Livet

Under tiden pågick livet

Nån kanske undrar vad det innehöll? Jag kastar in en stadig men kortfattad uppdate.

I januari:

  • Var det rätt så mycket vinter trots avsaknaden av snölikt material.
  • Det allvarligaste som hände var att ugnen gick sönder. Den kunde lagas igen tack vare kunnig vän och därmed slapp vi vara hungriga.
  • Dottern drog till Tyskland för att jobba lite. Hon plåtade E-sport i några intensiva dagar innan hon slutkörd återvände hem igen.
  • Jag stickade en hel del.
  • Julen städades ut och semesterplaneringen påbörjades på jobbet. Hejååhååå.

I Februari:

  • Började jag planera för att rusta upp ett överbelamrat arbetsrum. Det inleddes med att jag gick in, såg mig om, suckade tungt och gick ut igen.
  • Tillslut hade jag ändå samlat mig nog för att börja tömma ur rummet och kom mig för med att måla garderoberna invändigt. Och därmed var vi igång faktiskt. Startsträckan må vara lång men sen går det undan!
  • Dottern skaffade sig äntligen en ny säng och slapp sova i en grop eftersom den tillfälliga sängen gått sönder.
  • Jag stickade en hel del.
  • Vi hann med en massa loppisbesök och gjorde trevliga fynd.

I Mars:

  • Inledde månaden med en tripp neröver till Västergötland . Dottern hade fotojobb. Ett gäng musiker behövde nya pressbilder. Samtidigt passade vi på att umgås med familjen därnere en stund. På hemvägen släppte jag av henne på Arlanda. Hon drog till Amsterdam på turné med ett bra rockband för att plåta deras turnéliv.
  • Själv åkte jag hem och gick på pub-invigning.
  • Bilen besiktades och skötte sig bra.
  • Maken målade tak och jag spacklade väggar. En god vän kom med schysst slipmaskin och slätade till dem. Efter det kunde Maken hänga upp de nya tapeterna och så upptäckte vi ett snyggt parkettgolv under den asfula plastmattan. Happy day!
  • Jag stickade en hel del.
  • Rummet vi rustade upphörde att vara ett överbelamrat arbetsrum och återuppstod som harmoniskt bibliotek. Så fantastiskt att se sina planer överträffas av verkligheten! Husets bästa rum!

I April:

  • Jag sådde lite frön och började fundera över uteliv.
  • Det firades påsk med familjen i Västergötland där jag gick på en kortare vandring med Brorsan, Svägerskan och Hund som gjort vandring till sin hobby.
  • Jag stickade en hel del. Och köpte svindyra men ack så fantastiskt bra stickor.
  • Vi besökte ett bra rockevenemang i stadens Gasklockor.
  • Den här månaden reste Dottern ända till Amerika för att plåta E-sport. Det var lång väg till Texas från oss. Men hon kom fram, gjorde sitt jobb och kom hem igen.
  • Vi besökte en massa loppisar och gjorde fina fynd.
  • Utelivet påbörjades med att leta fram räfsan och skottkärran och börja samla ihop vinterskräpet.

I Maj:

  • Sköna maj anlände men var rätt oskön bitvis. Jag hängde en hel del ute i trädgården i alla fall.
  • Det räfsades och ansades och rabatterades och planterades och beskars och jordförbättrades och så.
  • Den här månaden reste Dottern iväg med kamerautrustningen i en turnébuss, med ännu ett rockband för att plåta deras turnéliv. De hann med spelningar i Malmö, två i Tyskland, två i Italien, Schweiz, Österrike, Prag och sen flög hon hem igen för att hinna plåta ett bröllop.
  • Själv åkte jag tillbaka till Västergötland för att hinna träffa släkt från hemlandet ett par dagar.
  • Jag hängde också med Brorsan, Svägerskan och Hunden på en betydligt längre vandring den här gången. Vi traskade femton kilometer och njöt av fantastisk natur.
  • Hann också få ordning på min trädgård och iordningställa sittplatserna och handla sommarblommor att sprida ut på trivsamma ställen.

