KattLivet, SemesterLivet

Här sitter jag och har semester

Försökte komma på när jag senast påbörjat semestern så här tidigt på sommaren men gick bet. För det mesta brukar det vara till midsommar som tidigast eller veckan efter. Förra året var det ännu senare.
Nu blev det så här detta år och just nu känns det himlans bra. Nackdelen med tidig semester är att det är mycket sommar kvar när man ska tillbaka till jobbet. Och när jag kommer tillbaka blir det rätt intensivt. Men strunt samma just nu. Det är första alldeles lediga dagen. Jag hade egentligen just anlänt till jobbet för att ta mig an ett dygnspass. Istället sitter jag här i morgonrocken och har precis kommit på att jag stickat fel i tre långa varv och måste repa upp och börja om.
Jag hade hoppats på åtminstone lite sovmorgon men som CrazyCatLady tycks det vara fördömt. KattGrabbarna tillbringar nätterna utomhus så här års. Annars tvingar de oss ur sängen vid tresnåret för att öppna dörrar. I morse släppte den nyvakne Maken in dem vid sextiden när han gjorde sig i ordning för jobbet. (han får jobba lite till innan semesterutropet) Jag hörde hur bråda de fyrfota stegen var i trappan, på väg ner till mig. Katt nummer ett hoppade upp i sängen och fann det behagligt att mysa ömsint och nära sin matte. Jättenära. Så långt allt väl, jag låg stilla och hoppades att han skulle vara nöjd så och slumrade iväg igen i skön vetskap om semestern och så. Renbäddat i sängen och allt. Men nej. Pancakes ansåg att jag inte hade förtjänat nån sovmorgon. För precis när jag var på väg att somna om och hörde ett avlägset duns av ytterdörren som stängdes av Maken, satte katt*** igång. Han reste sig upp och trampade runt för att rulla om sig som katter gör. Bara det att han aldrig lade sig ner igen utan trappade på mina fötter, längs mina vader, verkade vara överallt. Gick ett varv runt hela mig också. Sånt vaknar man till av kan jag säga. Sen hoppade han ner på golvet och upp i sängen igen. Rakt på mig med en tung duns. Ett välinövat trick för att väcka människan.
Nere på golvet befann sig katt nummer två. Musse kan fräsa som ingen annan katt kan. Och det gjorde han när Pancakes studsade ner framför nosen på honom. Musse kan jama också! Ett program jag såg på teve lärde oss att katter minsann fattat att vi människor pratar. Själva pratar de sinsemellan på ett subtilt och tyst signalspråk (utom fräsningarna då) Men för att vi krokade människor ska fatta har de lagt sig till med jamandet och använder det frekvent för just oss.
När Musse sitter nedanför ens säng en tidig morgon och drar till med ett MJAUUU med versaler. Då betyder det ”kliv upp för hel***” Jo, jag tror allvarligt att där finns en inbyggd svordom. Så ja, jag klev upp. Noll-sex-trettiosju klev jag upp min första semesterdag. Däruppe sa KattGrabbarna att de skulle ha mat. Jag fyllde på ett par skålar och kräken åt varsin pliktskyldig tugga och skulle sen ut! Nu står maten där och torkar, dom är ute på vift igen och jag sitter här och är vaken. Kokade kaffe och slog på teven och stickade ett par långa varv på min sprillans nya stickning som kom igår. Fint ljusgrått garn som ska bli en sommarkofta. Och tröttheten ser fel i mönstret och nu är det bara att börja om. Skit. Jag tror jag kokar mer kaffe först.

