidigare att spara sina grejer regelbundet. Varje påminnelse om teknikens sårbarhet gör att man blir ordentligare med sparandet. En tid. Tills det faller ur rädslan att bli av med något, och det återigen skjuts på framtiden att göra denna backupp.
    Denna dator och jag har varit med om mycket tillsammans. Både bra och dåligt. Nu håller jag tummarna för att den sköter sig! Vill ogärna byta ut den för jag gillar den. Ändå. Fast den spökat med mig på högst olämpliga vis genom åren. (Hur olämpligt har jag redan berättat om så jag drar inte det igen.) Just nu är vi i alla fall härligt överens!
    Resten av ”Dagen idag” ska innehålla lite av varje-pyssel:

    • Min sommartröja-stickning blev klar i går och ligger nu utspänd i fuktig press för att bli redo för användning. Därmed påbörjade jag direkt en ny stickning i går kväll. Såklart! Om det vill sig väl kan det bli en snygg tröja att ha i höst och vinter av denna början …
    • I pysselboden ute har jag ett påbörjat Makramé-arbete. Knyter knutar på snören till en slags ampel som jag inte vet var jag ska ha. Men snygg blir den …
    • Dammsugaren borde verkligen få en svängom. Inte lika kul som annat pyssel så vi får väl se …
    • Liksom det där med gräsklipparen …
    • Törs jag hänga ut tvätten? Glor på de där molnen …
    • På grund av ett kalas till kvällen ska något inför detta förberedas. Man kan inte komma tomhänt till folk som fyller år! Har en plan …
    • Och så kanske jag bara slappar lite också …
    EgoLivet

    Hmm … jag måste grunna lite på det här

    • Min dator är fortfarande övertygad om att jag inte innehar lämplig behörighet. Den vägrar släppa in mig överhuvudtaget. Jag vet att det är rätt lösenord eftersom det går att använda på en annan dator. Jag har inte orkat ringa den där supporten och väntar ännu på att ringa vän ska få tid att titta på eländet först. Hmm …
    • Den här veckan består mest av jobb. Alldeles för mycket egentligen men det ska nog gå … eller rättare sagt, det måste gå … Hmm …
    • Det är nåt som äter och mumsar i min trädgård förutom snigeljävlarna. Det finns hål i bladen på ett flertal växter men de skyldiga är helt osynliga. Ska jag köpa nåt giftigt? Hmm …
    • Igår hamnade jag i en oväntad planering för en grej som jag mitt i sommarkvällen bestämde mig för att delta i senare i höst. Jag kan få anledning att ångra detta beslut. Eller så blir det början på en ny vana? Hmm …
    • Tydligen har jag använt upp allt utrymme jag har tillgång till i denna bloggs gratisversion. Okej. Antingen måste jag ta bort ett gäng gamla bilder. Eller så ska jag byta blogg. Eller börja betala för den för att få mer utrymme en stund. Hmm …
    • Om jag ska med på den där grejen i höst måste jag absolut skaffa en del utrustning! Det är helt klart. Men vad blir bäst? Måste nog ut och rekognosera lite. Hmm …
    • Vid närmare eftertanke … vem sjutton är intresserad av nästan tio år gamla inlägg och dess bilder? En blogg är mestadels färskvara och jag har ju i alla fall sparat allt i bokform för egen del. Hmm …
    • Vad ska det bli för väder är den ständiga frågan denna sommar. Och vad ska jag ha med mig för kläder när jag ska vara på jobbet ett helt dygn? Hmm …
    • Hmm …
    EgoLivet

    Helgens …

    Helgen kräver en sammanfattning känner jag denna söndagskväll. Så jag gör väl som känslan säger och samlar ihop.

    Lunch: Inledde helgen med se lunch hemma hos en god vän. Det bjöds på bubbel, räkor, skagen och annat smått och gott. Trevligt som bara den!

    Fest: Gick på studentfest på fredagskvällen. Det var blågult, ballongprytt och buffé. Vi hann träffa studenten själv innan han avvek för att hitta gänget för att göra sista natten på stan ihop. De återvände så småningom på ett sedvanligt flak, väl glada i studentmössan en del av dem. Maken och jag tog en iskall rod-tur på stan bland alla flakåkande och skrålande studenter.

