KattLivet

Jag har katter …

Inleder dagen med sedvanligt Kattmys. Båda mina KattGrabbar kliver upp till mig i sängen och ser till att jag inte sover bort dan. Man kan inbilla sig att de där två är kärvänliga och gillar en. I själva verket vill de bara ha mig ur sängen, för att få mig upp till köket där mat ska serveras!
Båda två svansar ivrigt efter mig uppför trappan och hänger med ända in på toa. Där förväntas jag sitta och klia dem båda under hakan (jag har ju två händer gubevars!) medan jag … ja. Så där sitter jag, med en katt vid varje sida. Det slutar oftast med att Pancakes får en ohämmad lust att lappa till Musse med ena tassen varpå han jagas ut ur badrummet.
När jag kommer ut i köket är det ingen tvekan om vad som gäller. Alla som sett den blicken vet hur chanslös man är när två par klotrunda kattögon är stadigt fästade vid ens person. Följer ens minsta rörelse från öppnandet av kylskåpsdörren tills maten i burken istället ligger i varsin skål. (Egentligen ska katter inte ha sin mat i skålar eftersom morrhåren tar i kanten. Då finns det risk att de plockar ur den och äter från golvet. Men lägger man maten på ett fat för att morrhåren ska få sin plats, föser de omkring maten tills den i alla fall ligger på golvet.)
Pancakes är alltid hungrigast och nöjer sig sällan med att bara vänta. Går tätt intill och stryker sig mot mina ben för att jag inte ska få chansen att påbörja nåt kaffekokande eller så. Han kastar sig genast över matskålen, nästan innan den landat på matplatsen och glufsar fort in. Som om han verkligen fått svälta en tid. Det har han inte! Nej, det är bara i akt och mening att vara först klar och därmed hinna få tillgång till den andres lämningar. Och lämnar inte Musse frivilligt kan han hjälpas på traven …
Musse däremot, han sitter kvar i sin kritiska upprätta inställning, under hela proceduren. Han tittar föraktfullt mot Pancakes glufsande. Kritiskt mot mig som om jag tänkte lämna honom utan. Fast en skål är fylld till hans måltid också. ”Ser det ut som att jag når den?” Tycks han då säga. Och ja, jag erkänner. Jag flyttar skålen närmre, så att han når, utan att behöva flytta sig själv. King of the house liksom.
Sedan äts det i godan ro en stund … nåja, god och god. Båda två övervakar samtidigt varandra för att ha koll. Musse ogillar att äta om Pancakes kommer för nära och glor för lystet efter eventuella rester. Då ger han upp godsakerna frivilligt. Alltså övervakar jag situationen lite trött, medan jag ordnar med mitt kaffe. För att hinna fiska upp glufsaren innan han föser undan kungen och käkar hans ranson också.
När båda är mätta (läs: när Musse är mätt och Pancakes även käkat alla rester) påbörjar båda det för katter så traditionsenliga pälstvättandet. I vissa fall passerar de också mig med lite strykningar som jag väljer att tolka som tack för maten. Det är frid och ro en stund och de struntar fullständigt i både varandra och mig ett tag. Sen ska de ut igen och då är det bara att resa sig och öppna varsin dörr. Jo, för Musse ska helst gå ut på framsidan och Pancakes går bara ut på baksidan.
Då först, är morgonen min. Vad var det nån sa … katter har inte ägare, de har tjänstefolk. Jo. Jag är stenlurad.

