BokLivet, HusLivet, KreavtivLivet

Så, ett bibliotek blev det!

Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.

Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.

Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 

Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.

Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.

Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 

Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis. Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.

Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!

Annonser
HusLivet

Ett bibliotek blir det nog!

Maken klev i arbetskläderna och började med att riva ner tak och golvlister. Sedan målade han taket i vitaste vitt. Redan där kunde vi se hur bra det här skulle bli. Men vi anade ändå inte hur bra!
När taket var målat tog vi oss så an väggarna. Dem hade jag en gång målat, rätt över en tapet. Vi gjorde så i alla rum ett tag. Inget vidare underarbete var det heller. Skulle vi nu riva ner tapeterna som vi gjorde i gästrummet eller bara spackla och slipa? Vi hade ingen aning. Ringde en vän. Som har som yrke att ta den sortens beslut. Han kände med kunniga händer på väggarna, kollade på de nya tapetrullarna och utdelade en dom. Spackla, riv bara där det är nödvändigt och spackla även där. Sagt och gjort. Vi rev ytterst försiktigt och spacklade så noga vi förmådde. Sedan kom han med proffsutrustning och slipade alla väggarna noga.
När februari redan övergått i mars, (för det tog mig nästan en månad att tömma rummet) kunde äntligen tapetbordet fällas upp utanför rummet och den första tapetvåden strykas upp på väggen.

Maken kan tapetsera, men han bävar för det eftersom det kan vara rejält struligt om det vill sig illa. Men i det här rummet bara flöt tapeterna upp på väggarna, nästan som att dom hade längtat. Det gick så himla fort och det blev så himla bra! Helt underbart att se lattefärgen försvinna och ersättas med dessa milt gröna, vajande grässtrån.
Medan Maken jobbade med tapetseringen tänkte jag förbereda för den kommande golvläggningen. Vi hade ju redan nytt golv, samma som vi satte in i gästrummet. Eftersom golvpaketen har bott i garaget så länge behövde paketen bäras in för att få lite varmare förvaring innan de skulle spridas ut över på golvet. Men jag började med att bända loss en kvarglömd liten golvlist längs tröskeln innan jag började bära och stapla golvpaket. När den fula plastmattan lyfte lite med listbiten skymtade ett gömsle som formulerade mängder Ernstliknande citat i huvudet. Denna plastmatta har alltså täckt golvet sedan vi flyttade in, och ingen av oss har undersökt vad som fanns under. Bara tagit för givet att nåt fult byggmaterial fanns under plasten. Därmed skulle vi lägga det nya, mörkgrå klickgolvet rätt över bara. Men nu när jag andäktigt lyfte på plasteländet för att se om jag verkligen anat rätt, hittade jag ett parkettgolv! Ett riktigt och rejält parkettgolv från sextiotalet! Ingen fuskvariant som klickgolvet vi hade i beredskap. Äkta parkett alltså. Som man i nåt skede täckt med en plastvariant. Endast huset vet varför. Denna matta var tack och lov bara limmad i en skarv i mitten av rummet och kunde därmed helt enkelt rullas ihop och kastas ut. Vilket jag gjorde omedelbart! När jag betraktade hela det nu synliga och vackra golvet kände jag samma förnöjsamhet som inför största fyndet på loppis. Här fanns finaste golvet rätt under oss, i suveränt skick och krävde minimal ansträngning! Sopa och våttorka. Klart!
Det det var som att rummet väntat på upptäckten, för att få visa oss samhörigheten med den nya tapeten. Och inte nog med det, samhörigheten med parketten på vardagsrumsgolvet utanför! Som vi hade tänkt måla mörkgrått för att gå ihop med det nya. Nu slapp vi det tråkjobbet! Halva huset består nu av grå golv, andra halvan av parkett! Topp. Så mycket jobb detta besparade oss. Plötsligt var rummet nästan klart när vi trott det var halvfärdigt!
Tapeterna hade verkligen inte alls passat lika bra med det grå golvet. Dessutom innehöll möblerna som skulle bo i rummet samma typ av träfärg. Armstöden på fåtöljen, mitt runda bord, hyllplanen i stringhyllan, vitrinskåpet som jag också tänkt måla men som nu bara flöt in i sitt sammanhang som allt annat! En matchning av allting som inte alls fanns på min nertecknade planering. Jäkla tur bara!
Snart stod vi i ett nyrustat och fint rum och konstaterade att vi var klara! Mycket tidigare än beräknat. Det var bara att städa undan alla redskap och färgrester och sopa upp tapetbitarna. Äntligen dags för inredning!