    Väder: Man måste alltid säga nåt om vädret i den här delen av världen. Det är en slags försommar men jag undrar om det inte är vår egentligen? Det är kallt alltså. Jag bryr mig mindre om att solen inte syns så mycket men det vore ändå skönt med med något ljummare vindar. Sommarkläderna hänger ännu oanvända och raggsockar och tjocktröjor är i högsta grad användbara. Inte tal om nåt morgonkaffe i trädgården i bara morgonrocken och inget kvällsmys på altanen. Det regnar också en hel del. Just det är väl bra, eftersom det tycks behövas vatten i reservoarerna och vi uppmanats spara denna självklara nödvändighet. Vatten är bra för växtligheten också, det växer bra på det viset. Men nog kunde det få bli varmare alltså!

    Pyssel: Jag hade sett en sån på bild nånstans och nu när gräset växt lagom långt plockade jag ett rejält knippe. Sen gjorde jag en ring av ståltråd och flätade ihop en egen krans. Rogivande pyssel ute i trädgården. Ska nog göra fler tror jag!

    Katter: Dom bor mest ute nu de där två. Kommer in för lite mys då och då och för att få mat. Vi är inte jättesugna på att ha dem inne på natten. De är så fruktansvärt morgonpigga och skakar oss ur sängen redan vid tresnåret för att bli utsläppta. Det är inte en chans att de ger sig! Jobbigt ju. Den tiden vill man bara sova!

    Stickning: Jag stickar sockar på löpande band just nu. Det är nåt speciellt med sockstickning och jag har hittat ett favoritgarn som bara lockar till att sticka ännu ett par. Jag behövde köpa ett nystan svart för att göra klar ett par där garnet tog slut och jag stod i garnaffären och fingrade på alla vackra nystan. Men hejdade mig och köpte bara det svarta den här gången. Men istället blev det en garnbeställning via nätet i morse. En hel hög nystan som ska få bli en sommartröja när de väl kommer. Längtar redan.

    En riktigt bra helg tycker jag nog. Nu ska jag bara jobba ett endaste dygn och sen kommer jag att hojta semester med en massa utropstecken. Lite svårt att fatta det än. Känns lite tidigt men det blir nog väldans bra.

    EgoLivet

    Senaste

    Alltid när jag hittar en lista måste jag ta den! Undrar vad det är som gör att det är så kul med listor? Diverse frågor på ett tema  liksom. Men kul. Den här gången handlade det om ”senaste” av nåt slag.

    Senast inkomna sms?
    Viktigt! Alla gamla mynt och sedlar måste bytas in senast sista juni. Arbetsgivaren påminner om att vi ska fixa handkassorna. Just det och jag grunnar genast över om det ligger några gamla mynt och skräpar här hemma nånstans. Gamla sedlar ligger inte och skräpar. Ha. Om jag hade gamla hundringar liggande vore det lite kul men nu är det mer en fråga om jag har några gamla enkronor att göra mig av med. På den nivån liksom.

    Senaste selfien?
    Jag tar inga selfies i princip. Förstår inte vitsen. Ser folks nyllen överallt. Mest folk jag inte känner som nån annan gillat. Undra lite över vem människan är och om hen var medveten om att även vilt främmande folk kommer att få se dem när de lades ut.

    Senaste presenten du fått?
    Morsdagspresent från Dottern. En Ardbeg Uigeadaile. Whisky alltså, en god sådan. Som hon inhandlade på min inrådan vid flygplatsen i Prag när hon åkte hem efter en turné där hon hängt med som fotograf.

    Senaste present du gett?
    Har inte hunnit ge den än men det är en Studentpresent som ska levereras i morgon. Därför säger jag inte vad det är. Just nu är det hemligt. Men paketet är fint och jag har gjort ett eget kort att lämna med presenten. Anpassat efter Studenten själv.

    Senaste smeknamnet?
    Yvve kallas jag ofta nuförtiden. Tror det var Dotterns kompisar som drog igång det där och det följer mig även på jobbet ibland. Funkar bra!

    Senaste musikupptäckten?
    Dottern spelade en av alla sina Vinylskivor en dag. En grupp som hette The Growlers. Riktigt bra alltså! Kolla upp dem!