Förutom allt detta har det hunnits med trivsamt häng med familjen. Kaffestunderna i Dotterns fina lägenhet är bäst. Det har ätits god mat på tjejträffer, umgåtts med vänner, lyssnats på bra musik på Puben och mycket annat. Livet rullar på som man säger. På bästa vis bara.

BloggLivet, EgoLivet, KreavtivLivet, Livet

Lång paus eller nåt

Jag orkar inte räkna hur många gånger jag startat om i denna blogg under detta år! Kanske är jag trots allt klar med den?
Ändå sitter jag här och petar med nya bilder och färger. Som om det skulle hjälpa. Det är som att varje längre lucka i ordflödet gör glappet så stort, att jag knappt orkar komma igång igen. Jag gillar inte luckor! Vill ha text i alla datum helst. Det här är liksom min dagbok också. Som dokumenterar och bevarar till viss del.
Det är inte det att orden slocknat. Eller att livet är på nåt sätt för tungt och svårt.
Annat tar min tid bara. En dag kom jag på att jag alls inte startat datorn på nån vecka. Den hade många uppdateringar att ta in när jag väl tryckt på knappen.
Tidigare har jag oftast suttit med denna dator i famnen vid teven. Både tittat, läst och skrivit i samma anda. Simultankapacitet kallas det visst. Eller splittrat Internetberoende kanske andra skulle kalla det?
Jag flyttade in datorn i ett slags arbetsrum en dag. Rummet stod åter tomt efter att vår tillfälligt inneboende Dotter flyttat till den egna lägenheten. Jag städade lite, fixade till på skrivbordet och tyckte det krävde en dator. Problemet är bara att kontorsstolen alltsomoftast ägs av en Katt. Så när jag tittar in med min kaffekopp är platsen redan paxad.
I soffan är platsen paxad av stickningen. Numera stickar jag hellre när jag tittar på teve. Ganska mycket mer rogivande egentligen. Även om jag har mobilen intill och Internet lika nära som förr. Och även om jag aldrig på nåt sätt lidit av eller upplevt mig som totalt nätberoende egentligen.
Datorn står på sitt skrivbord och jag orkar inte flytta med mig sladden (som krävs alltför snabbt i alla fall) och Katten i stolen och ja. Jag gör nåt annat.
Så har också en Dotter fått en alldeles egen lägenhet och vi har flyttat, kört till andra delen av landet i omgångar för att hämta hennes grejer som varit inneboende i Mammas förråd. Vi har packat upp, handlat på loppisar och hon har ordnat ett alldeles förtjusande hem.
Samtidigt behövde det också ordnas i detta hem. Tvättstugan stod i ett elände mitt i en påbörjad rust som aldrig blev klar. Och när det äntligen var klart var det både tvättstuga och pysselstuga och där har jag redan hunnit tillbringa en och annan timme.
Rummet Dottern bott i tömdes med henne och behövde också rustas. Advent anlände mitt i alltihop och ville uppmärksammas. Snart är också julen inkliven och med den ska ett julbord dukas. Vi både rustar och lagar julmat. Inte så att jag klagar. Jag har själv bjudit hem alla som ska sitta runt detta julbord och ser med glädje fram emot att få hit dem.
I den andan insåg jag också att frysen behövde frostas, att det var skräp i kökslådorna och att skafferiet hade sackat ihop. Jag vet!! Inte ska vi fira julen därinne. Men de kommer att vara starkt i användning och det underlättar om det är lite ordning.
Jo just ja. Så jobbar jag vissa dagar/nätter också. Och handlar och slår in en och annan julklapp. Undra på att orden aldrig blir nerskrivna utan bara samlas i den del av hjärnan som jag bildar dem i. Och sen glöms de bort, tonar ut i ingenting.
Nu blev det plötsligt ändå ett inlägg. Jag börjar lite senare på jobbet idag. Vaknar lite tidigt varje morgon ändå. Klev upp och plockade ihop lite som hopat sig med rusten av ett rum. (som för övrigt har både nymålat tak, nya tapeter och nytt golv nu) Jag lät Katten ligga kvar. Tog en egen stol och startade datorn för att en räkning behövde betalas. Och hamnade här. Jag säger inte att det blir en vana. Men det blev nu.

