ÖvrigaLivet

Allt som allt

Ska man börja julpynta idag? Undrade Dottern via ett chattmeddelande häromdan. Jag har sett många som redan är igång på allvar. Och då pratar jag inte om butikerna. I grannens fönster lyser redan adventsljusstakarna och jag har sett både julgardiner och uppställda granar redan. Jag vill inte än. Tänker vänta till dagarna innan första advent. Som vanligt. Fast jag har ändå en liten tjuvstart! Förra helgen köpte jag en lysgrej med en stjärna i och den har varit igång sedan dess. Och tidigt i höstas köpte jag en smidesljusstake från förr med plats för fyra ljus. Den har stått och väntat, med ljus i, på ett skåp i vardagsrummet sedan dess. Och i går dammade jag av mina två glastomtar ställde fram. Inget av grejerna skriker julpynt så de får vara godkända och står för en diskret tjuvstart!

Däremot har jag påbörjat julshoppandet. Tar det via nätet i mesta möjliga mån och beställer hem julklapparna för att slippa trängseln i butikerna senare. Så himla smidigt! Jag hatar julträngseln i butikerna.

Nämen man skäms ju lite å folks vägnar faktiskt. Jag tittade på programmet med amerikanare som letar släkten i Sverige. När de skulle handla tacos på en butik i norra delen av detta land behövde de hjälp att förstå sin svenskspråkiga lista och ville självklart fråga folk. Och alla bara sprang undan! Som om amerikanarna var pestsmittade, farliga och hotfulla. Ingen svarade på tilltal och hälsade inte ens. Viftade undan dem som flugor med fnysningar och gick. Inte ens fast man ropade på dem var det nån som vände sig om och lyssnade vad frågan gällde. Alltså är vi så otroligt oförskämda och socialt inkompetenta eller var det bara tevearrangerat? Man får ju hoppas på det senare för fy alltså så otrevligt det kändes!

Fjärrkontrollen har varit en källa till stor irritation här hemma en längre tid. Skiten funkar inte som den ska. Hur man än trycker och trycker så struntar den blankt i kommandot och inget händer. Speciellt när man ville sänka eller höja ljudet eller zappa lite. Och ilskan får en att både trycka hårdare och hårdare på knappjäveln och skaka kontrollen och snudd på kasta den i väggen. Kan man inte köpa ny? sa Maken mitt i en sån aktivitet.
Jag gör som man gör i det läget. Googlade. Jo visst kunde man köpa ny! Jag hittade genast både en jättebillig nästanvariant och en logotypemärkt dyrare variant. Valde den dyrare och köpet var klickat! Så kom den direkt i brevlådan. Blank och fin och snarlik den gamla i utseendet. Lite uppfixade möjligheter bara. Men helt olik den gamla i funktionen.  Vi behöver knappt nudda knappen så gör den vad den ska. Det blev en fröjd att zappa och ändra volymläget. Underbart!

Jag är så gammalmodig att jag använder mig av kalender i pappersformat och vägrar den digitala varianten! Mobilen innehåller en sådan digital, liksom datorn. Men det är ju helt värdelöst! Jag får ingen överblick på nånting i den kalendern. Visst skulle det vara praktiskt att den alltid är med liksom, men så jäkla dålig är den för övrigt att jag vägrar. Man kan visserligen göra diverse inställningar och få meddelande och plingelingar när nåt ska ske och synka de digitala kalendrarna. Men näe, jag kan liksom inte med den i alla fall. Fult och omständigt, svårt att ha nån bra överblick och begränsat med extra anteckningar. Och tjatigt med allt plingande och stänger man av det missar jag allt. Tacka vet jag en bläddringsbar papperskalender! Där man kan skriva med penna vad som bokas in. Min favoritvariant är i storlek a-fem med pärm som har plastfickor för bra att ha-lappar och själva kalendern har veckouppslag på den ena sidan och en helt tom sida intill. Den klottrar jag full varje vecka. Anteckningar av olika slag, krumelurer och krumelixer som bara är trevliga att åstadkomma eller hör ihop med anteckningarna. Mobilkalendern har inte ett smack att sätta upp mot det! Fick hem den nya kalender för det kommande året nyligen. Har redan flyttat in i den! Den här gången lyxade jag till det med pärm i konstläder, eftersom den i plast brukar spricka i kanterna innan året är slut. Nu har jag både årets och det kommande året i samma konstläderpärm och det funkar alldeles utmärkt, det som är kvar av detta år. Mobilkalendern förblir oanvänd även i fortsättningen, dessutom har jag handväska så blädderkalendern är alltid med mig den också.