HusLivet

Ett bibliotek kanske?!

Efter rusten av gästrummet behövde vi paus. Nästa rum stod på tur och väste men dels var inte planen klar än och dels fanns ingen lust. Vare sig för själva rustandet eller ens för att börja tömma ur. Det var inte klokt vad mycket grejer som lyckats få plats i detta rum. Krävdes en tung suck varje gång jag tittade in.
Jag grunnade verkligen en hel del över detta rum! När vi flyttade in i huset för år och dar sedan var det vårt sovrum. Därefter har det varit Dotterns rum ett tag när vi hade flyttat ner sovandet i källaren. När hon nåt år senare valde det andra sovrummet till sitt istället, blev detta ett slags kombinerat kontor och gästrum. Skrivbord och säng som senare blev en bäddsoffa som senare släpades ut. Och kvar var skrivbord, bokhyllor med plats för extrasäng vid behov. Ja, bor man i ett ganska litet hus provar man diverse lösningar. Tillslut var det ett rum fyllt av jag vet inte allt. Inget passade ihop, skrivbordet var för det mesta överbelamrat och ingen ordning i bokhyllorna och besvär varje gång det skulle vara gästrum. Därtill ett extremt fult golv med gammal plastmatta och riktigt fula väggar i nån trött lattefärg. Urk! Och bara tanken på vart allt skulle ta vägen medan vi rustade fick mig att totalt tappa sugen.
Frågan var vad vi skulle ha rummet till? Ett lyxproblem kan tyckas. Sovrum hade vi ju, gästrum också. Ett nytt slags, men mer praktiskt, arbetsrum? Vad ska man med ett arbetsrum/hemmakontor till egentligen? Används bara när räkningarna ska betalas en gång i månaden. Typ. Och numera när datorn inte längre är stationärt bunden till nåt skrivbord. Vad ska man då med ett skrivbord till? Jag hade dessutom redan inrett ett pysselrum i tvättstugan och hade sekretären i gästrummet.
Så jag grunnade vidare, och fortsatte sucka. Det var ett tungt rum liksom.
Men så föddes en tanke, från en bild jag såg och den tanken vidareutvecklade sig till en plan. Jag skulle ha ett bibliotek! Ett fint sådant, utan skrivbord och skit.
Maken tog mig inte helt på allvar. Fnös till och med lite i nåt han trodde var i smyg. Men. En lydig man är en lycklig man brukar han hävda. Han lät mig hållas. (För i ärlighetens namn hade diverse planer redan både framlagts och förkastats av mig.) Men denna bet sig fast! Stadigt. Ett eget bibliotek! Vem kan motstå den tanken?
Tapeter av ett helt annat slag än jag först tänkt spontaninhandlades därför en dag. Innan de skulle ta slut. Och jag påbörjade sakta det besvärliga tömmandet av detta överbelamrade rum. Under tiden hann jag också skaffa lite nya möbler och annat som passade ett bibliotek. För så funkar det, att när planen är utlagd börjar den leva sitt eget liv och går händelserna långt i förväg! Allt skaffades på loppis givetvis. Ett vackert bord hittade jag i Skövde under ett familjebesök och en skön fåtölj skaffade jag här hemma. Lite smått pynt och krafs också. Allt fick vänta i garaget.
Jag insåg mitt i packandet av ännu en kartong att det var oöverstigligt! Istället tog jag ett raskt beslut och tömde garderoberna i rummet. Detta resulterade i all mina smycken blev hemlösa. Såna har jag gott om och de befann sig i ett gammalt vitrinskåp som hette Ivar inne i dubbelgarderoben. För att bli av med dem bar jag ner alltihop i källaren och staplade dem i min gå-in-i-garderob. Det var ett infall och en nödlösning som visade sig bli en suverän lösning. Med lite tänk blev det en permanent lösning. Superbra att ha kläder och smycken på samma ställe!
Sedan påbörjade jag rusten med att måla de gamla gulmålade garderoberna däruppe helt vita invändigt.

