KreavtivLivet, HusLivet, Samlarlivet

Alltså jag veeet …

Gud vad mycket prylar ni har … eller oj … så mycket saker … eller … stumt granskande av rummet, helt ordlös … brukar vara några av reaktionerna när man kommer hem till oss första gången.
Jo, jag vet! Vi har mycket saker. Skitmycket saker. Både Maken och jag är sakletare av rang. Vi gillar saker av olika slag. För Maken handlar det mycket om jakten. Att hitta fyndet eller få råd till det han länge önskat sig. Sen ställer han det nånstans och tar en bild och är därmed nöjd.
För mig är det viktigt att prylarna samarbetar och förhöjer varandra. På nåt ernstflummigt sätt. Att de liksom har ett pågående samtal 😀 Jag kan arrangera stilleben i oändlighet. Flytta en sak bara en millimeter åt nåt håll kan ändra hela uttrycket!
Visst är de också dammsamlare! På öppna hyllor är det oundvikligt att det samlas damm. En sån tur då. Att jag njuter av att damma och plocka med sakerna och samtidigt lyssna på bra musik på hög volym. Det blir en slags meditation, hur märkligt det än låter. När jag städar hemma arrangerar jag om bland grejerna. (Jo, det kan ta lång tid att städa fast det inte är speciellt stökigt) Men det är fascinerande att byta plats på dem och låta dem inleda nya samtal och se vad som händer.
Ibland överväldigar antalet saker även mig! Jag plockar bort och ställer undan, gör om och placerar om. Men jag kommer aldrig att kunna vara den personen som ställer en enda sak mitt på en tom yta och känna mig nöjd. Jag fyller hela ytan med famnen full av fina saker. Ser en liten tom fläck när jag backar för att begrunda och hittar genast en sak som passar där också. Men grejerna som inte lyckas samtala med någon av de andra (jo, det finns visst såna) de hamnar i skåp. I väntan på rätt ställe liksom.
Förmodligen tror personalen på stadens loppisar att jag är en sån sakletare som tar hem fynden och säljer dem dyrare på nån auktionssida. Vet att många gör så. Men inte jag. Allt jag köper hamnar här hemma! Hårt hållna och väl uppskattade. Det kan vara allt från bruksföremål till prydnadsföremål till nåt totalt otippat som bara passar i ett stilleben. Typ. Gammalt och nytt har en hel del att säga varandra, liksom saker av olika material, olika storlekar eller olika färger. Jag ställer inget i speciellt symmetriska noggranna formationer. Som tre exakt likadana ljusstakar på rad. *ryser* Nej, de måste blandas. Allt mår bäst av att blandas (även vi människor men det är en annan historia) så att det uppstår ett intresse.
När jag själv tröttnar på att titta på samtalen gör jag helt enkelt om! Och plötsligt står den där gamla vasen och fullkomligt skiner igen ihop med den gamla tavlan eller samlingen med björnar i porslin eller vad jag nu klämt ihop den med.
Igår när Maken skjutsats till festivalen fick jag syn på den svarta prylhyllan vi har i köket. Den heter Labyrint och innehåller olika stora hyllor i ett slags ordnat hullerombuller system. Själva hyllan tilltalar mig även helt tom! Man kan hitta massor med bilder av den i inredningsbloggar eller instagramkonton. Alla äntrar den på olika vis, men många ställer bara väldigt få saker i den. Inte jag … (men det kom knappast som en överraskning)
Igår tyckte jag plötsligt att hela hyllan var så full med fult. Den hade glömts bort, belamrats med överblivet och dessutom fått sällskap av ett par tavlor som inte passade in. (nä, jag tog ingen bild på eländet, ta mig på orden bara.) Jag tömde den helt sonika och ställde allt på köksbordet. Dammade hyllan och började välja … när en tanke slog mig och jag plockade ur allt igen. Sen dammsög jag huset på enbart svarta, eller övervägande svarta saker. Av olika karaktär. En keramiklykta, en briotelefon, en kristallvas, en tavla, en burk, en katt … ja se själv!