Och för övrigt ser jag fram emot helgen!

 

Annonser
ÖvrigaLivet

Varierande tjafs

Julen, den är redan allestädes närvarande, trots att den är långt borta ännu. Gick genom en affär idag och mängden julpynt var överväldigande. Och på den vanliga matbutiken stod granen redan så grön och grann i entrén. Jag vill värja mig. Inte än! Det är ju November nu och jag vill ha denna älsklingsmånad ifred. Utan pyntet. Tids nog kommer jag också att frossa i lysande slingor och röda band. Men inte än!

Vi tycks ägna mer tid åt att längta efter en kommande årstid än den vi befinner oss mitt i! Alltid steget före, alltid tankarna i något annat. Nu vill jag ha jul hörs det varstans och när vi precis petat i oss julmaten och föst undan allt julpapper ska julen städas ut med bums och längtan efter våren tar vid. Och när allt nyss börjat knoppas tjatas det redan om sommar och när den är som varmast anropas hösten. Näe! Jag protesterar. Njut av det som är!

En jäkla massa ljus. Det går åt en jäkla massa ljus. En jäkla massa ljus alstrar en massa värme. Men så himla trivsamt det blir. Så fort jag tänt ett, ser jag ännu ett jag behöver tända. För att det blir så fint. Så en jäkla massa ljus blir det innan jag hejdar mig själv och stoppar undan tändaren.

Jag räfsade alla de där löven som låg och skräpade på gräsmattan. Men då hade inte björkarna släppt ifrån sig sina än. Nu är det lika många löv på gräsmattan på nytt! Jag har tittat på dem i över en vecka nu utan att förmå mig komma ut och göra något åt dem. Ska det inte bli snö snart så jag slipper se eländet?

Satte mig i en frisörsstol i förmiddags. Mitt långa hår växer och växer. Längre än midjan typ. Inte överdrivet slitet heller men ändå behöver ett proffs se över topparna ibland. Håret brukar börja trassla och bilda dreads när det är dags att få topparna kapade. Och min begäran är enkel när jag fått frisörsskynket om mig, ta det lilla som behövs och låt mig behålla resten. Det har blivit en sport. Hur långt kan det bli? Det är inte speciellt ergonomiskt att klippa topparna på mig! Hon får snudd på krypa och huka runt stolen för att nå dem den stackars frisören. Tur att det går relativt fort. Så nu är det riktigt uppfräschat ett tag igen!

I morgon ska förmiddagen ägnas åt brunch på stan. Ett par vänner och jag har slutat köpa paket till varandra på givna dagar och bjuder oss istället på en trevlig brunch. Jubilaren väljer plats och vi enas om ett datum. Morgondagens brunch blir på ett populärt ställe i stan där man bör befinna sig i god tid och köa en stund för att  erhålla ett bord. Men det är det väl värt! Överflödet på dessa fat och skålar är snudd på genant. Vi skulle kunna mätta en kontinent på det överflöd vi omger oss med här. Det är en annan historia. Gott och trevligt är det!