Den fula smutsgula färgen försvann med en lättnad och allt blev tjusigt vitt. När färgen torkat fyllde jag garderoberna till bredden med böcker och annat istället för att packa fler kartonger. Sedan täcktes allt över med papper som skydd. Bokhyllorna bar vi ut och lät dem stå lite varstans i huset. Skrivbord och lite annat skit åkte ut ur huset för att aldrig mer återvända. Därmed var rummet plötsligt tömt, så när som på ett tungt vitrinskåp och en byrå. De knuffade vi in i mitten av rummet och täckte över med papper.  Rusten kunde äntligen börja!

 

 

 

HusLivet, KreavtivLivet, Samlarlivet

Vad kallar vi det här rummet då?

Dottern lämnade sitt rum ännu en gång och tog med sig det hon hade till sin nya lägenhet i början av november förra året. Hennes inredning där är ett eget kapitel, väl värt att återkomma till!
Men rummet hon lämnade var en sorglig historia. (På bilden är rummet i ungefär det skick det hade innan hon flyttade hem igen.) En vägg var klarröd, resten vita. Golvet en trist beige plastmatta sedan förra ägaren (och det var länge sen det). Det var också i det närmaste redan tomt eftersom vi plockat ur det mesta av alla grejer för hennes trevnad under hemmaboendet. I synnerhet Makens alla leksaker (ja, vi kallar dem så, men egentligen är det en samling filmrelaterade prylar). Självklart behövde Dottern få möjlighet att ordna lite som hon ville därinne. Alltså hade det varit dumt att inte passa på och dra igång en rust av rummet när det ändå var så pass tömt!
Jag började såklart (i vanlig ordning) om med min planering. De där månaderna under Dotterns överinseende blev det så fint i rummet. När skrivbordet kastats ut och rummet fick helt annat uttryck än nån slags arbetsrum. Det var därför jag ändrade mig och fick idén om pysseltvättstuga.
Vi handlade tapeter och färg. Golv hade vi redan, det hade funnits i garaget i några år efter att ha impulshandlats på rea en gång. Lagom mycket för två rum köpte vi då, eftersom vi ville ha en enhetligt mörkgrå färg på husets golv. Köket fick sitt när det byttes. Hallens golv målade vi när det rustades där. Och nu skulle det bli grått även i detta rum. Sedan nästa lilla rum med samma slags golv och så småningom måla vardagsrumsgolvets parkett med samma nyans som hallen. Golvplanen var alltså given.
Detta rum behöver vara gästrum och Dotter tog med sig bäddsoffan tills hon hade råd att köpa säng. Jag ville inte ha hem bäddsoffan igen, den var för sliten. Istället beställde jag en bra säng på Ikea. Som skulle få vara dagbädd på dan, enkelsäng eller dras ut till dubbelsäng vid behov.
Sedan ville jag hitta en snygg och cool förvaringsmöjlighet till Makens alla samlade filmprylar. Han däremot ville behålla sina två långa väggfasta hyllor. Dom var värdelösa i mitt tycke. Samlingen består av en mängd små saker som inte alls syntes eller kom till sin rätt högt upp på de där hyllorna. Har man en samling vill man väl att den ska synas?
Jag är en envis art så jag grunnade och googlade och hittade! Ikea hade en sorts kub-hyllor. Olika färger och man kunde sätta upp dem i ett virrvarr eller i ett strikt system, hur man nu ville ha det. Maken sa inte helt oväntat blankt nej. Ibland behöver han styras lite, så han fattar  … självklart fick jag honom att se hur coolt det skulle bli!
Han satte genast igång med att rita upp både vägg och kuber i skala på rutigt papper och klippte ut ett gäng fyrkanter. Sen lade vi pussel med dem tills vi hade en snygg kombination och kunde räkna ut hur många kuber det behövdes. De visade sig dessutom vara på rea så jag stack iväg och fick det uträknade antalet med mig hem.
Maken bröt bort alla gamla fula teaklister och målade taket vitt och fint. Väggarna var däremot inte helt utan krångel. Vi hade tapetserat en gång tidigare därinne. Men målat över tapeten minst två eller till och med tre gånger. Det var bara att riva ner. Tjocka sjok blev det och fram kom ett bakskikt från tapeten underst. Och det var minst tre lager tapet över den och så färgen på det. Detta rivande krävde skrapning, spackel och slipning. Det var också helt nödvändigt att måla väggytan med tapetklister för att alls få nån fästyta för den nya tapeten. Den gamla tapetskiktet sög upp klistret som läskpapper. Men tillslut kunde de nya tapeterna med silvriga stjärnor sättas upp. Det blev ljust och fint när den äntligen satt uppe.
I kombination med det mörkgrå golvet blev det supersnyggt! Nya tak och golvlister på det, vita såklart.
Sen byggde vi kuber i vardagsrummet en hel kväll. Och satte sedan upp dem nån dag senare, nästan helt enligt mallen. Maken bar förnöjt in sin tillfälligt nerpackade samling igen och ställde in den i sina kuber. Det blev jättesnyggt!
För övrigt skulle vi ha plats för sekretären (den hade bott därinne tidigare också. Liksom teven på väggen ovanför.) Och sängen som inte kommit än. Men det bästa av allt var att jag hittade en plats för ett gammalt vitt skåp jag hittat och dreglat över på ett loppis varje gång vi var där. Det stod faktiskt kvar och jag fick det hemkört och inburet och det satt som gjutet. Eftersom det nästan var jul vid det här laget blev det pyntat samtidigt.