KattLivet

Glada katter

Vi har haft två klängiga KattGrabbar runt fötterna och i famnarna mest hela dan. Tur att det finns två famnar. De har följt med på trädgårdsrunda och innerundor.
Så fort någon av oss suttit i soffan en stund har det genast varit en katt tätt intill eller ovanpå. Det har också sprungits in och ut hela tiden av möjligheten att ha en dörr öppen mest hela tiden.
Jo, dom har nog saknat oss. Det kan man lätt få för sig. De tittar på oss med tillgivna blickar och kryper ett snäpp närmre. Spinner oavbrutet. Visar verkligen hur glada de är över att ha oss hemma. Precis som vi gör varje gång de kommer hem efter en stund ute.
De har verkligen haft god omsorg under tiden vi varit borta. Fått tillsyn två gånger om dagen med mat och kel. En fantastisk kattvakt som tagit sig tid att stanna med dem en stund varje gång. Men självklart det blir ensamt för dem ändå.
Nu blir vi hemma ett tag. Det blir så bra så.

FotoLivet, KattLivet, TrädgårdsLivet

Mitt i naturen

Jag och den här söta trädklättraren hade fullt upp med Katt idag. För min del handlade det om att jag inte ville ha fler dödade ekorrar i trädgården. Alltså höll jag uppsikt på katten för att hinna huta åt den eller hinna skrämma undan korren!  e2Ekorren höll också uppsikt på Katten, av given anledning. Den skuttade från sida till sida på björkgrenarna för att ha katten i medvetandet tills faran var över.

e1

Så pass uppsikt på den farliga katten att ekorren beslutade sig för att tanten med kameran inte utgjorde någon omedelbar fara! Tydligen alldeles för besvärligt att ha två faror under uppsikt. Tanten verkade harmlös, men nog var hon bra märklig! Vad var det hon gjorde egentligen?

e3

Så pass nyfiken på mig och min kamera till slut att jag kunde stå precis nedanför björken. Katten glömdes nästan av oss båda. Men han hade som tur var redan gett upp, och när jag fotograferat klart vågade Korren sig ner ur björken och lyckligt vidare mot nya träd.

e4

ÖvrigaLivet, KattLivet

Kattlåda och regn

Det droppar och det blåser och skvätter därute. Jag anade det redan när jag vaknade. Nere i källarsovrummet dämpas ljuden ordentligt men jag tyckte nog ändå att det lät lite plaskigt.
Kom upp och begrundade dagens valda väder i köksfönstret. Jo. Visst regnar det, blåser ordentligt och är bra kallt dessutom. Jahaja … jag som ska använda kvällen i ett sammanhang som dels inte hör till vanligheterna för min del och som dessutom innebär timmar av utevistelse. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder … nja … min förtjusning för regn och gråväder kommer att utmanas.
Ute på altanen inbjöd inget till att ta med kaffekoppen ut. Jag letade mina KattGrabbar. De syntes inte till nånstans inne och med tanke på det härjande vädret trodde jag de skulle vara ivriga på att få komma in. Men dom var inte på altanen heller! Märkligt. Inte sjutton brukar de där två vara långt ifrån skyddande tak om det regnar. Jag letade inne igen men nej, inte en enda katt!
Öppnade altandörren och kollade ute igen. Då stack en nos fram. Musse hade myst in sig i KattLådan! Han ville inte vara med på bild så du får ta mig på mitt ord att han är därinne.

imageKattLådan är inte den där äckliga lådan med sand som katter använder som toalett. Nej, det här är en annan slags kattlåda. Den såg jag på nätet en dag och tyckte det var ett bra tips. Helt vanlig kartong i lagom storlek som jag kapat av alla flärpar i öppningsändan. Sedan trädde jag en gammal t-shirt över hela lådan och sträckte ut och fäste i andra ändan. Stoppade in ärmarna så att de inte hängde och fladdrade på sidorna och bäddade inuti med en filt. Sedan ställde jag ut KattLådan på altanen.
Katter kan av någon anledning inte motstå lådor. Inte heller denna. Det dröjde inte länge förrän Musse provade den. Fast då gick han mest i och ur och nosade in den, men lämnade den sen. Men idag kom KattLådan tydligen väl till pass! Ett mysigt och varmt bo som stängde väderläget ute. Koja liksom.
Jag kanske måste tillverka en till, för Pancakes fick såklart inte vara i samma låda. Honom hittade jag under utesängen på altanen. Lika mysigt och kojalikt även där eftersom jag stoppat in mjuka saker att ligga på. Katterna ska kunna dra sig undan och sova tryggt när de är ute tänker jag. Tydligen tycker de att jag har koll på läget eftersom de använder mina mysiga sovställen.