Livet

Stillsam tisdagsmorgon

Kura skymning heter det när kvällen möter upp dagen och man sitter och tar sig an detta på nåt sätt. Vad heter motsvarigheten? Att kura gryning? Fast det borde rimligtvis vara när natt möter morgon. Då sov jag. Men när morgon möter dag? Som nu. Det var mörkt ute när jag klev upp för jag vaknade tidigt. Jag gillar mörkret om mornarna. Skulle gärna behålla det nån timme längre till och med. Tycker det är mysigt och jag får vakna till i min egen takt. Tänder inga eller väldigt få lampor utan tassar runt och tänder ljus och slår mig ner med kaffe och njuter av en långsam morgon. Om jag är ledig som i dag alltså!
Nu ljusnar det, och himlen är så där älskvärt grå. Min gräsmatta är fullständigt täckt av löv. Alldeles gult är det under björkarna och den där kontrasten alltså. Allt det gula mot allt det grå. Jag får en väldig lust att kliva i stövlarna på altanen och gå ut och prassla runt i de blöta löven. Samla ihop dem med en kratta. Häva högar i skottkärran.
Men.
Sånt hinns inte med just idag. Det finns helt andra planer för hur den här dagen ska användas så småningom.
Så jag sitter kvar här, i min morgonrock med de tända ljusen medan det dagas ute och kurar. Vad det nu är jag kurar. (Kura dagas är inte alls lika charmigt uttryckt som att kura skymning.) Strunt samma. Det är i mitt sinne en underbar start på dagen.

FamiljeLivet, Livet

Nu flyttar hon ut … igen!

Ja, vi har haft en hemmavarande Dotter en tid igen. Hon återvände till flickrummet för att pausa lite och ta ut ny riktning i livet. Nu väntar en tom lägenhet på att all pappersgenomgång ska bli utförd innan hon får nycklarna i handen.
Det är snart fyra år sedan hon flyttade ut första gången inser jag med häpnad. Alltså. Tiden och vi med den eller? Då hade hon tröttnat totalt på att bo hemma och ville bara iväg. Bort, helst långt. Det  blev en andrahandstägenhet  inne i stan och lite extrajobb i butik och läsa psykologi på högskolan. Bara för att ha nåt att göra i väntan på livet.
Efter ett halvår i den fina lilla lägenheten i stan visade det sig att Dottern kom in på drömutbildningen. Gestaltande fotografi på en fotoskola i Småland. Pick och pack kom ner i lådor och flyttades tillbaka till vårt garage. Dottern tillbaka i flickrummet för två veckor, innan vi kunde låna en bil och få ner både henne och all packning och möblemang till en tom lägenhet i Gamleby. den hade hon tackat ja till utan att ens se den och där skulle hon så bo, helt ensam! Platsen var totalt okänd och skolan innehöll bara främlingar. Och vi var mer än fem timmar bort. Det var så himla modigt av henne, att ge sig på allt det där ändå och klara det med bravur! Både boende och skola och främmande plats. Skolan pågick ett år, sen skulle hon vidare. Oklart vart. Det visade sig med tiden bli Göteborg. Både en trevlig kille och en ny skola fanns där. Hon packade igen och åkte tvärs över landet till ännu en ny plats. Nu som sambo men annars med bara nytt folk omkring sig på ännu en främmande plats i ännu en ny klass. Och vi var nu mer än sex timmar bort den här gången. Yrkesfotohögskolan pågick i två år och blev verkligen upptakten till hennes nuvarande karriär. Hon klev ur den med både yrkesstolthet och suveräna betyg. Tyvärr blev sambolivet avslutat i slutet av sommaren och hon fick lov att packa allt igen. Flytta sig tillbaka till oss ännu en gång.
Ta en välbehövlig paus efter allt skolande och boende långt borta och intensiva år. Sambon och hon avslutade som tur är som vänner. Också det väldigt modigt och klokt.
Ja, ja. Hon är ju såklart en himla klok och modig ung dam i många sammanhang. Jag är stolt över att få vara hennes mamma.
Nu tycker hon att hon bott klart med oss och tar tag i det alldeles på egen hand. Söker lite extrajobb (som hon får svar på i veckan) för att få ihop till hyran. Frilanslivet är inte det mest stabila ekonomiskt sett men precis det hon vill göra. Och så skaffar hon sig plötsligt en lägenhet. Jag fick följa  med och titta på den igår och kände direkt att det var en perfekt lägenhet för henne. Eftersom hon var sambo och flyttade in hos honom saknas det nu möbler. Säng, soffa, köksbord och diverse annat. Köksbord handlade hon på loppis för 175 kr i går. Tur att hon gillar loppis och återbruk. 🙂
Denna nya lägenhet ligger som omväxling bara tre minuter bort … om man åker bil. Hon kan cykla hem på en kvart. Det ska bli himla trevligt att ha henne boende på armlängds avstånd och kunna titta in på en kaffe. Som omväxling till skypekaffe och telefonsamtalsumgänge. Ser fram emot det! Sen får vi se. Hur länge rastlösheten i henne slår sig till ro i denna gamla hemstad …