Eftersom det här alltid varit ett sovrum finns det också garderober. Den ena är hylla numera. För en del böcker och en massa inredningstidningar. Och ja. Glasgrejer.
Det andra innehåller min whiskysamling. Jag gillar single malt och har en del, samt fina glas att ta en skvätt i givetvis.
Sängen anlände först dan före julafton, precis som utlovat. Gästerna som anlänt för att fira julen med oss fick sova på luftmadrass första natten. Sedan hjälpa till och bygga ihop sängen när den kom. Det blev hur bra som helst och funkar perfekt som soffa när man vill titta på teve därinne. Nu är det lite mer sommarfint här inne. En oönskad effekt av ”leksakerna” och färgvalet visade sig när julen skulle ut. Jag hade ett par fina petrolblå gardiner jag hade tänkt ha efter det julröda. Dessa i kombination med det vit/grå och Dart Vadar och hans Stormtrooper på golvet … blev att man undrade en tioåriga pojke just flyttat in? Ett så uppenbart pojkrum att jag genast bytte gardiner och kastade in lite rosa också. Då blev det bättre! Nu var jag nöjd! Dags för nästa rum …

HusLivet, KreavtivLivet

Tvättstugan

Vår tvättstuga är belägen i källaren som i så många andra hus och den var som tvättstugor är mest. Mörk, belamrad och ful! Dessutom gul. Förra ägaren hade målat nästan allt gult. Senapsgult golv med flingor i och en något ljusare gul färg på väggarna. Det här är en rejält stor tvättstuga och därför fanns det tyvärr också en tendens till en rejält stökig sådan. Dels var det  ett ställe man inte gärna höll till i. Trivsamhetsfaktor noll! Dels blev det gärna uppsamling för sånt vi inte visste var vi skulle göra av just då. Och sen blev allt liksom bara kvar där.
Det där gula kändes med åren allt fulare och tristare. Hela rummet kändes unket och äckligt och ingen städning tycktes hjälpa. Alltså måste nåt göras.
Planen från början var en uppfräschning av väggar och golv samt lite bra förvaring under en befintlig, givetvis gul, arbetsbänk. Alternativt kapa bort bänken och skaffa snygg garderobsförvaring. Intill tvättmaskinen hade vi en rostfri tvättbalja som var extremful. Den skulle ut och ersättas med en bänkskiva över hela ytan och tvättmaskinen. Samt en ny ho och kran. Jovisst! Jag hade en ritning eller två. Hade antecknat namnet och priset på alla garderobsalternativen och bänkskivorna. När jag ändrade mig.
Det här var nämligen i samma veva som Dottern flyttade ut från ett tillfälligt hemmaboende i väntan på en lägenhet. Rummet hon bodde i var hennes gamla flickrum och där hade jag boat in mig med allt mitt pysselmaterial. Allt det stod redan nerpackat för att hon skulle slippa det.
Det fanns också en påbörjad planering för även det rummets rust så småningom. Jag ändrade mig grovt även i den planeringen ska erkännas. Det orsakade att pysslet riskerade bli hemlöst. Och det var då … jag fick syn på den där hotade arbetsbänken i tvättstugan! Den alltså! Jag stod en lång stund längs med väggen i tvättstugan och glodde på den bänken. Rejäl, väggfast och lång! Lång nog för två sittplatser. Hylla under för mindre förvaring och man kunde få plats med ytterligare hylla ovanför. Det kändes som att jag grävt guld allra minst! Så himla smart. Och ju mer jag tänkte på det också helt genomförbart. Tvättstugan blev en kombo för mina ögon. Pyssel … och tvätt! Det skulle funka.

