Tid

Min arbetsdag har övergått i jourtid och det är bara natten och någon ruschig morgontimme som återstår av dygnspasset.
Därmed är också en liten vecka slut igen. Inte mycket återstår heller av januari. Tiden går och vi med den som man brukar säga.
Vad är det som gör att vi upplever tiden så olika? Den borde väl vara den samma oavsett liksom. En minut är en minut. Ändå tycker vi ibland att tiden går så fort. Åtminstone säger vi det jämt. Vart tar tiden vägen? Det går så fort! Jag hinner inte med! Är det redan … sånt hör man folk säga ofta.
Ibland går tiden sakta också sägs det. Rent av står still. Men det är knappast i positiva sammanhang. Är alltså rolig tid snabb och tråkig tid långsam?
Det är sånt en trött hjärna kan komma att fundera på i jour-tider. Rätt långsam tid det med faktiskt. Liksom arbets-tid också kan vara. Medan fri-tid … ja det är ruskigt snabbt det. För att inte tala om semester-tid. Där snackar vi expressfart.
Äh. Godnatt.

Annonser

Veckans

Veckans bil: Vår vanliga trotjänare har bråkat med oss en tid och strax före jul upptäckte Maken varför. Nåt kostsamt givetvis. Så är det alltid med bilar. Det trasiga hindrar inte bilen från att fungera men det är redigt stor risk att vi tappar avgasröret och tillhörande delar. Dessutom låter det illa om en bil med trasigt avgasrör. På just denna är det tyvärr inte bara att byta, som Maken gjort åtskilliga gånger på andra bilar genom tiderna. Nån pryl som jag glömt namnet på sitter fastsvetsad i den del som ska bytas. Maken har grunnat rejält i detta. Undersökt prisalternativ för att få det gjort, fann det dyrt och beställde till slut delar för att ta sig an bytandet själv. Med bävan. Han är himla händig och ruskigt duktig med bilar. Men det sitter bökigt och trångt till och ska inte bara bytas utan också svetsas. I morgon ska det ske, så fort jag levererat mig och bilen hem från kvällens nattjobb … håll tummarna …

Veckans bok: Blev äntligen färdig med ännu en bloggbok. Nu har jag klickat på beställ för tjugohundrasexton års bloggande och lyckades bli klar i tid för att utnyttja en läglig rabattkod. Det blev en relativt tjock bok trots att bloggandet sinade rejält på slutet av det året. Nu ska jag påbörja nästa, som nog inte blir lika tjock  med take på att jag inte bloggade på typ första halvan av förra året. Skulle sluta och slutade och ändrade mig och började om. På den vägen är det.

Veckans vatten: Plaskade runt i en fingervarm pool igår. Hade med mig jobbet ända ner i poolen så att säga. Det var inte bara vi, även ett antal andra badare som stod med sina träningsprogram från sjukgymnasten. Ibland tränas det tyst och sammanbitet men i går var det mycket prat och skratt i poolen från de övriga badarna. Två äldre män och en äldre kvinna som förutom träningen också hade något flirtigt igång. Det skrattades extra högt liksom, yttrades grejer som jag tror skulle uppfattas och också uppfattades som komplimanger. Det utdelades till och med en inbjudan. Jo, jo. Man kan mötas på de märkligaste ställen.

Veckans köp: Mera garn. Alltid mera garn.

Veckans helg: Ska mestadels tillbringas på jobbet. Endast lördagen är ledig. Får väl gå det med även om jag allra helst skulle vara ledig just på helgen. Men å andra sidan är det den som ger mig möjligheten att ha en hel del lediga vardagar och det är minsann inte fy skam det heller.

Veckans stickning: Är som vanligt fler än en. Jag kan inte bara hålla  mig till en enda stickning och just nu har jag tre igång som jag varvar mellan efter humör och tillfälle. En socka är på gång, den kräver inte så mycket eftertanke utan kan bara köras runt och runt på sina fem stickor medan jag har uppmärksamheten på teven. En lång  halsduk med ett regelbundet hålmönster kräver lite mer uppmärksamhet. Och så en trekantssjal med ett slags bladmönster längs mittlinjen. Den behöver man också ha koll på. Även om jag tittar på teve med alla stickningarna så ska mönsterstickning inte utföras till de allra mest spännande programmen. Då brukar det bli fel och fel behöver repas upp och det är riktigt trist.