Jag tog många steg bak för att begrunda placeringen av alla olika prylar innan jag kände mig nöjd. Lättade upp det svarta med ett färskt ormbunksblad och den tjusiga sprattelkatten med röd rosett. Den kommer från Dotterns barndom. Ballongen i keramik kommer från mitt och Makens första hem (ja, det kan nog lätt vara för hundra år sen!) Då hade vi en hall som var helt monokrom. Vita möbler med svarta detaljer, svarta prydnadssaker på vit hylla och tvärtom. Till och med en handvävd trasmatta i svartvitt som Moster slog ihop åt oss. Ja, redan på den tiden var vi sakletare!
Faktum är att jag sedan också lyckades logera ut alla saker som blev över på ett eller annat ställe i huset och därmed kunde jag förnöjt slå mig ner och titta på alla nya samtal. 😉

KreavtivLivet

Sommarpyssel

Sommarens roligaste pyssel just nu! Jag såg det i en tidning tidigare i våras och hade det nånstans i minnet. Så jag provade en dag och visst blev det en krans av gräs! Det fanns gott om långa och fina grässtrån i periferin. Jag plockade en bunt såna. Snyggade till dem i ändarna, men utan att göra dem lika långa! Som stomme hade jag gjort en ståltrådsring. Därefter samlade jag stråna, tre-fyra stycken, i en bunt och lade dem ovanpå bågen, med ca 4 cm till godo i ändan. Den böjde jag ner bakom ringen och tillbaka till framsidan runt sig själv. Det som var kvar av ändarna samlade jag jäms med ringen och de låstes vartefter av nästa gräsknippe. Det blev en snygg flätad kant runt ringen och grässtrånas olika längder gör kransen charmigt osymetrisk. Och när stråna torkar blir den bara vackrare. Sen är det bara att hänga upp den i band. Hampatrådar för min del och jag piffade till dem med några makraméknutar också.

Jag har hunnit med flera stycken kransar redan och det växer mer gräs härikring … 

BloggLivet, EgoLivet, KreavtivLivet, Livet

Lång paus eller nåt

Jag orkar inte räkna hur många gånger jag startat om i denna blogg under detta år! Kanske är jag trots allt klar med den?
Ändå sitter jag här och petar med nya bilder och färger. Som om det skulle hjälpa. Det är som att varje längre lucka i ordflödet gör glappet så stort, att jag knappt orkar komma igång igen. Jag gillar inte luckor! Vill ha text i alla datum helst. Det här är liksom min dagbok också. Som dokumenterar och bevarar till viss del.
Det är inte det att orden slocknat. Eller att livet är på nåt sätt för tungt och svårt.
Annat tar min tid bara. En dag kom jag på att jag alls inte startat datorn på nån vecka. Den hade många uppdateringar att ta in när jag väl tryckt på knappen.
Tidigare har jag oftast suttit med denna dator i famnen vid teven. Både tittat, läst och skrivit i samma anda. Simultankapacitet kallas det visst. Eller splittrat Internetberoende kanske andra skulle kalla det?
Jag flyttade in datorn i ett slags arbetsrum en dag. Rummet stod åter tomt efter att vår tillfälligt inneboende Dotter flyttat till den egna lägenheten. Jag städade lite, fixade till på skrivbordet och tyckte det krävde en dator. Problemet är bara att kontorsstolen alltsomoftast ägs av en Katt. Så när jag tittar in med min kaffekopp är platsen redan paxad.
I soffan är platsen paxad av stickningen. Numera stickar jag hellre när jag tittar på teve. Ganska mycket mer rogivande egentligen. Även om jag har mobilen intill och Internet lika nära som förr. Och även om jag aldrig på nåt sätt lidit av eller upplevt mig som totalt nätberoende egentligen.
Datorn står på sitt skrivbord och jag orkar inte flytta med mig sladden (som krävs alltför snabbt i alla fall) och Katten i stolen och ja. Jag gör nåt annat.
Så har också en Dotter fått en alldeles egen lägenhet och vi har flyttat, kört till andra delen av landet i omgångar för att hämta hennes grejer som varit inneboende i Mammas förråd. Vi har packat upp, handlat på loppisar och hon har ordnat ett alldeles förtjusande hem.
Samtidigt behövde det också ordnas i detta hem. Tvättstugan stod i ett elände mitt i en påbörjad rust som aldrig blev klar. Och när det äntligen var klart var det både tvättstuga och pysselstuga och där har jag redan hunnit tillbringa en och annan timme.
Rummet Dottern bott i tömdes med henne och behövde också rustas. Advent anlände mitt i alltihop och ville uppmärksammas. Snart är också julen inkliven och med den ska ett julbord dukas. Vi både rustar och lagar julmat. Inte så att jag klagar. Jag har själv bjudit hem alla som ska sitta runt detta julbord och ser med glädje fram emot att få hit dem.
I den andan insåg jag också att frysen behövde frostas, att det var skräp i kökslådorna och att skafferiet hade sackat ihop. Jag vet!! Inte ska vi fira julen därinne. Men de kommer att vara starkt i användning och det underlättar om det är lite ordning.
Jo just ja. Så jobbar jag vissa dagar/nätter också. Och handlar och slår in en och annan julklapp. Undra på att orden aldrig blir nerskrivna utan bara samlas i den del av hjärnan som jag bildar dem i. Och sen glöms de bort, tonar ut i ingenting.
Nu blev det plötsligt ändå ett inlägg. Jag börjar lite senare på jobbet idag. Vaknar lite tidigt varje morgon ändå. Klev upp och plockade ihop lite som hopat sig med rusten av ett rum. (som för övrigt har både nymålat tak, nya tapeter och nytt golv nu) Jag lät Katten ligga kvar. Tog en egen stol och startade datorn för att en räkning behövde betalas. Och hamnade här. Jag säger inte att det blir en vana. Men det blev nu.