Så fort det var bestämt bar jag ut allt ur tvättstugan. När jag är bestämd är jag också handlingskraftig och rask. Maken målade taket och golvet. Vi hjälptes åt med väggarna. Arbetsbänken blev också målad. Nästan allt blev vitt! Väggarna i en kalkliknande färg som ger det vita ett mjukt intryck som jag gillar (men Maken hatar. Det är min stuga så han hade ingen talan). Golvet blev högblankt och ljusgrått, jag älskar grått och i kpombination med det vita blev det helt fantastiskt. Det grå fick ta sig en bit upp på väggen också, en rejäl bit upp i tvättdelen för eventuella vattenstänks skull.
Dörrarna hade redan en vinröd färg som jag ville behålla och dörrkarmmarna fick ha kvar sin mörkare grå. Bara för att det passade så bra. Ställningen i taket som håller tvättlinorna fick samma vinröda färg och jag klippte såklart ner ner de gula linorna och bytte till vita.
Det blev ingen arbetsbänk över tvättmaskinen. Däremot från tvättmaskinen och in mot hörnet. Där passade nämligen det gamla ratade skrivbordet från Dotterns rum perfekt. Jag gillar återbruk, har jag sagt det? Maken sågade hål för en ny ho under den befintliga kranen. En gammal ljusgul Kockumsbalja fick ett motsvarande hål och jag putsade den gamla kranen blank och fin med nåt jag hittade i garaget. På väggen ovanför borrade Maken upp badrumsskåpet som hade åkt ut ur badrummet vid senaste rusten där. Jag visste att det skulle komma till användning! Det passar perfekt i tvättstugan och eftersom vi har sovrum i källaren kan man ha den del bra att ha i skåpet. I synnerhet bra om vi har gäster på övernattning så slipper vi köa om badrummet uppe.

Sen inredde jag. Både tvättbänk och arbetsbänk. Numera hänger ett draperi för tvättbänken så att det går att gömma undan städprylarna.

Arbetsbänken var som sagt lång nog för två arbetsstationer. Ena halvan för pärlor och annat pyssel. Andra halvan för papper och penna.

Maken borrade upp en hylla vid både fönstret och arbetsbänken. Båda två hyllor som sparats när de blivit över i andra sammanhang. Och jag plockade in allt tillgängligt material och en del krafs. På hyllan under fönstret kan det finnas belysning och blommor för trevnadens skull.

Tavlan under har Dottern målat när hon bodde i Göteborg. Färgvalet var som en påminnelse om hur tvättstugan såg ut innan så därför tjatade jag till mig tavlan. Dessutom är den snygg!

Makens egensnickrade köksstolar passade perfekt som arbetsstolar framför min nya arbetsbänk. De gjorde han i slöjden i gymnasiet. Vi hade dem länge i köket men sedan vi bytte kök och köksmöbler har stolarna stått på undantag. De fick nytt liv nu men fick ändå behålla sin furufärg. Inte min favorit men den har blivit rätt trivsam med åren.

Spinnrocken har tillhört Makens farmor och den fick äntligen också också en värdig plats! I sällskap av en gammal tvättbräda, Makens gamla barndomströja och Dotterns fina bebisklänning.

Summa summarum köpte vi bara golvfärgen, sprayfärg till tvättställningen och tvättlina och lite penslar och rollers! All vit färg hade vi sen förr. Jag fyndade baljan på loppis, liksom lite snygga burkar och flaskor att ha tvättmedel och sånt i. Och lita annat bra att ha.

Vilken stuga det blev! Trivsam att både gå ner och pyssla och tvätta i. Inget utrymme kvar att samla skräp på. Och plats för pyssel som får ligga kvar tills det är klart.
Så otroligt bra! Och Jack Sparrow är kvar på väggen! Draperiet gömmer en liten toalett. Mycket praktiskt. Jag snyggade till min gamla strykbräda med kopparfärg och nytt tyg också. Så till och med strykningen blev roligare!