Veckans katter: Det är kallt ute och småtassarna vill inte vara ute så länge. Det bidrar till allmänt förtret för oss människor. Musse ger sig på ytterdörren om och om igen. Ibland står han bara på insidan och glor när jag öppnat. Vänder och drar inåt värmen igen. Bara för att prova igen en kvart senare. Eller så går han ut och ska in igen en kvart senare. Och även ut igen en kvart senare och så vidare och så vidare. Pancakes har fått för sig att det bara jag som ska bidra med maten. Även fast Maken är uppe i ottan och stökar i köket innan jobbet så envisas kattkräket med att väcka mig alltför tidigt och ger sig inte innan jag kliver upp. Alla som har katt känner till envetenheten i dessa djur. Försök ignorera dem … dom vinner alltid i slutändan. Musse hoppar på detta dörrhandtag så det skallrar om det tills jag står där och låser upp. Pancakes har många raffinerade knep för att irritera sömnen ur mig. Det går inte att vinna. Kliv upp och släpp ut eller in bara, vad du än håller på med. Kliv upp och fixa käk bara, hur trött du än är. Suck. Ja, jag älskar dem ändå.

Veckans väder: Det har äntligen snöat in till vinter. Nu är väl inte vintern min favoritårstid men om den ändå ska vara här kan det lika gärna vara på riktigt. Jag har hellre snö och en del minusar än regn och slask. Det kan vi ta till våren.

Det blåser upp

En storm med inslag av snö är i farten. Jag satt i en avstängd bil och hörde hur vinden var igång utanför. Stickig och vass snö kastade den runtikring sig. Och jag minns känslan av att gå hem från skolan i sånt väder. Hur jag stretade i motvinden med tung skolväska i försöken att hålla snön ur ögonen och ansiktet. Hur svårt det var att se nåt och jag gick med nerböjt huvud, bitvis rentav baklänges och bara kikade då och då för att hålla riktningen. Frös. Om allt. Mössa skulle man inte ha och vinterjackan skulle vara midjekort. Eventuellt hade jag vantar, en halsduk som var smal och väldans lång endast ett varv runt halsen och jeansen så tajta att inga långkalsonger fick plats. Och skor som knappt värmde ens inomhus. Helt bortdomnande tår och absolut ingen känsel i låren när jag kom hem. Där var det tillåtet att byta om från de där jeansen som var stela av is och snö i den vida fållen och komma i nåt varmt. Och så varm oboy eller te och smörgås. Då kunde vädret härja på bäst det ville.

Det blev allt värre nu också. Men idag är jag gammal nog att vara välklädd och ha en bil. Men fortsätter det under natten blir det inte det minsta trivsamt att ta sig till jobbet i morgon. Huu.