Själv myser jag i soffan för tillfället. Funderar över vad i hela fridens namn jag ska ha på mig senare, när den där uteaktiviteten ska gå igång. Regnställ verkar vara modellen för tillfället. Men han med väderkartan säger att det ska sluta regna under dan. Varmare blir det dock inte, det gäller att klä sig ordentligt alltså. Nå, jag har hela dan på mig att grunna vidare på det och för tillfället är det morgonkaffe som gäller.

77/100

#Blogg100, KattLivet

Helgen kom och gick

Det är söndagskväll och totalt tomt på allt som skulle kunna formulera någon liten text. Så jag låter allt bli att försöka få fram nåt vettigt.

Istället kastar jag in en bild. På den där helt underbara lilla marodören som flyttade in till oss den fjortonde maj för fem år sedan. Han är lika söt och charmig ännu. Låg bredvid mig en stund i soffan nyss medan jag tittade på ett spännande sist avsnitt av Springfloden. Och virkade. Uppenbarligen hann delar av garnet fastna i gapet på den där garn och trådtokiga typen, för vips virkade jag med blöt tråd.

Men det är ju nåt visst med kattungar!

pancakes

76/100

#Blogg100, KattLivet

Gnälligt och så

Trött och seg så inte ens kaffe hjälper! Kan det bero på en viss katt … som stökat omkring från tidig gryning? Som sagt, det där med förbättrad nattsömn med katt i sängen. Näe. Inte nå! (Möjligen vintertid när de känner till att det är snöstorm och minusgrader från Sibirien men knappast så här års när allt bara kvittrar ute.)
Maken förbarmade sig med ilskna kliv, och muttranden om att i natt får du minsann hållas ute, fick raskt ut den ena, och på köpet in den andra. Jag somnade om där nånstans. Vaknade nästa gång, en bra bit innan sju, av ett sånt därnt MJAU med större bokstäver än på en neonskylt i Las Vegas. Då skulle den nyliga insläppta ut igen. Jag hasade, segade och släpade mig uppför trappan med kroppsrörelser tillhörande åttio plus. Väl uppe försökte KattF… Musse … påstå att han ville ha ordning i matskålen. (väser skämsigt … Ibland äter han inte sina knapriga torrfoderbitar förrän man fyllt på, eller skakat skålen så de jämnar till sig på ytan. Ja, ja. Jag vet. Bortskämd som fan.) Men efter den där mjauet i sängändan var jag inte alls på humör för nåt pjoskigt skålskakande. Han fick minsann finna sig i att äta i oredan medan jag gick på toa. Sen släppte ut honom … och fick på köpet in en annan!
Tänkte därefter försöka somna om, i alla fall en liten stund till. Men en nyss insläppt och extremkelig katt på bröstkorgen hindrade effektivt det försöket. Jag gick upp.
Nu är de ute båda två. Och jag försöker ignorera huvudvärken med kaffe. Tabletter är vanligtvis inte min grej men nu vete sjutton om jag inte gör ett undantag. För ryggslutet har dessutom skarpa synpunkter på gårdagens grävande och möbelbärande och fixande i trädgården. Kan man få börja om den här dan på nåt sätt?

20150912_150128-01

64/100

#Blogg100, KattLivet

Äga eller ägas?