Livet

Bildinlägg

Stickade en liten sak som omväxling. I underbart mjukt och ljust blått. Hittade ett mönster sin jag följde helt oslaviskt. Använde maskantal och liknande. Gjorde helt som jag ville i övrigt! Blev en söt liten tröja till en liten söt. Som jag också fick hålla och snusa lite på.

I tvättstugan bor Jack Sparrow. Dottern målade honom på väggen för länge sen. Han har härjat där sen dess. Yoho. Nu rustar vi tvätteriet. Byter ut allt gult mot vitt och grått. Jack får stanna och jag började med honom. Han gjorde sig mycket bättre mot vit bakgrund än den gulfula. Han ser liksom piggare ut nu! Yoho.

Dottern var i Kina nyligen! Åkte som fotograf med ett skivbolag och tre rockband. Hela tio dagar stannade de. Rockbanden spelade på festival och annat. Dottern fotade allt och lite mer. De bodde på fina hotell och reste runt i minibuss och åt konstig mat. Hjärna åt hon faktiskt också. Urk. Men hon kom hem med massa fina bilder, mycket att berätta och fina presenter till mor!

Jaja. Jag har tappat räkningen. På hur många Muminmuggar jag egentligen äger. Ett fyrtiotal … minst. Ändå beställde jag en till. Årets vintermugg, förhandsbokade den för flera veckor sen. Nu är den hemma!

Jag har förresten fler samlingar … har så svårt att motstå den där silvriga plåten. Nosar upp det likt en skata på alla loppisar jag besöker. Främst de där smäckra ljusstakarna. Har ett gäng redan och gissar att jag inte kan motstå om jag ser fler.

Hösten är kommen och med den ligger löven i högar på gräsmattan. Jag eldade i korgen i söndags för att motivera mig själv att räfsa ihop dem. Det gick sådär. Slutade med att jag bara satt och glodde in i elden.