Kylslagen morgon i trafiken

Efter allt regn och slask är det plötsligt ett helt gäng minusgrader på termometern. Tvåsiffriga sådana och jag huttrar i morgonrocken! Katterna vill inte ut. Tjatar vid dörren, men vänder och springer inåt värmen när den öppnas. Lika bra det, vill inte ha dem ute i alltför många timmar när ingen är hemma för att släppa in.
Istället väljer de lojt varsin fönsterbräda, för att åtminstone kunna längta ut och samtidigt njuta av värmen från elementen under.
Bilen ser frostig, kall och ogästvänlig ut. Jag startar och skrapar rutan, drar igång lite bra musik och backar iväg ner på gatan. Sitsvärmen tar tid på sig och vindrutefläkten vrålar. Snart är värmesystemet skönt nog mer varmt än kallt. Jag kan dra av mig handskarna och väljer den långa vägen. Längre än nödvändigt bara för att slippa köra genom stan. Omväg, men inte nödvändigtvis någon senväg för det.
Det ljusnar ovanför mörka träd och något glödande rött antyder att dagen ska bli solig. Ännu är det relativt mörkt men dagsljuset är på väg kan man ana av himlens färg. Får mig att längta efter decembers sammetsmörka mornar. Jag gillar dom mer än nån annan gör. Sjunger sällan ljusets lovsång utan längtar omedelbart tillbaka till mörkret.
Passerar igenom ett antal rondeller när omvägen är slut. I den första blockeras infarten av någon farligt rädd och försiktig bilförare. Bildar kö bakom sig och törs knappt äntra rondellen trots att den bevisligen är tom, utan kryper sig igenom. Lite som någon på en hal is.
Vid de andra rondellerna flyter det tack och lov bättre och bekvämare för blodtrycket. Värmeverkets höga skorsten tuffar ut sin rökpelare, som i slowmotion i den kalla luften och alla bilars avgaser visar tydligt hur vi omger oss med otrevligheter. Snart är jag uppe på motorvägen, susar därmed förbi hela stan. Slipper köer och röda ljus.
Men så bromsas all hastighet in och bilarna framför mig klumpas plötsligt ihop i en snigelkö. Någon har kört rakt in i vajerräcket i mitten, liksom släpat sig längs med räcket och på vägen ligger skräp från trasiga baklysen och kofångare. På andra sidan står ett par bilar som stannat för att hjälpa till och inget tyder turligt nog på allvarligt skadade. Vi andra kör försiktigt förbi, något högre i pulsen och aningen vaknare än nyss. Inte fullt så glada i gaspedalen en stund och lovprisar den rädda i rondellen tidigare. För annars kanske … sekunderna låg till  min favör. Tack.
Möter strax en brandbil i hög fart med påslagna sirener. Oklart om den är på väg för att hjälpa olyckan eller om något annat farligt är på gång. Den försvinner i backspegeln, intensivt blåblinkande.
På en bro framför mig passerar en morgonbuss. Upplyst som en rad skyltfönster i mörkret. Fylld med morgontrötta passagerare som hinner jag se en glimt av innan bussen svänger av bron och jag kör in under den, för att ta mig av motorvägen. Snirkla mig genom ytterligare en rondell och strax nå adressen för dagen. Där har jag turligt nog tillgång till ett garage och behöver bara med ett knapptryck få upp porten och kan köra direkt in. Tar min väska och stänger med ytterligare ett knapptryck in bilen och går.
Dagen är igång.