HusLivet, KreavtivLivet

Dokumentation kan det kallas

Medan jag hade bloggpaus blev det en del gjort hemmavid. Jag brukar dokumentera saker och ting i denna blogg och vid ett senare tillfälle göra en bok av varje års bloggande. För att ha det sparat och ihågkommet. Förra året blev det inte så mycket bloggat alls. Och därmed ingen bok ännu heller. Det får bli ett höstprojekt!
Men dokumentationen får allt ske i efterhand. Det blir alltså en radda inlägg om sånt som blivit gjort där hemma framöver. Kan upplevas något tjatigt eller ointressant. Men jag vill ha det på ett slags pränt ändå.

Varken jag eller Maken är några rust och renoveringsfanatiker. Vi tycker oftast inte ens att det är kul och startsträckan tills vi väl är igång vinner inga pokaler. Det brukar börja med att jag börjar älta högt det som en tid pågått invändigt. Min inre stråklastare har plötsligt belyst ett område av misär och jag har redan fört en egen kamp med att släcka skiten och misslyckats. Då börjar jag planera, fantisera och spekulera. Googla runt på lite inspiration, material och saker. Därefter släpper jag bomben för Maken och bemöts med en sidoblick och en suck (i det tysta) och ett försök till ointresse som ska häva min egen entusiasm. Plus att karln känner mig väl vid det här laget och vet att jag behöver hålla på och älta runt bland alternativen ett tag innan det är riktigt moget.
Sen brukar jag börja göra ritningar och skisser och skriva upp vad som ska handlas och vad det kostar. Och sen ändrar jag mig och börjar om. Och om.
Men tillslut är jag överens med mig själv och då kliver Maken snällt upp ur soffläget och drar på jobbkläder och sätter igång. Och när vi väl är igång! Då jäklar går det undan. Dels för att ingen av oss tycker det är roligt och vill få det undanstökat i ett huj. dels för att jag är otålig och vill se ett färdigt resultat och piskar upp farten på grund av det. Ungefär så går det till. Nu är huset i bra skick i så gott som alla rum. Därmed inte sagt att det inte blir mer att rusta framöver! Jag har redan en påbörjad fantasi … men den får vänta en stund.

HusLivet, KreavtivLivet, Samlarlivet

Alltså jag veeet …

Gud vad mycket prylar ni har … eller oj … så mycket saker … eller … stumt granskande av rummet, helt ordlös … brukar vara några av reaktionerna när man kommer hem till oss första gången.
Jo, jag vet! Vi har mycket saker. Skitmycket saker. Både Maken och jag är sakletare av rang. Vi gillar saker av olika slag. För Maken handlar det mycket om jakten. Att hitta fyndet eller få råd till det han länge önskat sig. Sen ställer han det nånstans och tar en bild och är därmed nöjd.
För mig är det viktigt att prylarna samarbetar och förhöjer varandra. På nåt ernstflummigt sätt. Att de liksom har ett pågående samtal 😀 Jag kan arrangera stilleben i oändlighet. Flytta en sak bara en millimeter åt nåt håll kan ändra hela uttrycket!
Visst är de också dammsamlare! På öppna hyllor är det oundvikligt att det samlas damm. En sån tur då. Att jag njuter av att damma och plocka med sakerna och samtidigt lyssna på bra musik på hög volym. Det blir en slags meditation, hur märkligt det än låter. När jag städar hemma arrangerar jag om bland grejerna. (Jo, det kan ta lång tid att städa fast det inte är speciellt stökigt) Men det är fascinerande att byta plats på dem och låta dem inleda nya samtal och se vad som händer.
Ibland överväldigar antalet saker även mig! Jag plockar bort och ställer undan, gör om och placerar om. Men jag kommer aldrig att kunna vara den personen som ställer en enda sak mitt på en tom yta och känna mig nöjd. Jag fyller hela ytan med famnen full av fina saker. Ser en liten tom fläck när jag backar för att begrunda och hittar genast en sak som passar där också. Men grejerna som inte lyckas samtala med någon av de andra (jo, det finns visst såna) de hamnar i skåp. I väntan på rätt ställe liksom.
Förmodligen tror personalen på stadens loppisar att jag är en sån sakletare som tar hem fynden och säljer dem dyrare på nån auktionssida. Vet att många gör så. Men inte jag. Allt jag köper hamnar här hemma! Hårt hållna och väl uppskattade. Det kan vara allt från bruksföremål till prydnadsföremål till nåt totalt otippat som bara passar i ett stilleben. Typ. Gammalt och nytt har en hel del att säga varandra, liksom saker av olika material, olika storlekar eller olika färger. Jag ställer inget i speciellt symmetriska noggranna formationer. Som tre exakt likadana ljusstakar på rad. *ryser* Nej, de måste blandas. Allt mår bäst av att blandas (även vi människor men det är en annan historia) så att det uppstår ett intresse.
När jag själv tröttnar på att titta på samtalen gör jag helt enkelt om! Och plötsligt står den där gamla vasen och fullkomligt skiner igen ihop med den gamla tavlan eller samlingen med björnar i porslin eller vad jag nu klämt ihop den med.
Igår när Maken skjutsats till festivalen fick jag syn på den svarta prylhyllan vi har i köket. Den heter Labyrint och innehåller olika stora hyllor i ett slags ordnat hullerombuller system. Själva hyllan tilltalar mig även helt tom! Man kan hitta massor med bilder av den i inredningsbloggar eller instagramkonton. Alla äntrar den på olika vis, men många ställer bara väldigt få saker i den. Inte jag … (men det kom knappast som en överraskning)
Igår tyckte jag plötsligt att hela hyllan var så full med fult. Den hade glömts bort, belamrats med överblivet och dessutom fått sällskap av ett par tavlor som inte passade in. (nä, jag tog ingen bild på eländet, ta mig på orden bara.) Jag tömde den helt sonika och ställde allt på köksbordet. Dammade hyllan och började välja … när en tanke slog mig och jag plockade ur allt igen. Sen dammsög jag huset på enbart svarta, eller övervägande svarta saker. Av olika karaktär. En keramiklykta, en briotelefon, en kristallvas, en tavla, en burk, en katt … ja se själv!