    Senaste mat du lagat?
    Värmde rester nyss. Så pass avancerat blev det denna torsdag. Fläskfilé med klyftad sötpotatis och whiskysås. Nästan lika gott som när det var nylagat. Mätta blev vi också!

    Senaste personen du sovit bredvid?
    Sover aldrig bredvid nån annan än Maken. Och katten, men det kanske inte är nån person?

    Senaste cravingen?
    Hmmmm … det är nog bröd. Typ alltid bröd, eftersom jag så sällan äter det.

    Senaste screenshotten?
    Har ingen aning!

    Senaste sporten du utövat?
    Hahahahahahahahahahah, vilken humor!

    Senaste klädinköpet?
    Alltså, det var så länge sen jag köpte kläder att jag inte minns vad det var. Borde ut och hitta nåt att ha på mig på studentfest nästa helg men suck. Vad ska man ha? Och det är studentfest i morgon också, har inget till den heller. Hjälp.

    Senaste Messenger-konversationen?
    Frågade Dottern om hon anlänt till Sölvesborg och SwedenRockFestivalen i går kväll. Det hade hon.

    Senaste roliga historien?
    Oklart.

    Senaste personen du träffade?
    Maken! Räknas han? Hälsade på grannen också medan jag ordnade med klätteranordningar för Luktärterna.

    Senaste meningen du sa?
    Klockan åtta börjar det!

    BloggLivet, EgoLivet, KreavtivLivet, Livet

    Lång paus eller nåt

    Jag orkar inte räkna hur många gånger jag startat om i denna blogg under detta år! Kanske är jag trots allt klar med den?
    Ändå sitter jag här och petar med nya bilder och färger. Som om det skulle hjälpa. Det är som att varje längre lucka i ordflödet gör glappet så stort, att jag knappt orkar komma igång igen. Jag gillar inte luckor! Vill ha text i alla datum helst. Det här är liksom min dagbok också. Som dokumenterar och bevarar till viss del.
    Det är inte det att orden slocknat. Eller att livet är på nåt sätt för tungt och svårt.
    Annat tar min tid bara. En dag kom jag på att jag alls inte startat datorn på nån vecka. Den hade många uppdateringar att ta in när jag väl tryckt på knappen.
    Tidigare har jag oftast suttit med denna dator i famnen vid teven. Både tittat, läst och skrivit i samma anda. Simultankapacitet kallas det visst. Eller splittrat Internetberoende kanske andra skulle kalla det?
    Jag flyttade in datorn i ett slags arbetsrum en dag. Rummet stod åter tomt efter att vår tillfälligt inneboende Dotter flyttat till den egna lägenheten. Jag städade lite, fixade till på skrivbordet och tyckte det krävde en dator. Problemet är bara att kontorsstolen alltsomoftast ägs av en Katt. Så när jag tittar in med min kaffekopp är platsen redan paxad.
    I soffan är platsen paxad av stickningen. Numera stickar jag hellre när jag tittar på teve. Ganska mycket mer rogivande egentligen. Även om jag har mobilen intill och Internet lika nära som förr. Och även om jag aldrig på nåt sätt lidit av eller upplevt mig som totalt nätberoende egentligen.
    Datorn står på sitt skrivbord och jag orkar inte flytta med mig sladden (som krävs alltför snabbt i alla fall) och Katten i stolen och ja. Jag gör nåt annat.
    Så har också en Dotter fått en alldeles egen lägenhet och vi har flyttat, kört till andra delen av landet i omgångar för att hämta hennes grejer som varit inneboende i Mammas förråd. Vi har packat upp, handlat på loppisar och hon har ordnat ett alldeles förtjusande hem.
    Samtidigt behövde det också ordnas i detta hem. Tvättstugan stod i ett elände mitt i en påbörjad rust som aldrig blev klar. Och när det äntligen var klart var det både tvättstuga och pysselstuga och där har jag redan hunnit tillbringa en och annan timme.
    Rummet Dottern bott i tömdes med henne och behövde också rustas. Advent anlände mitt i alltihop och ville uppmärksammas. Snart är också julen inkliven och med den ska ett julbord dukas. Vi både rustar och lagar julmat. Inte så att jag klagar. Jag har själv bjudit hem alla som ska sitta runt detta julbord och ser med glädje fram emot att få hit dem.
    I den andan insåg jag också att frysen behövde frostas, att det var skräp i kökslådorna och att skafferiet hade sackat ihop. Jag vet!! Inte ska vi fira julen därinne. Men de kommer att vara starkt i användning och det underlättar om det är lite ordning.
    Jo just ja. Så jobbar jag vissa dagar/nätter också. Och handlar och slår in en och annan julklapp. Undra på att orden aldrig blir nerskrivna utan bara samlas i den del av hjärnan som jag bildar dem i. Och sen glöms de bort, tonar ut i ingenting.
    Nu blev det plötsligt ändå ett inlägg. Jag börjar lite senare på jobbet idag. Vaknar lite tidigt varje morgon ändå. Klev upp och plockade ihop lite som hopat sig med rusten av ett rum. (som för övrigt har både nymålat tak, nya tapeter och nytt golv nu) Jag lät Katten ligga kvar. Tog en egen stol och startade datorn för att en räkning behövde betalas. Och hamnade här. Jag säger inte att det blir en vana. Men det blev nu.