Vaknade av ett tryck över bröstet, skrev en god vän på fb en morgon. Det låter oerhört allvarligt, tills man ser bilden hon bifogat och inser att det bara är en helt vanlig morgon som kattägare. För trycket var såklart en på bröstkorgen parkerad katt.
Jag vaknade med andningssvårigheter i morse. Av en katt som placerat sig så tätt intill mitt ansikte att det därmed blev svårt att andas. Liksom pälstäppt.
Katter alltså. De har sina egenheter och är fenomenala på att sätta sig själva i strålkastarskenet. Bli centrums mitt och alltings härskare. Är det nåt en katt snabbt noterar så är det var du för stunden placerat uppmärksamheten. Och sen gäller det att ta den! Att lägga sig mitt i fokuset och ta plats i centrum. Katter tycks övertygade om att all fokus placerad på nåt annat än dem själva är slösat fokus.
De gillar framförallt att lägga sig ovanpå oss. För att hålla oss på plats liksom, eller rentav för att visa vem som äger vem! Alltså ska de ligga på ens ben eller bröstkorg eller nästan upp i ansiktet.
När vi lagt uppmärksamheten på annat än där den hör hemma har de effektiva metoder att återta den. Då klämmer Katt sig in mellan människans ansiktet och den meningslösa mobilen vi glor in i. Framför teven på ett eller annat sätt. Mellan datorn och datoranvändaren, gärna mitt över de tangenter vi helst behöver. Mitt i stickningen, boken eller tidningen eller posten vi försöker öppna eller reklamen vi vill bläddra i. Det är helt enkelt mitt i och mitt framför Katt ska vara. Liksom gå omkring på tidningen fram och tillbaka en stund och svepa svansen i ansiktet ett par varv för att till sist lägga sig mitt över texten.
Det är som om vår uppmärksamma blick var en värmealstrande källa och sådana gillar katter. Eller för att det helt enkelt är oförskämt av oss att inte ägna uppmärksamheten åt enbart Katt, nu när Katt uppenbarligen äger och har bestämt sig för att gilla dig en stund.
Musse här hemma har en egen taktik. Han ska ha uppmärksamhet på hög nivå. Hoppar upp på hallbyrån där han tycker man ska stå kvar och kela. Går jag iväg följer han efter i full fart för att hoppa upp på nästa möbel jag råkar hamna intill. Det kan bli en karusell runt i huset det och saker som står på möblerna tar han igen hänsyn till.

Kattägare å andra sidan … eller snarare vi KattÄgda!
Vi finner oss i den där störande behandlingen hela tiden. Försöker på intet vis återta makten eller rätten att fokusera på vad vi vill. Ligger Katt på benen när vi försöker sova, då låter vi Katt ligga kvar där och somnar själv tillslut med domningar och blodstopp. Andningsmöjligheterna förbättras bara genom att sträcka på huvudet tills vi får nackspärr, absolut inte genom att flytta på den uppenbara anledningen till andningssvårigheten. Tidningar och post läses i snabb och splittrad takt från den ena sidan till den andra medan Katt travar omkring däröver. Läsförsöken ges helt upp när Katt lägger sig mitt i som om vi tror att tidningen inte finns när den inte syns. Mobilen läggs undan och stickningen upphör. Försök att sticka när Katt ligger på stickningen och fångar det löpande garnet med klorna!
Vi KattÄgda ger bara upp det vi vill göra. För här ligger ju gubevars en Katt. Och en Katt som ger en ynnesten av sin närvaro ska inte flyttas eller fösas undan. Det skulle vara kränkande!
Och som om inte det skulle vara nog! Försök kela med Katt vars intresse svalnat! Det går inte. Du kan lyfta upp och försöka hålla oljad blixt som genast krumbuktar sig ur ditt grepp. Eller stryka en Katt över pälsen medan den sjunker ihop mot golvet som om din beröring brändes. I värsta fall kan du få en åthutning i form av kloförsedda tassar eller fräsningar om du inte fattar. Att det är Katt som bestämmer var och när det kelas. Hur det kelas och med vem det kelas.
Vi kan inbilla oss att vi har en katt … men vi är banne mig totalt ägda! Tro inget annat.