Annonser
KattLivet, Livet, MatLivet, MusikLivet, TrädgårdsLivet, UmgängesLivet

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!
KattLivet

Mjau, sa väckarklockan …

… eller nej, det gjorde den ju inte. Men Musse sa mjau. Med stora bokstäver i morse, redan halv sju. När han säger MJAU. Betyder det; Gå upp! Jag ska ut! Eller; Gå upp jag är hungrig! Som människa har man inget att sätta emot i det läget. Det faktum att han förmodligen nyss kommit in efter en helnatt ute gjorde det hela ännu mer irriterande. Maken måste precis ha gått till jobbet och antagligen smet Musse in precis då. Blev inlåst med en sovande människa. Det visste han ju och därmed stampade han nerför trappan för att säga till. Att det låg till ungefär så fattade jag, trots tiden. Kom och lägg dig, försökte jag med. Lyssnade och hörde hur han stampade uppför trappan igen. Kanske han ger sig?
Det dröjde exakt tre minuter. Så stampade han ner ännu en gång. Alltså när en katt stampar är det på allvar! Han sa mycket riktigt MJAU igen. Suck. Jag klev upp. Trött och yr. Vad fasen!
Musse struntade fullständigt i det. Han blängde på mig från sin köksbordsposition och sedan en menande blick på en tom matskål. Ja, ja, jag fattar. Mat. Väntade nästan tålmodigt medan han mumsade i sig det ha fått, väl medveten om att han skulle hämta mig på nytt om jag gick och lade mig igen. För självklart skulle han ut efter maten. Då var klockan tio i sju. En ledig tisdag. Jamen gå och lägg dig igen då. Näe. Nu hade jag piggnat till så pass att jag visste att det skulle vara lönlöst. Skulle aldrig somnat om.
Istället bryggde jag kaffe och tog tag i dan. Så kattägare jag är. Eller KattÄgd snarare.

KattLivet

Katt utan tratt och annat

Efter väldigt mycket jobb förra veckan kom jag hem från sista dygnspasset för veckan i morse. Mötte augusti med rätt sval luft utanför dörren. Det gick över och blev mer juli än själva juli var. Varmt är det och en riktigt tung himmel, som att det var en tyng placerad i hatten. Nu har jag visserligen ingen hatt men om jag hade var det så det skulle kännas. Stora sjok av moln som hotar med både regn och åska turas om att försöka skrämmas. Men. De blåser mest bara förbi, utan en chans att släppa ifrån sig muller och vatten.
Tur är det. För jag använder dagen till tvättdag. Det torkar bra ute. Lagom varmt och blåsigt trots att det är mycket fukt i luften. Så här års är det att föredra, att kunna torka tvätten ute. Det är redan fuktigt så det räcker i källaren. Luftavfuktaren har ett hårt jobb i augusti för att hinna samla all fukt ur luften. Häpnar varje gång jag måste tömma behållaren. Fanns allt det där vattnet i luften omkring oss? Kanske det vore en idé för vattenverket som säger att vi lider brist på vatten. Gigantiska luftavfuktare är vad som behövs!
Dagens kattbekrymmer är en katt med hål i pannan. Igen! Kanske du som varit med här förr tänker. Jo, vi hade katt-i-tratt för ett par år sedan. Då var det Musse som skaffat sig hål i pannan. Nu är det Pancakes. Han kom hem och var alldeles hamstersvullen på ena kinden. Vid närmare undersökning hittades ett hål i tinningen. Kan vara en rostagg som skapat detta hål. Musse hade sånt bestyr i sitt eländes sår att han tvättade in en massa skit och det blev inflammerat och varigt. Fick uppsöka doktorn tillslut och gå med tratt och fick inte gå ut. Och jag putsade och putsade och försökte inte höra tjatet.
Därför förstår jag att han ser aningen irriterad ut, eller mera förnärmad ut, nu när han ser mig putsa lika på Pancakes. Men ingen tratt! Vafalls!? Inga doktorsbesök heller! Och den idioten får dessutom gå ut! Varför ska han slippa undan tycks Musse tänka. Blänger på oss och drar med en fnysande svansviftning.
Jo. För Pancakes är inte där och petar med smutsiga tassar! Han är fullständigt förnöjd med att jag fixar det och tillika övertygad om att det är mitt bekymmer, inte hans. Sitter blick stilla när jag kommer med tvättlappar. Låter mig torka och blöta och torka igen. Sen går han. Därmed har han ett rent och fint sår som inte varar. Jag gör som doktorn lärde mig med Musse. Håller det öppet så att all skit får komma ur innan det får läka. Svullnaden har i princip lagt sig så det går åt rätt håll tycker jag. Vi håller tummarna för det.
Annars har jag klippt till för tre nya stickpåsar …