Ut med julen

Något som enligt gammal tradition ska ske tjugondag Knut. Det är då julen ska ut! Min åkte ut i går. Hade tänkt behålla belysningen en vecka till men näe. Det blev en fullständig julutkastning när jag ändå kommit igång. Nu finns inte längre minsta spår av nån jul i detta hus. (förutom julsakerna jag bar ner i källaren, de ska packas ner i kartongerna i dag)
Det här med traditioner alltså. Det finns en slags rädsla för att de ska tas i från oss. Som en en gång nyanländ person kan jag säga att traditionen på platsen ganska snabbt blir starkare än den medhavda egna. Man bygger en ny, egen variant av de två. Och traditionen har alltid varit i rörelse. Förändrats, utvecklats, byggs om efter nya influenser. Tjugondagknut till exempel. Den inföll redan sjunde januari på sextonhundratalet. Då den helt sonika flyttades fram en vecka, till den trettonde januari! Pratar man jul med olika människor inser man snabbt att traditionen lever men ser riktigt olika ut för de allra flesta. Den är föränderlig.
Pratade med en vän i går som sade sig vara trött på julen på juldagen och ville kasta ut den redan då. Medan det fortfarande är jul alltså! Men så började hennes jul också i början av december och då kan det tänkas man tröttnat till juldagen.
Mina medärvda jultraditioner var att julen startade den tjugoandra december. De flesta andra drog igång den först tjugotredje men eftersom jag fyller år då började vi dagen innan. I sena kvällen släpade mamma trött in trasmattorna från snödrivan där de skakats och vädrats medan huset gnotts skinande in i minsta vrå. Det luktade skurmedel och förväntning och alla taklampor var tända för städningens skull. Det hade bytts gardiner, dukar och pyntats lite grann. Julbelysning hade ställts fram och hängts upp. Granen skulle också in då, den fixade pappa. Men sen, när kalla mattor prydde blanka golv och taklamporna släckts för julgransbelysningens skull. Då var det jul!
Dagen efter skulle det hållas kalas för mig och hela halva släkten kom på kaffe. Hon fick gno på då också, mamma. Liksom på självaste julafton när familjen skulle snyggas till och få en julmiddag att äta. Men på juldagen, då var det lugn och ro. Vilsam och trivsam stämning. Och julen fick allt stå kvar till tjugondag knut. Vem skulle ha orkat nåt annat, efter den ruschen dagarna innan julafton?
Mina egna jultraditioner har givetvis färgats av barndomens men också då av detta, inte längre nya, lands traditioner. (har bott här större delen av mitt liv så att jag tagit till mig är inte alls konstigt. Med tiden blir man anpassad. 🙂 )
I min familj tar vi in julen till första advent. Eftersom Dottern fyller år den sista november. Men inte hela julen, det börjar med en del advenstpynt, all belysning och gardinbyten. Jag gör heller ingen sådan gedigen storstädning som mamma gjorde. Lite lagom bara. Så det känns städat och trevligt. Sen smyger resten av allt julpynt in vartefter december går och ska det vara en gran tar vi in den senast den nittonde december eftersom Maken fyller år den tjugonde. Vissa år, som i år, struntar vi helt och hållet i gran. Tycks vara födelsedagarna som styr julen mest i denna familj. Och när tjugoandra kommer är allt av gammal vana klart och julen igång.
Jag tröttnar på den framåt trettondagen. Väntar sällan så länge som till tjugondag knut. Men nyår ska definitivt vara passerat innan jag påbörjar någon utstädning. Det är då jag inser hur mycket jag pyntat! Köksbordet fylls med röda ljuslyktor och röda band och tomtar (trodde inte jag pyntade med tomtar men hittade ändå en hel hög här och var i huset) och all belysning. Sen byter jag gardiner utan att putsa fönstren och tar fram fönsterlamporna igen. Städar undan varenda litet barr och det stått en gran i ett hörn och strösslat sådana. Klipper ner utblommade hyacinter och kastar kvistar med barr och mossa som jag använt som dekoration här och var.
Allra sist samlar jag ihop julsakerna och packar ner dem i sina kartonger. Stuvar in dem i källarförrådet till nästa jul. Då de garanterat kommer att arrangeras på ett helt annat sätt och något nytt efter någon ny idé definitivt kommer att adderas.
Det förändras som sagt. Nu är morgonkaffet urdrucket och jag ska gå och packa mina julsaker som jag så slarvigt lämnade opackade nere i källaren i går. Sen är julen definitivt slut för den här gången.

Drömmar

Det är bara ett par dagar gammalt ännu detta nya år. Krispigt. Alla löften ännu trovärdiga, alla förhoppningar ännu glansiga. Kanske är det så att det fungerar med ett årsbyte för att skaka liv i gamla drömmar och bryta gamla ovanor? För det mesta brukar allt bara rulla på som vanligt.
Jag lovade inget. Och jag har inget som jag bestämt mig för att uppfylla heller. Kanske är det deprimerande? Inga drömmar? Jo, kanske, men inga som jag lovat att jag banne mig ska ta tag i. Till stora delar rätt nöjd med tillvaron ändå.
En vän till mig hade en dröm förra året. Hon sa inte så mycket om den innan den redan var verkställd. Plötsligt deklarerade hon på en tidig tjejträff förra året att de skulle bygga ett hus! Ett alldeles nytt hus fast de redan bor i ett utmärkt eget hus. Relativt nytt det med. De hade redan bestämt allt när vi häpnades med tilltaget. Tomten var utsedd, huset i fråga utvalt och bollen hade redan knuffats igång. Kändes märkligt och anmärkningsvärt. Handlingskraftigt i allra högsta grad. Under året har vi fått följa drömmens förverkligande via bilder och berättelser. Från tomtröjning till grävning och beställande av allt ett hus behöver. Och plötsligt en dag i sen höst eller typ redan vinter stod redan ett färdigt hus på en bild! Detta hus ligger en bit bort. Och nu är det, ett år efter beslutet, inflyttat och klart! Ska användas som familjens fritids och sommarhus och Tjejträffen är lovad en snar helgvistelse. Den ser vi fram emot. Att få se detta fina hus, och besöka denna nybyggda och förverkligade dröm på riktigt.
Det är märkligt det här med drömmar. Somliga blir bara en pust i ingenting. Andra blir färdiga hus på mindre än ett år. Det beror såklart på vem som drömmer. Och hur stark drömmen är.
Och jag funderade länge över om jag har en dylik dröm att ta tag i? Att förverkliga med samma handlingskraft som våra vänner gjorde med huset. Jag fann ingen dylik dröm i mig och det kändes rätt så tryggt och stabilt ändå. Att finna sig hyfsat nöjd och tillfreds. Det är bra ju! Vad mer kan man egentligen drömma om än att känna sig nöjd och tillfreds 🙂