Jag tog många steg bak för att begrunda placeringen av alla olika prylar innan jag kände mig nöjd. Lättade upp det svarta med ett färskt ormbunksblad och den tjusiga sprattelkatten med röd rosett. Den kommer från Dotterns barndom. Ballongen i keramik kommer från mitt och Makens första hem (ja, det kan nog lätt vara för hundra år sen!) Då hade vi en hall som var helt monokrom. Vita möbler med svarta detaljer, svarta prydnadssaker på vit hylla och tvärtom. Till och med en handvävd trasmatta i svartvitt som Moster slog ihop åt oss. Ja, redan på den tiden var vi sakletare!
Faktum är att jag sedan också lyckades logera ut alla saker som blev över på ett eller annat ställe i huset och därmed kunde jag förnöjt slå mig ner och titta på alla nya samtal. 😉

BlomsterLivet, HusLivet, SemesterLivet, TrädgårdsLivet

Mycket gjort på samma dag

Det är tisdagskväll och juni månads sista vecka är påbörjad. Det är juni som är bäst av sommarmånaderna i mitt tycke. Medan man ännu är så där hänförd över knopparna, blomningen, lövsprickningen och det vackra runtomkring. Sen blir det liksom vardag. Därför har jag för vana att prata med blommorna! Jag tittar till dem på en morgonrunda och ofta också på en kvällsrunda. Genom trädgården alltså. Och förundras över växtkraft och skönhet.
Den andra semesterveckan är nu också naggad i kanten och jag fokuserar isället hårt på hur mycket som är kvar.
Idag har vi farit fram som om nån chef hade ögonen på oss! Det började med städning av källaren och byte av sängkläder. Efter det städade vi garaget. Det brukar ske varje semester och vädret var utmärkt för det idag. Garaget blev superbra.
Efter det gav jag mig på trädgården. Där växer ett hav av självsådda prästkragar mitt i gräsmattan och jag låter dem gärna hållas. Men nu hade jag fått nog! Framsidan såg väl vildvuxen och ovårdad ut trots prästisarna. Men de var för fina för att meja ner så jag plockade en massa först och spred ut i vaser inne. Sedan hämtade jag trimmern och kröp även runt buskarna och rev ogräs för hand. Då såg jag också hur ogräset tagit över trottoaren utanför. Jag började även där för att få extra fint. Maken kom med en skrapa och hjälpte till. Slitigt värre, men tillslut var framsidan både välvårdad och snygg igen!
Därmed kan vi slappa i soffan resten av kvällen. Och njuta av alla vackra buketter med prästkragarna här inne!