20150908_183251-01

57/100

KattLivet

Katt i tratt – återkomsten …

Men vad fasen?! Ett nytt sår? Ett blödande vätskande sår i pannan igen?! Det var vad som mötte mig efter dygnspasset i morse. Jag fångade raskt in katten. Stängde alla dörrar och tvättade rent detta nya sår. Tvingade sedan på honom tratten. Igen. Suck. Liksom. Dubbelsuck.
Ungefär något ditåt sade blicken inne i tratten också.
Alltså. Så sent som igår var den där pannan så fin och så läkt. Men ny päls på väg i de kala fläckarna som de gamla såren orsakat. Och så traskar han plötsligt in med ett nytt. Trots penicillinkur och trattbehandling.
Jaha. Vi får utstå några dagars jamande igen. Än så länge varar inte detta nya sår. Men det vätskar, och vi gör vad vi kan för att hålla det rent och torrt. Vi låter också tratten vara på och dörrarna redigt stängda. Trots livliga protester. Så hjärtat blöder.
Som förra gången har han inga som helst problem med vare sig tratt eller sårrengöringen. Men att dörrarna är stängda. Det är som ett straff för ingenting. Han gråter, skriker, bönar och ber. Men det går ju verkligen inte. Vi måste få den där pannan hel igen. Och det inkluderar tyvärr både tratt och innevistelse. Förhoppningsvis slipper vi ytterligare veterinärbesök, så länge som det inte varar och tror jag vi har det under kontroll. Men som sagt. En inlåst katt …

KattLivet

Numera, katt-utan-tratt!

Vi klarade det inte. Vi är olydiga kattägare som inte gör som doktorn säger! Alltså det var inga större bekymmer att ha katt-i-tratt. Efter första natten hade katten koll på tratten. Han höll huvudet högt och sprang i vanlig hastighet uppför trappan. Han höll huvudet högre och hoppade upp på köksbordet. I denna tratt. Han lärde sig gå mitt igenom dörröppningarna och hur man skulle vrida huvudet för att komma loss om tratten hakade i nånstans. Musse är ju en katt med intelligens, det visste vi sen innan. Dessutom kan han som bekant öppna dörrar och det försökte han intensivt med även i sin tratt. För allt han ville var att ta sig ut. Tratten struntade han i. Bara han fick komma ut. Vi stängde för halva hallen med kompostgaller för att kunna ta oss in utan att han kunde smita. Dem hoppade han över. Med tratten.
Alla dessa utbrytningsförsök hade vi kunnat leva med. Men alla dessa jamanden! De var outhärdliga. På tisdagskvällen hade såret läkt så pass bra redan att vi tog av tratten. Tänkte att vi hade möjlighet att ha koll på hur han skulle bete sig med sitt sår då. Han tvättade lite, såklart. Men orsakade ingen skada. Däremot gav detta trattborttagande honom såna förhoppningar. Om att få bli utsläppt. Att vi höll på att göra päls av honom. Som en katt kan jama och skrika! Han sprang runt i huset. Från dörr till dörr, fönster till fönster. Stod upp och krafsade på fönstren med båda framtassarna samtidigt som han jamade djupt nere i halsen. Man blir galen på nolltid! Tillslut var han nästan hes. Och så stressad att jag tvingade ner honom i soffan för att få honom att pausa en stund. Jo. En stund. Sen var han igång igen. Förvånansvärt nog gav han upp när jag gick och lade mig. Och följde med. Sov mellan oss nästan hela natten och sa inte ett pip förrän vi klev upp. Då tog han sats igen. Rösten var ordentligt uppvilad efter en natts sömn.
Maken och jag orkade däremot inte med ett enda jamskrik till. Det var onsdag morgon. Ännu långt till fredag om vi skulle vara duktiga djurägare och göra som veterinären ordinerat. Men vi släppte ut honom där och då på stående fot i ett gemensamt beslut! 2015-07-23 21.33.25Rätt ut i sommarmorgonen gick han med luft i tassarna. Vi kunde ändå se båda två att det där såret mådde bra! Och borde inte bli förstört.
Däremot skulle denna frihetsälskande katt bli förstörd av att vara fortsatt instängd en enda dag till.
Han kom duktigt hem i tid för sin sena penicillindos och visade upp ett snyggt läkt sår fast han vistats ute hela dan. Skyndade sig såklart ut igen för att slippa bli kvar inne. Mussekillen har i princip varit ute sen dess men infunnit sig för sina två doser även idag också. Han är kelig och glad men framförallt lugn! Vi är också lugna och njuter av stillheten inne och av att detta äventyr slutade bra. Nu kan man pussa honom i pannan igen.