Vilken helg!

Vi tog alltså tåget till huvudstaden i lördagsmorse Dottern och jag. Iväg på tuman hand liksom.
Maken fick inte följa med den här gången, han var bara med och betalade 😀 Egentligen slapp han lindrigt undan med årets födelsedagspresenter till oss. Vi bokade själva! Allt började med att Dottern för några månader sedan lyckades komma över två attraktiva biljetter till en konsert. Dessa tog snabbt slut men hon hann. Från början var jag inte alls inblandad. Men eftersom jag gillar bandet som skulle spela utvecklade sig biljettköpet till en resa för oss båda i syfte att fira våra kommande halvjämna födelsedagar. Tjugofem och femtiofem är väl värt att firas.
Dottern är van tågresenär och såg till att vi hade biljetterna i sin mobil. Jag bokade ett hotellrum och vi planlade också ett besök hos en god vän som flyttat till huvudstaden.

Att åka snabbtåg till huvudstaden är gjort på mindre än två timmar. Vi klev av och tog sikte på dagens första anhalt. Även i detta fall är Dottern en stabil guide. Hon hittade och jag hängde på. I Stockholm går man mest. Vi hade visserligen införskaffat kort för tunnelbanan också men jag ville gå till fotografiska muséet för att hinna se lite av stan också. Även om väskan var rätt tung. Jag hann med att ta nån enstaka bild också.

På Fotografiska tittade vi runt på en utställning av bilder tagna med röntgenkamera. Det var rätt häftigt. Karln hade fotograferat hela bilar, en buss full med folk, blommor och till och med ett flygplan.
FotografDottern tog givetvis en bild av ”fotograf med kamera” (och jag avbildade båda två) Sen drömde vi om dyra fotoböcker i butiken en stund innan vi hämtade väskor och jackor och gick tillbaka till Gamla stan. Där käkade vi lunch på Dotterns favoritställe där hon både jobbat sig igenom ett otal konserter med sin kamera och hängt med roligt folk. Geronimo´s FTG var en trivsam krog med god mat! Kul att se stället hon pratat om.
Efter maten gick vi vidare och besökte som enda butik i hela stan ett systembolag där vi köpte lite bubbel precis innan stängning. Vi var verkligen inte ute på nån shoppingresa.
Sen tog vi gröna linjen för att komma hem till vår GodaVän. Där blev det en stunds paus med lite gott att mumsa på och alla tre fixade till sig lite innan vi gick ut till den där gröna linjen igen.
Vi skulle till en ny krog för att äta middag. Låter som att vi käkade mest hela tiden men det gick en del tid emellan faktiskt.

På Akkurat var det fullsatt och ingen bordsbokning. Istället fick man hänga i baren och vi lyckades faktiskt få tag på ett par pallar medan vi sippade på lite vin och inväntade ett ledigt bord. Vi fick rätt så snabbt en mysig hörna där vi kunde prata ganska ostört. Och maten var jättegod!
När vi ätit och pratat en lång stund åkte Dottern tillbaka till dagens lunchställe för att hänga med ett gäng kompisar.