    EgoLivet

    En gammal bild

    me75Det är inte tjejen på bilden som har skrivit brevet … Det är hennes äldre version. Typ fyrtio år äldre.
    Tjejen på bilden har i mitten av det glada sjuttiotalet just börjat klass sju. Tagit sig an högstadiet. Med bävan. Jag minns henne knappt om jag ska vara helt ärlig. Tjejen på bilden är en främling. Fast hon är min trettonåriga version. Tretton år. Vem var jag då? Ingen aning faktiskt.
    Men jag känner igen blicken och minns oviljan, osäkerheten och otillräckligheten.
    Kunde jag ha talat om för henne att allt ordnar sig, att det kommer att gå bra. Kanske hade hon haft ett säkrare leende då?
    Jag minns att jag verkligen undvek leenden. På grund av skrattgroparna mina kinder skapade, ännu skapar vid glada miner. De tillhörde sånt jag valde att ogilla med mig själv. Bland annat. Därav otillräckligheten. Det gick att hitta saker som inte dög. Som inte alls var bra nog. Och tänk att jag minns sånt! Men inte kan komma på vad tjejen på bilden gladde sig åt eller vad hon trivdes i och roades med. Hennes intressen minns jag, eftersom de bestod genom åren. Men hennes tankar och funderingar och planer med sig själv är rätt främmande. Kanske föreställde hon sig ett helt annat liv än det jag tillslut valde. Jag har ingen aning.
    Och det spelar faktiskt ingen roll. Det blev bra, det är huvudsaken! Sällan brukar jag ägna mig åt att grunna i det förflutna. Kanske är det också därför jag minns den så dåligt? Det förflutna är rätt oviktigt och fullständigt opåverkbart. Så jag brukar släppa det. Därför är hon nåt av en främling, den där unga fröken på bilden, fast hon är jag. Hon gjorde sina val, jag gör mina. Som till exempel att le, ofta 🙂