KattLivet, SemesterLivet

Här sitter jag och har semester

Försökte komma på när jag senast påbörjat semestern så här tidigt på sommaren men gick bet. För det mesta brukar det vara till midsommar som tidigast eller veckan efter. Förra året var det ännu senare.
Nu blev det så här detta år och just nu känns det himlans bra. Nackdelen med tidig semester är att det är mycket sommar kvar när man ska tillbaka till jobbet. Och när jag kommer tillbaka blir det rätt intensivt. Men strunt samma just nu. Det är första alldeles lediga dagen. Jag hade egentligen just anlänt till jobbet för att ta mig an ett dygnspass. Istället sitter jag här i morgonrocken och har precis kommit på att jag stickat fel i tre långa varv och måste repa upp och börja om.
Jag hade hoppats på åtminstone lite sovmorgon men som CrazyCatLady tycks det vara fördömt. KattGrabbarna tillbringar nätterna utomhus så här års. Annars tvingar de oss ur sängen vid tresnåret för att öppna dörrar. I morse släppte den nyvakne Maken in dem vid sextiden när han gjorde sig i ordning för jobbet. (han får jobba lite till innan semesterutropet) Jag hörde hur bråda de fyrfota stegen var i trappan, på väg ner till mig. Katt nummer ett hoppade upp i sängen och fann det behagligt att mysa ömsint och nära sin matte. Jättenära. Så långt allt väl, jag låg stilla och hoppades att han skulle vara nöjd så och slumrade iväg igen i skön vetskap om semestern och så. Renbäddat i sängen och allt. Men nej. Pancakes ansåg att jag inte hade förtjänat nån sovmorgon. För precis när jag var på väg att somna om och hörde ett avlägset duns av ytterdörren som stängdes av Maken, satte katt*** igång. Han reste sig upp och trampade runt för att rulla om sig som katter gör. Bara det att han aldrig lade sig ner igen utan trappade på mina fötter, längs mina vader, verkade vara överallt. Gick ett varv runt hela mig också. Sånt vaknar man till av kan jag säga. Sen hoppade han ner på golvet och upp i sängen igen. Rakt på mig med en tung duns. Ett välinövat trick för att väcka människan.
Nere på golvet befann sig katt nummer två. Musse kan fräsa som ingen annan katt kan. Och det gjorde han när Pancakes studsade ner framför nosen på honom. Musse kan jama också! Ett program jag såg på teve lärde oss att katter minsann fattat att vi människor pratar. Själva pratar de sinsemellan på ett subtilt och tyst signalspråk (utom fräsningarna då) Men för att vi krokade människor ska fatta har de lagt sig till med jamandet och använder det frekvent för just oss.
När Musse sitter nedanför ens säng en tidig morgon och drar till med ett MJAUUU med versaler. Då betyder det ”kliv upp för hel***” Jo, jag tror allvarligt att där finns en inbyggd svordom. Så ja, jag klev upp. Noll-sex-trettiosju klev jag upp min första semesterdag. Däruppe sa KattGrabbarna att de skulle ha mat. Jag fyllde på ett par skålar och kräken åt varsin pliktskyldig tugga och skulle sen ut! Nu står maten där och torkar, dom är ute på vift igen och jag sitter här och är vaken. Kokade kaffe och slog på teven och stickade ett par långa varv på min sprillans nya stickning som kom igår. Fint ljusgrått garn som ska bli en sommarkofta. Och tröttheten ser fel i mönstret och nu är det bara att börja om. Skit. Jag tror jag kokar mer kaffe först.