Vi ”tanter” åkte tunnelbanan hem till GodeVännen. För att mysa där resten av kvällen. Vin och prat och choklad kan det sammanfattas som. Tills vi blev trötta och gick och lade oss. Dottern kom hem bra mycket senare!
Efter en god natts sömn smakade det bra med frukost och medan Dottern sov bra mycket senare tog vi ”tanter” en promenad också. Men framåt lunchtid kramades vi hej då och Dotter och jag åkte till stan igen.  Där åt vi en god lunch i hotellets restaurang. Vi skulle bo på Hotell With Urban Deli och det var ett jättefint hotell mitt i stan. I väntan på att få checka in satt vi kvar i restaurangen. Men så småningom kunde vi hämta nyckeln och gå ner för trappan till rummet.

Alla dörrar var färgglada och fina. Rummen helt fönsterlösa eftersom de låg i källaren. Men det var bara positivt! För tack vara det var det alldeles tyst på rummet.

Inga störande stadsljud. Och rummet kändes nytt och fräscht, badrummet likaså. Snyggt inrett var det och en jätteskön säng!

Vi vilade en stund, tittade lite på teve, tog en dusch och fixade till oss inför konserten medan vi drack ett varsitt glas bubbel. Äntligen var det dags för denna efterlängtade konsert! Vi hann med lite trivsamt barhäng i hotellfoajén när vi fixat oss färdigt. Innan vi traskade mot Kulturhuset. Det var inte alls långt. Där fick vi vänta en stund på att bli insläppta. Sen hängde vi av oss ytterkläderna och skaffade ett glas vin till. Och inväntade med spänning konserten. Jag kan inte säga mycket mer om den just nu. Det var så fantastiskt att den kräver ett eget inlägg. Efter två timmars musik gick vi tillbaka till hotellet. Lite småhungriga och oerhört nöjda. Vi hann in på hotellets delibutik, där vi fick med oss lite nattamat till rummet. Sen satt vi i sängen och åt, pratade om konserten och bara hade det bra.

Sov jättegott i den sköna sängen. Vaknade till en måndagsmorgon och gjorde oss i ordning för hotellfrukost. En av de bättre jag ätit! Så mycket gott! Och trivsam stämning med lugn musik och dämpat ljus. Efter maten hann vi vila en stund innan det var dags att packa och gå. Avslutade huvudstadsvistelsen med en snabb runda på ett par butiker bara för att tiden fanns och sen en kaffe på ett café intill Centralstationen. Innan vi gick till tåget slank vi in på en doftrik liten butik men bara för att titta. Vi var verkligen inte på nån shoppingresa. Besökte alltsom allt endast en handfull butiker på hela helgen och utan att köpa nåt annat än en liten flaska bubbel.

Men en sån suverän helg, på alla sätt! Mysigt umgänge med Dottern var det bästa av allt.
 

Torsdag = helg!

Och en sån helg sen! Tar det från början.
Slutade jobbet i går morse efter avklarat dygnspass. Åkte hem och sysslade med lite av varje. Planterade om några blommor, städade och tvättade. Snyggade till mig något och åkte till stan där jag spontanhandlade annat än jag tänkt och lämnade tillbaka ett plagg som var fel och köpte vin.
Väl hemma åt jag lunch samtidigt som jag trädde några pärlor i en del av fransarna på min alldeles nystickade poncho. Så dusch och en mer genomarbetad uppsnyggning av mig själv. Iklädd min sprillans poncho kommer vi till själva helgen. Den inleddes med tjejträff resten av kvällen. God mat och massa prat kännetecknar den.
Denna fredagen är ledig och planen att såsa runt och sticka lite och packa. Alternativt en långpromenad i skogen om det inte regnar.
På lördag morgon åker Dottern och jag med tåget mot Stockholm. Vi ska fira lite! Hon fyller tjugofem och jag femtiofem innan året tar slut. Vi ska bland annat gå på fotografiska museet och ta dan lite som den kommer under lördagen. Innan vi tar pendeln och tillbringar kvällen och natten med en kompis. Det blir nog också en vända tillbaka till stan för middag på restaurang.
På söndag söker Dottern och jag oss inåt stan igen och har ett hotellrum bokat där vi ska snygga upp oss innan vi promenerar till Kulturhuset för helgens höjdpunkt. En konsert med ett annorlunda och speciellt band som heter Tinariwen. Det ska bli himla spännande! Dottern hittade detta band (och visade mig) för en tid sen och jag gillar dem verkligen. De gör en enda spelning i Sverige och vi har biljetter!
Efter konserten tillbaka till hotellet för att smälta intrycken och på måndag morgon avnjuter vi hotellets frukost innan vi så småningom beger oss hemåt igen.
Som sagt! En sån helg det är!