KreavtivLivet

Klockpyssel

En gång för länge sen fick Maken en väggklocka av sin Mormor. Det var en brun och stor klocka av gammal modell men helt nytillverkad. Gamla klockor i den stilen äger en charm som denna nytillverkade aldrig kom upp i. Den hängde på vår vägg och pendeln vickade från sida till sida med ett ljudlig tickande. Jämna slag och havslag slog den med en resonans som ekade i huset. Maken drog ordentligt upp den med nyckeln och klockan jobbade på.
Ljudet förde en tillbaka till mormors tid. Tickande och tackandet och slagen skulle befinna sig i sekelskifteshus med nötta golvplankor och såptvättade trasmattor.
En dag stannade klockan! Oavsett nyckelvridningar så vägrade den ge ifrån sig minsta tick. Nån liten grej hade gått sönder och den lilla grejen visades sig svår att få tag på. Klockan plockades ner från väggen efter att hängt där tyst och stum en tid. Hamnade i källaren, allt längre in. Allt dammigare, allt sorgligare.
Tills en dag! När jag i bara morgonrocken släpade fram den ur sitt dammiga gömsle. Placerade den på köksbordet och putsade av allt damm. Opererade ur urverket och pendeln. Maken tog klockskalet till garaget och blåste det rent med tryckluft och tejpade igen alla rutorna. Sprayade med sin sprayburksteknik. Svartaste svart givetvis. Vad annars? Bar in den för torkning. Sedan opererade jag tillbaka urverket och hängde i pendeln. Spikade upp klockan på en vägg igen.
Den pryder verkligen sin plats, precis som jag trodde. Grejen är bara det att den inte längre fungerar som klocka. Den mystiska pryl som hindrar den från att vara klocka saknas ännu. Ingen är heller intresserad av att återställa den till tickande och slående format. Nix. Nu är klockan bara en väggprydnad. Med annan funktion. Jag öppnade glasdörren i annat syfte än att peta igång pendeln den här gången! 

Jag ställde in våra coolaste snapsglas. Och jag är himla glad att pendeln inte slår längre! Det hade gått illa med glasen då.

 

KreavtivLivet

Sticktok

Min sjal i milt färgat ullgarn från Öland är klar!

Den blev precis så fin som jag tänkt. Och jag följde råden på garnetiketten. Doppade med friskt mod sjalen i hett vatten, kramade ur vattnet och strök med ånga. Sen fick den torka. En behandling som gav mig en mjukare sjal. Värm och skön.
Den är alltså klar. Jag har givetvis redan påbörjat nåt nytt.
Fått smak för ullgarn. Köpte mer.
Fått smak för snygga stickor av bra kvalitet också. Jag beställde ett helt kit med bra grejer av olika slag häromdan. Riktigt bra grejer. Så det är bara att sticka på! 

KreavtivLivet

Har inte tid

Med nåt annat än stickningen! Jag stickade klar mitt projekt väska nyligen. Det blev precis som jag tänkt. Jag fick ihop en väska helt efter eget huvud och sydde i foder och gjorde handtag och till och med en toffs.