På söndag ska alla fäder firas. Min får firas med en god tanke eftersom han befinner sig ovandär. Men Maken har uppmärksammat oss på att det minsann är hans dag på söndag. Dottern har nåt på gång och jag bidrar på ett ekonomiskt plan. Vi vet att det är paket han vill ha och innehållet i dessa ska vara allt annat än textilt. Skulle våga komma med slipsar och kalsonger! Nä. Han önskar sig roliga grejer. Inom ett område som lätt skulle klassas som leksaker. Samlarobjekt är ordet han väljer. Inom filmens fantastiska värld. Nåja. Vi får väl se, vad det blir! Jag tror allt att han blir rätt nöjd ändå.

Satt i ett väntrum häromdagen. Fyllt av kvinnor. Alla fick vi köa och uppge personuppgifter i en kur. Alla skulle vi utsättas för samma undersökning. Alla visste det också eftersom det var en specifik tid där bara detta skulle göras. Alla satt där med viss bävan och obehag. Märkligt tyst i detta väntrum. Nån kände nån annan och småpratade lite lågmält i väntan på sitt namnupprop. Annars tystnad. Nervositet hos vissa, önskan att befinna sig på annan ort hos vissa. Tysta fann vi oss i detta öde, att det redan gått tre år och nu var dags igen. Namnen ropades upp likt ett löpande band och som ett tyst lämmeltåg gick man genom en lång korridor med sin utvalda provtagerska, nån annan före sig och nån annan efter sig. Mötande kvinnor på väg ut ur korridoren, med lätta steg över att nu ha det gjort. Så rummet med den där stolen. Kroken att hänga hälften av klädesplaggen på. Upp med benen, ner i position. Tänk på nåt annat, tänk på nåt annat. Det är snart gjort, det är snart gjort. Och så slut på obehaget och snabbt ner och på med alla plaggen och studsa ut i lätta steg. Tre år till nästa gång och avundsjuka blickar från väntade väntrumskvinnor som ännu hade sitt framför sig. Snabbt gjort som sagt och sannerligen inte första gången. Ändå samma obehag och noja. Nu ska man bara invänta brevet …

ÖvrigaLivet

Smått krafs en tisdagskväll

¤¤¤ Just nu är jag jävligt trött på barnfamiljer … Eftersom jag antagligen är nån slags eremit som borde bo i en koja långt inne i skogen. Men det är ett sånt liv på barnfamiljer! Ungarna skriker och föräldrarna hojtar på dem som om det var de som bodde i en koja i skogen. De här nybyggda husen bakom oss innehåller enbart barnfamiljer. Och det är ingen lugn stund längre, att gå ut och sätta sig på baksidan. För det är ett evigt oväsen och pratas med så stora bokstäver att jag hör allt som sägs. Tror dom att det inte hörs?! Eller skiter dom bara i det? Enda trösten just nu är att ungarna går och lägger sig hyfsat tidigt och då blir det äntligen tyst.

¤¤¤ Min datorsupport kom snällt och tittade på min låsta dator. Hittade ett allvarligt fel och ställde frågan en datoranvändare aldrig vill höra. Har du backuppat på senaste tiden? Nej, det hade jag såklart inte! Verkligen inte. Ja. Visst vet jag, av erfarenhet dessutom, att man bör. Japp. Men gör man det. Nej. Så han fick ta med sig datorn hem. Lovade göra vad han kunde för att A – få igång skiten. B – rädda allt den innehåller. Jahapp. Jag är hänvisad till att A – vänta. B – låna nåns dator om jag vill använda en. C – lägga ner allt datoranvändande och flytta till en koja i skogen och leva på mossa.

¤¤¤ Vi åkte på en loppisrunda idag också, jag och Dottern. Alltid på tisdagar. I princip. Alltid hittar man nåt. Idag hade jag siktet ställt på en sorts vaser jag fått för mig att ha många av. Har några, inte många. Men hittade ingen just idag bara därför. Däremot hittade jag lite schyssta tyger att sy fler påsar av. Just det Pia 😀 Visst behöver jag fler! Precis som du sa. Hittade en duk som ska klippas isär och ett par bra tyger till foder och botten. Dessutom ett korsstygnsbroderat tyg som någon tänkt ha till duk men aldrig fållade. Blir finfina påsar av de där.