KattLivet

Glada katter

Vi har haft två klängiga KattGrabbar runt fötterna och i famnarna mest hela dan. Tur att det finns två famnar. De har följt med på trädgårdsrunda och innerundor.
Så fort någon av oss suttit i soffan en stund har det genast varit en katt tätt intill eller ovanpå. Det har också sprungits in och ut hela tiden av möjligheten att ha en dörr öppen mest hela tiden.
Jo, dom har nog saknat oss. Det kan man lätt få för sig. De tittar på oss med tillgivna blickar och kryper ett snäpp närmre. Spinner oavbrutet. Visar verkligen hur glada de är över att ha oss hemma. Precis som vi gör varje gång de kommer hem efter en stund ute.
De har verkligen haft god omsorg under tiden vi varit borta. Fått tillsyn två gånger om dagen med mat och kel. En fantastisk kattvakt som tagit sig tid att stanna med dem en stund varje gång. Men självklart det blir ensamt för dem ändå.
Nu blir vi hemma ett tag. Det blir så bra så.

FotoLivet, KattLivet, TrädgårdsLivet

Mitt i naturen

Jag och den här söta trädklättraren hade fullt upp med Katt idag. För min del handlade det om att jag inte ville ha fler dödade ekorrar i trädgården. Alltså höll jag uppsikt på katten för att hinna huta åt den eller hinna skrämma undan korren!  e2Ekorren höll också uppsikt på Katten, av given anledning. Den skuttade från sida till sida på björkgrenarna för att ha katten i medvetandet tills faran var över.

e1

Så pass uppsikt på den farliga katten att ekorren beslutade sig för att tanten med kameran inte utgjorde någon omedelbar fara! Tydligen alldeles för besvärligt att ha två faror under uppsikt. Tanten verkade harmlös, men nog var hon bra märklig! Vad var det hon gjorde egentligen?

e3

Så pass nyfiken på mig och min kamera till slut att jag kunde stå precis nedanför björken. Katten glömdes nästan av oss båda. Men han hade som tur var redan gett upp, och när jag fotograferat klart vågade Korren sig ner ur björken och lyckligt vidare mot nya träd.

e4

ÖvrigaLivet, KattLivet

Kattlåda och regn

Det droppar och det blåser och skvätter därute. Jag anade det redan när jag vaknade. Nere i källarsovrummet dämpas ljuden ordentligt men jag tyckte nog ändå att det lät lite plaskigt.
Kom upp och begrundade dagens valda väder i köksfönstret. Jo. Visst regnar det, blåser ordentligt och är bra kallt dessutom. Jahaja … jag som ska använda kvällen i ett sammanhang som dels inte hör till vanligheterna för min del och som dessutom innebär timmar av utevistelse. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder … nja … min förtjusning för regn och gråväder kommer att utmanas.
Ute på altanen inbjöd inget till att ta med kaffekoppen ut. Jag letade mina KattGrabbar. De syntes inte till nånstans inne och med tanke på det härjande vädret trodde jag de skulle vara ivriga på att få komma in. Men dom var inte på altanen heller! Märkligt. Inte sjutton brukar de där två vara långt ifrån skyddande tak om det regnar. Jag letade inne igen men nej, inte en enda katt!
Öppnade altandörren och kollade ute igen. Då stack en nos fram. Musse hade myst in sig i KattLådan! Han ville inte vara med på bild så du får ta mig på mitt ord att han är därinne.