Som vanligt blir det så tomt i händerna när stickningen är klar. Och jag hade ingen aning om vad det skulle bli härnäst. Så slank jag av en slump in på en garnaffär en dag när jag hade tio minuter att slå. Skulle inte ha nåt. Men kom ut med ett milt färgat ullgarn från Öland och ett mönster. Ett fantastiskt garn som är så himla härligt att ha i händerna och nu har jag inte tid med nåt annat än stickningen igen.

EgoLivet, KreavtivLivet

Sommarmorgon

paviljongBVaknar redan före sju och hittar en trött nattKatt vid mina fötter. Maken har tydligen släppt in Musse innan han åkte till jobbet. Musse finner sig antagligen plötsligt instängd och väljer att sova ett tag. I en mjuk säng, tätt intill någon.
Jag ligger kvar en stund, mest för Kattens skull faktiskt. Slumrar lite och njuter av att dagen är ledig. Ingen brådska med något.
Sen går jag ändå upp och möter en sval sommarmorgon i köket. Ett disigt ljus mellan tunna moln. Temperaturen är behaglig mot mina bara ben när jag släpper in nästa nattKatt. Som vill ha gos och mat. I precis den ordningen. Medan vi står där i dörröppningen och kramas ser jag morgonljuset i min nystädade paviljong. Skuggorna genom vindskyddet från träd och buskar bakom. (Pancakes ser en trollslända och en fjäril och en fågel och …!)
Jag ställer ner katten, ger honom morgonmaten så han ska låta bli småfåglar och annat flaxande och ordnar med mitt kaffe. Bricka och termos. ballerinaBHänger en skön poncho över axlarna och samlar med mig det jag behöver under armen och i morgonrockens fickor (penna, mobilen och en skrivbok) och sen kliver jag i sommarsandalerna och går ut. Rakt genom altanen och ut i gräset, kliver över en snigel med sin långsamma snäcka och går in i paviljongen. Där är det precis så rogivande som jag tänkt!
Morgonkaffe i paviljongen redan vid åtta en vanlig tisdag. Det slår det mesta. I sällskap av Katten och humlorna och de morgondansande ballerinorna.

 

BlomsterLivet, KreavtivLivet, TrädgårdsLivet

Kryddigt och gott

imageI min soliga lilla hörna har jag arrangerat barnkammaren eller växthuset utan växthus. Jag hittade någon sorts spännband i Makens garage och dem spikade jag upp på väggen till friggeboden i våras. Hängde i vackert slitna gamla brädor och fick snabba hyllor. Ett slitet bord och en gammal oanvänd stol får hjälpa till.
Tack vare den gamla dörren i hörnet blir det varmt och skyddat. Där har nu en massa frön grott sig till plantor under våren. När det var som kallast täckte jag hela härligheten med markduk och och bubbelplast och det var allt annat än estetiskt.
Nu har jag tagit undan allt sånt skyddande material och arrangerat om. Det mesta av blomsterfröna är omskolade och utplanterade. Så jag gjorde kryddhyllor istället!
Köpte de där kryddorna jag gillar bäst, Timjan, Basilika, Gräslök, Citronmeliss och Körvel. De planterades om i vanliga tråkiga plastkrukor eftersom det råkade vara det jag hade. Istället piffade jag till dem med fina band och en märkning av vilken krydda som bor i vilken kruka istället.
imageDen märkningen bör vara vattentålig! Jag kom på att jag äger bokstavsstansar och klippte till
små löv av Makens colaburk (han fick dricka ur den själv) Sen stansade jag hål i lövet för att kunna hänga upp det och bokstav för bokstav hamrade jag in kryddnamnen. Läskburksplåt är imagetunt.  Mycket tunt. Det behövdes inga som helst aggressionstömmande slag. En lätt dutt med hammaren bara. Sen arrangerade jag krukorna där det är som soligast under viss del av dagen.