¤¤¤ Ahhh … ljuva tystnad. Ungarna har kallats in i husen och föräldrarna har därmed slutat gapa på dem utomhus.

¤¤¤ De där små flugorna har anlänt igen. Var är de annars? Fullständigt ofinns ända tills det blir augusti. Då är de överallt. I vinglaset, om man har ett sånt. I frukten, på löken, surrar omkring och är otyg. Måste tillverka såna där flugfällor i diverse skålar igen.

¤¤¤ Under semester, ja vi började nog lite innan, klämde vi alla säsonger av Homeland. Ett eller två avsnitt varje morgon med kaffet och minst ett par till innan vi gick och lade oss. Det var för att det inte var nåt uteväder vare sig till morgonkaffet eller på kvällarna. Vips hade vi sett allt! Precis som med Blacklist som vi ägnat våren åt. Så vad ska vi titta på nu? Tips på bra serier?

¤¤¤ Behagligt lite mygg denna sommar! Har knappt haft en handfull myggbett ens. Visst, vi har ju tydligen tittat på teve en del. Men altandörren har stått öppen och kräken brukar minsann sniffa upp en inne också. Den här kvällen är förvånansvärt varm. Jag har varit ute och vattnat blommor och sedan suttit på altanen men inte en enda mygga har hittat mig. Underbart!

¤¤¤ Tydligen ska staden antastas av nån slags stadsfest under veckoslutet! Tydligen med start redan i morgon. Försökte köra genom stan tidigare idag men möttes av stoppande bommar eftersom vagnar av tivolislag ställts upp på en del gator. Stadsfester är ett trött fenomen. Det är nån slags lastbilskaruseller, lotter, knallar och mat av langosslag. Antagligen ett gäng öltält också. Och nån scen med artister som knappast intresserar och säkert nån talangtävling också! Jag vet inte jag. Har inte det där redan levt ut sin tjusning? Trava fram och tillbaka med samma gamla t-shirts och godisremmar till försäljning. Jag kanske är en gnällkärring helt enkelt. Så är det nog!