HusLivet, Livet

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Som plötsligt är helt ovanligt här just nu. Morgonen upplyser, all over the place, om att vattnet bör kokas sig användbart idag. Jag hade fått ett sms av vattenverket om detta. Hur känner dom mig liksom? Maken hade också skickat ett sms om saken men det kändes inte lika anmärkningsvärt. Han känner mig rätt väl liksom. Jag var alltså upplyst om att det var nåt vajs med vattnet redan innan jag kom ur sängen. (Då ska vi inte ens gå in på facebookarna. Alla, precis alla hade delat samma grej om vattnet.)
Jag klev upp och hann bara gå på toa så ringde hemtelefonen! Denna kvarleva från forntiden. Ringde redan före åtta på morgonen. Det var samma vattenverk som sms:at nyss! Som läste upp ett automatiskt meddelande om vattenkokningen och bad mig bekräfta med knapptryck att jag fattat.
Alltså! Då är det på allvar. Vattenverket ser oss!
Jag glodde misstänksamt på vattenkranen efter det samtalet.
Stan läcker vatten och det kan göra så att resten av systemet inte funkar som det ska och gör vattnet osäkert. Som en försiktighetsåtgärd ska det kokas. Innan det dricks. Man skulle inte ens borsta tänderna i vatten direkt från kranen.
Vattnet alltså. Eller vattenet som Dottern kallade det som liten tös.
Denna självklara funktion. Rent och användbart vatten direkt i flera olika kranar i huset. Bara att hälla upp och blanda saft, laga mat eller bara dricka sig otörstig. Nu är det inte lika självklart användbart längre.
Jaha.
Så kokas alltså!
Jag hällde upp en massa vatten i kastruller. Kokade. Hur länge ska det koka innan det anses drickbart igen? Vattenbubblorna i kastrullerna gav inga som helst svar. Såg bara helt vanligt kokande vatten ut.
Jag kokade vanligt kaffevatten samtidigt. Eftersom jag alltid använder en kaffepress när jag fixar mitt kaffe så var det ingen ovanlighet. Men kaffet smakade inte riktigt lika bra denna morgon när man kanske har kasst vatten i sin kran.
Och hur ska man komma ihåg sig? Att vrida på kranen och fylla ett glas sitter i benmärgen på oss vanligtvis lyckligt lottade folk.
Jag hoppas nu på ett nytt samtal från verket. Snart. Där de säger att det är lugnt. Att vattnet i kranen är okej igen. Det väntar jag på nu.

Livet

Minnesrikt liksom

Jag kan inte påstå att jag är ute på nån nostalgiresa just nu. Besöker bara det som jag för länge sedan kallade hemma. Numera är det inte hemma. Här finns bara gott om människor som står mig nära. Jag känner igen mig och hittar i omgivningarna, men inget annat egentligen.
Däremot passerar vi ställen i princip dagligen som drar i tåtarna till gamla minnen. Det där med barndom liksom.
Den finns här i knutarna. Det är väl rötterna.
Som den där avtagsvägen, huset där borta. Skolbyggnaden. Till och med åsynen av en rejäl sten kan hitta ett nästan bortglömt minne.
Så jag vandrar på gator jag gått på i en annan version av mig. Många andra versioner. Jag använder mitt gamla hemspråk, som egentligen bara är en dialektal version av det språk jag använder dagligen. Så ja, till viss del nostalgi och fyllt av berättelser. Halvt om halvt glömda berättelser och till viss del omöjligt att veta om minnet har rätt eller bara hittar på alltihop.
Jag har höjt kameran mot en del av dessa minnesfyllda platser. Kanske får du hänga med på en och annan berättelse!

Livet

Detta livet

Vi tog en plötsligt påkommen tur med roddbilen jag och Maken ikväll.
Stannade vid en kiosk och köpte glass.
En främmande gammal man kom fram och berömde bilen. Glad och pratsjuk. Först.
Vände från det till tårar på en sekund. Han hade frun på sjukhuset. Hann han säga innan han vände sig om. Men tårarna kom i fatt honom vid kiosktrappan. Tårar som trycker på är svåra att hålla innanför. Vi satt där som på första parkett till hans sorg. I vår öppna och roliga bil där vi just ätit glass.
Jag klev ur. Det var en impuls som inte gick att hejda. Gick fram till mannen och gav honom en spontan kram som han villigt tog emot. Två främmande människor kan kramas med värme. Hans tårar på min axel. Hans berättelse om frun som inte hade långt kvar. Vi pratade en stund tills han återfått kraften. Balanserad igen.
Vi gick tillbaka till bilen. Vinkade och åkte hem. Tagna.
Jag vattnade min trädgård och tänkte på hur märkligt detta liv är. Om inte vi varit sugna på glass just då …
Jag tror han behövde oss ett ögonblick. Vet inte ens vad han heter men det spelar ingen roll. Han är i mina tankar ändå. Hoppas han klarar det svåra han har framför sig.