 

Eftersom jag är jag attangerade jag givetvis lite snygga stilleben intill kryddorna också. Har man en hylla så har man! Då ska det stå saker fint på den. Och fint kan det bli även med skräp och ogräs.

image  image

imagePå bordet och stolen nedanför står ännu krukor på tillväxt. Ja, inte krukorna själva alltså men det som jag stoppat i dem. Jag tillverkade ett litet växthus av gamla cd-fodral och där gror det nåt. Det gör det intill och runtom också. Både blommor och lite ätliga saker.
De där blomfröna jag köpte var otroligt segväxta och länge trodde jag att de skulle vägra. Men så plötsligt stack ett par blad upp ovan jord och nu är de starkt på gång! imageTroligen satte jag dem alltför sent och de skulle ha legat i blöt innan. Men jag kom inte igång som jag tänkt i våras. men nu gror de och växer så det blir nog bra i alla fall!

image

Alltihop övervakas av ett vindspel vars klang kan driva folk till vansinne om det blåser rejält. Men där i skydd av dörren klingar det bara lite försiktigt och trivsamt. Knappt alls egentligen om det inte blåser rejält.

Det fattas ännu något viktigt i denna kryddhörna! Tomater! Såna köper jag i morgon! Klart där måste finnas tomater!

 

 

 

 

 

#Blogg100, KreavtivLivet, TrädgårdsLivet

I Hobbitland 3.0

Hobbithuset i trädgården kom till för några år sedan på grund av en gräskulle jag lämnade efter mig. Förra året såg det ut såhär. I år behövde hela anordningen ännu en uppryckning om den skulle vara kvar!
Teglet runt dörren hade vittrat sönder av väder och vinter. Dörren såg gammal och välanvänd ut, trädgården skräpig och oanvänd.

20160606_125424Jag lade mig på knä vid grinden. Putsade med en pensel för att sopa bort skräp och ryckte upp envisa grässtrån. Valde ut den växtlighet som skulle vara trädgård innanför staketet. Att granska en gräsmatta på det viset är rätt rogivande. Där finns slingrande små växter som mycket väl skulle kunna vara planterade trädgårdsväxter. En och annan liten blomma finns det också. Eftersom entrén består av en redig växtbåge och det så lyckosamt växer ett ogrässlinger precis där lindade jag såklart in den i bågen. Och ledde andra blad över staketet så där lite romantiskt välväxt och vildvuxet.
20160606_125432Vid bron drog jag bort växtlighet under och runtom så att inget tar sig upp genom själva bron och det som ska vara kvar slingrar runt räcket och stolparna. När allt trädgårdsarbete var gjort slog jag mig ner i hammocken för att tillverka lite nya grejer.
I princip allt i den där trädgården har jag tillverkat själv. Staketet, grinden och bron är gjorda av pinnar och ståltråd. En del möbler likaså och där finns även en stol gjord av korgen från champagnekorken. Stenläggningen i trädgården är väl utvalda småstenar och lite dekorsand. Och uteplatsen består av botten på en en trasig kruka. Maken tillverkade dörren som numera är så charmigt sliten.
Jag brydde mig inte om att göra nytt tegel runt dörren. Men jag klippte till en skyddande metallkant av ett par burkar 20160606_125451bubbelvatten. Som ett litet tak över dörren, så att den kanske ska hålla lite mer. Det blev också ett litet vindspel av lite pärlor och tråd. Alla fina trädgårdar har vindspel. Sedan tog jag själva kullen/taket i bruk och hängde upp en tvättlina där. Sydde små kläder och tillverkade klädnypor att hänga upp dem med och rotade fram en liten tvättkorg till resten av tvätten. Anlade en trappa vid sidan av dörren så man ska kunna komma dit upp.

20160606_125512

20160606_125501

20160606_125438

Nu kan man slå sig ner utanför dörren igen. Ta en kopp kaffe och se ut över en uppsnyggad trädgård medan tvätten fladdrar sig torr på taket. I den lilla krukan på terrassen växer en i gräsmattan fyndad växt. Bordet hade gått sönder och fick bli en mindre variant. Servisen har jag fyndat inne bland mina gamla grejer från en avvecklad prylhylla.

wpid-20140621_191140.jpgBakom en mur i den lilla Hobbitträdgården står ett knotigt och dött träd och det fick stå kvar. Tittar man noga ser man Gandalf där vid stammen, han är också kvar. Honom fick jag av en god vän för att han skulle vara där vid Hobbitdörren. Men eftersom han är lite för liten för dörren får han vakta en bit ifrån. Där har han fin uppsikt över hela trädgården och kan avvärja alla tänkbara hot med sin stav. Jaha. Nu är det där i ordning.
Vad ska jag hitta på för slags pyssel nu?

99/100