ÖvrigaLivet, KreavtivLivet

Handarbetsnoja

Skulle det kunna kallas. Hela året har jag handarbetat en hel del. Jag stickade mycket redan i unga dar. Kommen från en handarbetande kultur där jag dels sett alla kvinnor i släkten med någon slags handarbete i händerna så fort de hade tid att sitta ner. Dessutom ingick kunskapen i läroplanen. Vi lärde oss sticka och virka redan i lågstadiet i min skola. Sy också. Men sömnaden fastnade aldrig i mina händer. Det gjorde stickningen däremot och virkningen också för all del. Jag stickade både tröjor och annat och virkade en hel del dukar. Men så tröttnade jag. Stickorna glömdes. När jag skulle börja igen hade jag ett väldigt begränsat urval av nån konstig anledning.
Numera stickar jag helst sticka med ull eller annat kvalitetsgarn och med dyra stickor av bra kvalitet. Därmed har jag skaffat mig ett redigt utbud av redskap. Och vill gärna ha lite utmaningar och lära mig nåt nytt med stickningen. Virkningen tar jag till när jag vill ha variation.
Plötsligt en dag fick jag lust att sy också! Med symaskinen. På Instagram hade jag nämligen sett hur man kunde sy så fina påsar att ha sina stickprojekt i. Ett riktigt handarbetsproffs hade visat steg för steg så till och med en symaskinsnovis som jag hängde med. För visst behöver man påsar! Det är nämligen omöjligt att bara ha en stickning åt gången. Jag har till exempel fem just nu. Plus ett virkprojekt bestående av mormorsrutor i restgarner. Och dessa är nerstoppade i nån korg, i en papperspåse, i en plastpåse och ja, det är ju hur ocharmigt som helst! För inte kan man ju ha dem drällandes hur som helst i huset och samla damm. Eller katthår! Det är fullständigt nödvändigt att ha sitt nystan i en påse och det inte ska följa med en massa katthår i stickningen.
Den här påsen skulle sys med en botten, så påsen står stadigt medan man drar sitt garn under stickningen. Också fodrad och med ett snöre så man kan stänga till. Materialet kan vara stuvbitar eller köpt på loppis eller nån duk, gardin, lakan eller liknande man tröttnat på. Bara det liksom. Återbruk är fantastiskt. Klart jag ville ha såna påsar!
Idag på loppisrundan hittade jag så fina tyger att jag inte längre kunde motstå och hemma i gömmorna hade jag en del tyg själv dessutom. Så jag bestämde mig för att prova. Hur svårt kan det vara liksom? Jag följde anvisningarna steg för steg och visst blev det en påse. Fodrad och allt! Med en blandning av olika tyger. Roligt var det också! Kunde inte nöja mig med bara en utan sydde genast en till när jag faktiskt kunde. Den blev grön och svart och fick till och med fickor på vardera sidan för att jag hade hittat så roliga små broderade dukar på loppis.
Så nu har jag två, alldeles egenhändigt gjorda påsar. Det var riktigt roligt att sitta vid symaskinen när det flöt på så bra. Och att komponera ihop tygerna till en snygg enhet. Det slut med fulpåsar till stickprojekten. Hädanefter blir det hemsytt! Nyfiken på hur man gör? I så fall finns det länkar i inlägget med påsarna på min Instagramsida som hittas här intill. Eftersom påsen inte är min egen idé lägger jag inte ut nån beskrivning. Jag har ju bara fått låna den.

 

ÖvrigaLivet

Hoppsan vad tiden går

Det borde den inte göra! När det är semester vill man helst ha snigeltid. Som om varje timme var väldans sega och ogenomträngliga eller nåt. De ska inte springa iväg på detta viset!
Så stopp nu, ta det lugnt!

Midsommar … om denna helg kan man säga mycket.
Jag gillar den inte vidare värst. Den är så kravfylld på nåt sätt. Det ska vara så rätt allting. Vädret, maten, kläderna, umgänget, festen, traditionen. Jag blir lite kärringen mot strömmen och orkar inte bry mig. Köpte ingen sillburk. Hör och häpna.
Dessutom har väl mycket sorg samlat sig kring samma helg. Tror jag ordat om det förr så jag orkar inte upprepa mig. Jo, jag tog på mig en fin klänning och vi åkte på en fest. Jag drack inget alkoholhaltigt, åt ingen sill, såg ingen stång med kransar på. Åkte hem före alla andra och satt ensam hemma med tända ljus och kollade på film. Funkade perfekt för min del.

Undrar hur många liter som regnat ner bara idag? Det kommer i skurar som bitvis är allt annat än stillsamma sommarregn. Som gjort för att få hålla sig inne utan att facebook hojtar om att man ska ut och njuta.
Jag gick en sväng i trädgården, mellan skurarna och hade min vanliga ledsagare Spaden med mig. Mötte några sniglar, som därmed inte längre är bland oss, och gick sen in igen. Fortsatte hänga i soffan i godan ro.

Dottern kom hem med tåget tidigare på eftermiddagen. Hon är av en resande art och den där parkeringsplatsen vid stationen är som hemma på våran gata numera. Jag anlände till den innan tåget och satt en stund och kollade omväxlande på folk runtomkring bilen och i mobilen och hade bra musik som sällskap. Tills bildörren öppnade sig och Dottern klev in. Trött och hungrig och pratsugen.