KattLivet

Söndagsmorgon med katt-i-tratt

Vi håller ut. Med katt-i-tratts klagan. Han släpps dock inte vare sig ur tratten eller ur huset. Det är nödvändigt att hålla ut ett tag till! Tratten gör nytta, hur synd det än är om honom.
Musse håller ut själv också. Han har lärt sig att gå mitt igenom dörröppningar, att lägga tratten runtom matskålen så han kan äta, att hålla huvudet högt när han springer uppför trappan eller hoppar. Han finner sig i att dörren är stängd och att han måste använda lådan. Men han klagar högljutt, med all rätt, när han på nytt inser att dörren är stängd och när tratteländet kliar runt nacken och när han inte kan krafsa och tvätta sig som han vill. Fullt förståeligt! Det är riktigt synd om honom. En fullständigt frihetsberövad katt är det.
På den positiva sidan ser vi i alla fall att såret i pannan läker som det ska och ser allt bättre ut hela tiden. Penicillinet går i som det ska, inte helt utan protester givetvis men han finner sig i det också.

Vi har haft några katter jag och Maken, och varit tvungna att ge katter nån typ av medicin förr. Alla har väl läst den där roliga texten om hur man ger sin katt ett piller? Den är för lång att återge här men består av moment som innebär klösmärken, skadad inredning och handgripligheter. Vi har provat både pillervarianter och flytande varianter på fräsande och spottande kissemissar. Men se nu har någon tänkt till och tänkt bra! Jag erkänner att jag misstrodde denna tänkare å det grövsta när jag hämtade ut två stora doseringssprutor från apoteket i fredags.
På sprutan finns en skruv som ställs in för att dosera exakt rätt mängd varje gång. Innehållet i sprutan är inte flytande utan en tjock pasta som stannar i en klump i kattens mun när man nästan spritsar in den. Så det går inte att spotta ut! Han tuggar helt enkelt i sig det bara utan protest. Och den där skruven gör att man inte behöver oroa sig för mängden utan bara kan snabbt trycka till när man fått in sprutan i munnen på katten och så tar det helt enkelt stopp när rätt mängd är ute ur sprutan. Bra tänkt alltså, verkligen bra tänkt.
Vi samarbetar med detta medicinerade. En av oss håller katten i bebisläge, den andra petar upp en motsträvig mun och hanterar sprutan. Bebisläget behålls stadigt tills pastan svalts ner. Sen får katten massa beröm. Såja, duktig kille!

Ja, ja. Vi är bara på tredje dagen på detta äventyr ännu. Det känns oändligt långt till fredag. Fast det kanske i ärlighetens namn inte bara har med katt-i-tratt att göra … Utan också att det är dags att kliva i jobbläge i morgon bitti. … Japp. Semestern är slut och en veckas jobb, inklusive helgjobb, väntar. Jag har dessutom tagit på mig flera extrapass, så det är bara att bita ihop och komma igång. Det innebär också att katt-i-tratt måste klara sig själv om dagarna. Maken kan åka hem på lunchen och titta till honom men för övrigt har han egentid här hemma. Kattstackarn.