    EgoLivet

    Nedslag i minnet, del 4


    Vart jag än vänder blicken finns det hus med minnen. Vi går på café en dag, och medan jag sitter där med mitt kaffe inser jag att det faktiskt, en gång på min tid var bibliotek i just den lokalen!
    Jag har gått runt där bland alla böcker och lånat högar med läsvärt som jag släpade med mig hem. Och läste allihop innan lånetiden gick ut. Före biblioteket befann sig i den nuvarande cafélokalen, bodde det i ett helt annat hus som jag nästan minns tydligare. Fast jag var mycket yngre då. Det var troligen för att det var där inne jag verkligen upptäckte läsandet. Jag sträckläste mig genom hela Kulla-Gulla serien på nolltid till exempel. Tyckte den var så bra.
    Andra hus passerar mitt minne. Huset vi bodde i. Husen som släkten bott i och kanske ännu bor i. Men det finns också minnen som gömmer sig i hus som inte längre finns. På platser där nya hus, som inte säger mig något alls, har byggts.
    Jag står och kisar längs med gatan där bokhandeln låg. Inte helt säker på den exakta placeringen längre bland alla nya fasader. Men jag minns tydligt hur jag gick in. Hur det luktade, av papper och böcker. Att jag köpte en speciell tidning som fanns bakom disk. Oklart varför den hemlighölls på detta vis för den var helt oskyldig. Den kom inte ut så ofta, men hela tidningen handlade om favoritartisterna. The Osmonds. Donny Osmond i synnerhet. Han fanns ofta på blanka mittuppslag. Som jag lossade försiktigt från häftklamrarna och tejpade upp på väggen hemma. Han var över hela rummet.
    Och bakom ett av de nyare husens tidigare kåk fanns en skridskobana. Dit tog pappa med oss på vintrarna. Eller trappan till ett av husen där det var coolt att samlas i en viss ålder. Själv var jag inte så cool, men jag såg dem ju. De där coola. Och affären, där man handlade lördagsgodis. Den butiken ägdes av släkten. Medan mamma och pappa helghandlade stod jag och brorsan och dreglade över den ringa godishylla som erbjöds på den tiden. För att ha hunnit bestämma oss innan det skulle betalas. Eller det där bageriet som också var släktägt där de allra godaste marängerna eller bakelserna köptes. Den doften! Den finns givetvis på de flesta bagerier men ingen av dem slår ändå just den bageridoften. Ja, vart jag än tittar kan ett hus, eller avsaknaden av ett hus förändras till något minnet sparat.
    Det där man minns. Det är selektivt och lite magiskt. Blir lätt nostalgiskt disigt. Men ändå. Så himla berikande.

    EgoLivet

    Nedslag i minnet, del 3

    Det är en blåsig sommar vi har sa Birk. Lite så känns det i stugan vid havet just nu. Det har blåst ordentligt i natt. Ännu. Havet har antagit en blyig ton, vattnet går i vågor och regnet slår in från sidan. Vattenlinjen ligger betydligt högre upp på stranden än tidigare i veckan och grannens brygga är obefintlig just nu. En kanot var på väg att lämna stranden i går kväll med ett ankare släpande efter sig i sanden. Vi hann dra in den igen.
    Vatten och vind blir starka tillsammans och just nu har ingen nån önskan att ge sig ut med någon båt. Väder och hav ska hanteras med respekt. Det blev man varse redan som barn. Skulle vi ut till stugan med båten var det bra att känna till om det skulle vara möjligt att ta sig säkert därifrån också.
    Vi hade en båt med ett blått kapell en tid. Med den åkte vi till eller från stugan, då fanns ingen bilväg dit. Eller iväg någonstans ut i skärgården. Vi packade matsäck och badkläder. Drog på oss barn orangea flytvästar. Dessa hade visselpipor i bröstfickan och det var aningen svårt att låta bli dem. Vuxna använde inte flytvästar i samma utsträckning på den tiden. De kunde simma … sa dom.
    Pappa körde alltid båten och hittade i skärgården sedan barnsben. Och så fort vi kommit i, lossade han båten från bryggan och knuffade ut. Jag tyckte om att se stranden försvinna medan vi gled iväg från bryggan. Jag tyckte om att se pappa hantera båten och allt som hörde till. Att åka båt var något av det bästa jag visste.
    Vår stuga låg på en udde, där ån mötte havet. Det krävde en varsam start på båtåkandet. Otaliga gånger har jag åkt båt genom den där vassen, ut mot havet (eller tillbaka till stugan). Det gällde att hålla sig i mitten för att undvika sten och grunt vatten. Ibland, hängde jag mig ut för att få tag en av de där näckrosorna vi passerade. De hade långa och sega stjälkar och man hann åka en bit innan stjälken brast och man kunde hala in en slemmig sträng med vacker vit blomma. Eller bara låta handen släpa med i vattnet medan vi ännu körde sakta.
    Så fort vi lämnat vassen kunde pappa dra på. Var det möjligt satt jag helst längst fram i fören med ansiktet mot vinden. Och om vi korsade någon annan båts gamla spår, så att det guppade över vågorna och vattnet stänkte upp på mig över relingen, då var det extra härligt. När vi åkte hemåt hände det sig att vi var lite trötta, och kröp ner på golvet med flytvästkragen som kudde. Tittade upp mot himlen och hörde vågorna klucka mot båten. Där somnade man rätt skönt kan jag minnas.
    Delar av den här skärgården känns väldigt bekanta ännu. Inte skulle jag kunna köra i den själv. Men jag hänger mer än gärna med på en båttur.
    vass