imageKattLådan är inte den där äckliga lådan med sand som katter använder som toalett. Nej, det här är en annan slags kattlåda. Den såg jag på nätet en dag och tyckte det var ett bra tips. Helt vanlig kartong i lagom storlek som jag kapat av alla flärpar i öppningsändan. Sedan trädde jag en gammal t-shirt över hela lådan och sträckte ut och fäste i andra ändan. Stoppade in ärmarna så att de inte hängde och fladdrade på sidorna och bäddade inuti med en filt. Sedan ställde jag ut KattLådan på altanen.
Katter kan av någon anledning inte motstå lådor. Inte heller denna. Det dröjde inte länge förrän Musse provade den. Fast då gick han mest i och ur och nosade in den, men lämnade den sen. Men idag kom KattLådan tydligen väl till pass! Ett mysigt och varmt bo som stängde väderläget ute. Koja liksom.
Jag kanske måste tillverka en till, för Pancakes fick såklart inte vara i samma låda. Honom hittade jag under utesängen på altanen. Lika mysigt och kojalikt även där eftersom jag stoppat in mjuka saker att ligga på. Katterna ska kunna dra sig undan och sova tryggt när de är ute tänker jag. Tydligen tycker de att jag har koll på läget eftersom de använder mina mysiga sovställen.

Själv myser jag i soffan för tillfället. Funderar över vad i hela fridens namn jag ska ha på mig senare, när den där uteaktiviteten ska gå igång. Regnställ verkar vara modellen för tillfället. Men han med väderkartan säger att det ska sluta regna under dan. Varmare blir det dock inte, det gäller att klä sig ordentligt alltså. Nå, jag har hela dan på mig att grunna vidare på det och för tillfället är det morgonkaffe som gäller.

77/100

#Blogg100, KattLivet

Helgen kom och gick

Det är söndagskväll och totalt tomt på allt som skulle kunna formulera någon liten text. Så jag låter allt bli att försöka få fram nåt vettigt.

Istället kastar jag in en bild. På den där helt underbara lilla marodören som flyttade in till oss den fjortonde maj för fem år sedan. Han är lika söt och charmig ännu. Låg bredvid mig en stund i soffan nyss medan jag tittade på ett spännande sist avsnitt av Springfloden. Och virkade. Uppenbarligen hann delar av garnet fastna i gapet på den där garn och trådtokiga typen, för vips virkade jag med blöt tråd.

Men det är ju nåt visst med kattungar!

pancakes

76/100

#Blogg100, KattLivet

Gnälligt och så

Trött och seg så inte ens kaffe hjälper! Kan det bero på en viss katt … som stökat omkring från tidig gryning? Som sagt, det där med förbättrad nattsömn med katt i sängen. Näe. Inte nå! (Möjligen vintertid när de känner till att det är snöstorm och minusgrader från Sibirien men knappast så här års när allt bara kvittrar ute.)
Maken förbarmade sig med ilskna kliv, och muttranden om att i natt får du minsann hållas ute, fick raskt ut den ena, och på köpet in den andra. Jag somnade om där nånstans. Vaknade nästa gång, en bra bit innan sju, av ett sånt därnt MJAU med större bokstäver än på en neonskylt i Las Vegas. Då skulle den nyliga insläppta ut igen. Jag hasade, segade och släpade mig uppför trappan med kroppsrörelser tillhörande åttio plus. Väl uppe försökte KattF… Musse … påstå att han ville ha ordning i matskålen. (väser skämsigt … Ibland äter han inte sina knapriga torrfoderbitar förrän man fyllt på, eller skakat skålen så de jämnar till sig på ytan. Ja, ja. Jag vet. Bortskämd som fan.) Men efter den där mjauet i sängändan var jag inte alls på humör för nåt pjoskigt skålskakande. Han fick minsann finna sig i att äta i oredan medan jag gick på toa. Sen släppte ut honom … och fick på köpet in en annan!
Tänkte därefter försöka somna om, i alla fall en liten stund till. Men en nyss insläppt och extremkelig katt på bröstkorgen hindrade effektivt det försöket. Jag gick upp.
Nu är de ute båda två. Och jag försöker ignorera huvudvärken med kaffe. Tabletter är vanligtvis inte min grej men nu vete sjutton om jag inte gör ett undantag. För ryggslutet har dessutom skarpa synpunkter på gårdagens grävande och möbelbärande och fixande i trädgården. Kan man få börja om den här dan på nåt sätt?

20150912_150128-01

64/100