En sorgsen lyckohistoria

Min Godeväns pappa har en hund. En pigg och glad fyrvägskorsning med snälla ögon och vift i svansen. Men så har min Godeväns pappa också hjärtsvikt och annat som gjort honom opigg och oförmögen att längre vara hundägare eftersom orken inte räcker till. Mycket sorgligheter i det! Men han har fått den vård han behöver och piggar nog på sig med vila och lugn och ro hoppas vi. Godevännen hade tillfälligt tagit över som hundägaren i pappans ställe när han blev sjuk. Hundar behöver rastas och aktiveras av nån som orkar och nu fick hon vara den som orkade. Husets Katt hade dock en hel del synpunkter på detta och eftersom de två husdjuren inte alls kom överens, fick Katt flytta ut i eget boende i en stängd del av huset så länge. Tills man hittade en hundlösning.
Vet ni nån som vill ha hund? Frågade Godevännen mitt i brunchen härom lördagen. Näe. Vi visste tyvärr ingen och sånt svarar man på med sorg i sinnet eftersom man vet vad alternativet kan bli för husdjur utan lösning. Jag skulle visserligen gärna ha med mig en hund i just Hunds storlek och glädje på mina långpromenader i skogen. Skulle kännas tryggt och trivsamt. Trevligt sällskap ju. Men däremellan är jag uppenbart KattÄgd. Vi kan inte ta in nån hund i det sammanhanget.
Men stackars Hund! Det där hotande alternativet vid horisonten krävde en snar lösning. Och plötsligt glimmade ett alternativ förbi i mitt huvud. Dotterns djurälskande vän med hundvana! Boende nästan mitt i naturen med hästar i sitt stall! Där skulle Hund säkert trivas! Men skulle hon trivas med Hund? Frågan släpptes och efter att ha utväxlat diverse frågor kring denna Hunds öde och väl och ve landade alltihop i ett besök.
Dottern och jag hängde på, nyfikna på resultatet av detta möte. Hund hade blivit tillsagd att visa sig från sin bästa sida och lade sig därmed på rygg och ville få magen kliad. På djurs intuitionsstyrda vis hade han snappat att det var nåt visst med detta besök och vilken av tjejerna han borde inrikta sig mest på. Tycke verkade faktiskt uppstå omedelbart från bägge håll!
Hunds Husse var inte närvarande, men han fick rapport via telefon efter att vi druckit kaffe på saken och därmed liksom befäst det hela. Hund skulle flytta! I alla fall lite på prov först. Och när det var bestämt gick Hund och lade sig i hallen för att vänta. Hans grejer samlades ihop med tunga steg och dämpad stämning. Det är ingen lätt sak att skiljas från en trogen vovve! Speciellt inte av den här anledningen. Det blir ett ekande tomrum, särskilt för pappan gissar jag. Även om den här lösningen var helt perfekt.
Jag fick en uppdatering följande morgon. Den första natten hade gått jättebra och Hund hade nosat in sitt nya hem och sovit gott i sin egen medhavda säng. Han hade också fått kolla in stallet och på morgonen fick han gå promenad till det närliggande havet. Det verkar fortsätta gå bra också vad jag hört och jag tror att såväl som Hund, förra ägare och nya ägaren är nöjda och att provet blir permanent.
Så en riktigt sorgesam historia blev en lyckosam historia tillslut!

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!