HusLivet

Sopigt

Det var med en suck av det tyngre slaget som Maken och jag klev runt hörnet på huset i förmiddags. Det som göms i snö … ja. Och det som ställs bakom garageväggen blir så småningom också synligt! Det har varit synligt en längre tid men bara när man står på en flik av garageuppfarten. Sen går man in och glömmer skiten igen. Allt det där som ställts där i väntan på en resa till återvinningen. Den resan kom aldrig och det blir mer grejer och till och med skämmigt synligt från gatan. Som nåt slags skrotupplag. Idag skulle det ske!
Jag utrustade mig med handskar och en lista på var man slänger vad. För så är det numera, att all skit ska sorteras. Och därefter slängas i angiven container. Vi hade en uppgörelse med ett gäng sniglar och gråsuggor som ansåg skiten tillhörde dem, innan vi sorterat upp allt i säckar och fick in dessa i bilen. Sen åker man, som resten av stan gör en klämdag som denna, till återvinningsstationen.
Det är kö redan vid infarten. Alla har städat skit idag och alla vill nu bli av med den på snabbast möjliga vis.
Därmed får man leva med trängsel och köer och fast man packat bilen i rätt ordning i förhållande till placeringen av de containrar man vill åt blir det rörigt. Och ingen tydlig förklaring om vad dessa ska innehålla. Man chansar lite och hoppas att ingen ser. Jag menar, ”smått brännbart” vad tusan är det? Jag tyckte allt skulle brännas!
Har man otur får man soppolisen i örat. Och allmän bassning över sitt misstag med skräpet. Det är trots allt en klar fördel med att åka när det är som rörigast. Då hinner inte övervakarna med att se vad min säck innehåller. Och vips ligger den i containern och jag är redan borta i vimlet.
Nu är i alla fall all skit bortrensad och vi slipper skämmas över synligt skräp. Och enas om att nästa gång, då åker vi innan det blir så mycket … jo tjena!

HusLivet, Livet

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Som plötsligt är helt ovanligt här just nu. Morgonen upplyser, all over the place, om att vattnet bör kokas sig användbart idag. Jag hade fått ett sms av vattenverket om detta. Hur känner dom mig liksom? Maken hade också skickat ett sms om saken men det kändes inte lika anmärkningsvärt. Han känner mig rätt väl liksom. Jag var alltså upplyst om att det var nåt vajs med vattnet redan innan jag kom ur sängen. (Då ska vi inte ens gå in på facebookarna. Alla, precis alla hade delat samma grej om vattnet.)
Jag klev upp och hann bara gå på toa så ringde hemtelefonen! Denna kvarleva från forntiden. Ringde redan före åtta på morgonen. Det var samma vattenverk som sms:at nyss! Som läste upp ett automatiskt meddelande om vattenkokningen och bad mig bekräfta med knapptryck att jag fattat.
Alltså! Då är det på allvar. Vattenverket ser oss!
Jag glodde misstänksamt på vattenkranen efter det samtalet.
Stan läcker vatten och det kan göra så att resten av systemet inte funkar som det ska och gör vattnet osäkert. Som en försiktighetsåtgärd ska det kokas. Innan det dricks. Man skulle inte ens borsta tänderna i vatten direkt från kranen.
Vattnet alltså. Eller vattenet som Dottern kallade det som liten tös.
Denna självklara funktion. Rent och användbart vatten direkt i flera olika kranar i huset. Bara att hälla upp och blanda saft, laga mat eller bara dricka sig otörstig. Nu är det inte lika självklart användbart längre.
Jaha.
Så kokas alltså!
Jag hällde upp en massa vatten i kastruller. Kokade. Hur länge ska det koka innan det anses drickbart igen? Vattenbubblorna i kastrullerna gav inga som helst svar. Såg bara helt vanligt kokande vatten ut.
Jag kokade vanligt kaffevatten samtidigt. Eftersom jag alltid använder en kaffepress när jag fixar mitt kaffe så var det ingen ovanlighet. Men kaffet smakade inte riktigt lika bra denna morgon när man kanske har kasst vatten i sin kran.
Och hur ska man komma ihåg sig? Att vrida på kranen och fylla ett glas sitter i benmärgen på oss vanligtvis lyckligt lottade folk.
Jag hoppas nu på ett nytt samtal från verket. Snart. Där de säger att det är lugnt. Att vattnet i kranen är okej igen. Det väntar jag på nu.