Jag ägnar semestern åt att slappa, gå på loppisar, kolla på serier och handarbetar. Just nu har jag två stickningar och en virkning igång. Väljer efter humör typ. Det ena är en halvfärdig socka. Den första är redan klar och det är alltid lika segt att få klar nummer två. Den andra stickningen ska bli en kofta i ett skönt ljusgrått garn. Och så en virkning till Dottern, en slags väst vill hon ha.
Om jag inte handarbetar pysslar jag ihop nåt annat, kanske en krans av ståltråd och långa grässtrån. Kreativiteten ökar när jag är ledig och kan använda tiden som jag behagar.

Råkade bli sittande med Sagan om Ringen på teve häromkvällen. Älskar den trilogin på film. Men på teve ska den inte ses! Reklamavbrotten bryter förtrollningen på ett brutalt sätt. Men jag hann i alla fall känna att den var efterlängtad igen.
Vi ser den i sin helhet och i förlängd version med ojämna mellanrum. Kanske inte en gång per år, men typ. Och nu var det verkligen länge sen, minns inte ens när det var sist. Jag kände mig uppslukad igen, som om jag såg den för första gången. Så morse drog vi ner alla mörkläggande gardiner och lät filmen ta över medvetandet. Språket, scenerna, karaktärerna, rekvisitan och miljöerna. Alltså denna filmatisering är så otroligt bra! Nu lägger jag av med detta och så låter vi nummer två avsluta dagen på ett bra sätt.

ÖvrigaLivet

Tack för mig.

Jo. Faktiskt.
Förra året var detta bloggande klumpvis. Ibland mycket men alltför ofta och alltför länge alls ingenting. Oskrivna bloggar är lika trista och sorgliga som otända sterarinljus. Allt dammigare, allt mattare, allt blekare. Tillslut har man glömt att de står där i sin ljusstake i nån sorts sparsamhet.
Den här bloggen har nått vägs ände.
För tillfället får den ligga kvar som den är. Kanske tar jag en dag bort den helt. Kanske jag en dag återvänder till den om känslan för den förändras. Kanske dyker jag upp igen i annat format. Det vet jag inget om just nu.
Tack för att du läst, kommenterat och kanske gillat det jag skrev.
Tack för mig!

ÖvrigaLivet

Allt möjligt i vanlig oordning

Vattenbesväret är över. I helgen ringde vattenverket nämligen och meddelade att allt vatten i kranarna var godkänt att förtära. Samma dag var jag en sväng på affären. Vattenhyllan var totalt rensad, tom och öde.
Men alltså medmänniskor!
Man kunde dricka vattnet från kranen om man bara kokade det först. Lite framförhållning bara, koka, låt det svalna, häll det i en kanna och ställ i kylen. Inte fanns det nån anledning till oro eller hamstring av flaskvatten, egentligen. Men det kanske brast i tålamod och framförhållning och man fann det enklast att köpa en flaska. Vad vet jag. Vattenbristen var i alla fall i det närmaste total i butiken.

Jobbade helgen, som en direkt konsekvens av min ofrivilliga men jättesköna ledighet i veckan som var. Det är så det kan vara. Helgjobb kan på ett vis vara trist, när de flesta andra myser på i ledighet med fyllda vinglas och god mat pyser jag iväg till jobbet.
Men vi brukar kunna ordna det rätt helgmysigt för oss där också. Och det ger mig förmånen att vara ledig på vardagar när de flesta andra pyst iväg till sina jobb. Ganska skönt att sitta här en måndag med fötterna på bordet.

Shoppade med Dottern som planerar för ännu en jobbresa. Hon behövde lite av varje så mor ställde upp som chaufför och sällskap. Shoppade inget mer än en sjal för trettio kronor till mig själv.
Dottern däremot … hon kan det där med shopping.

Maken genomlider årets stoppade långvecka. Alla maskiner ska stå stilla för att kunna servas ordentligt. Det innebär både helgjobb och daglig övertid för hans del. Ganska lång vecka alltså! När han landar i soffan är han knappt kontaktbar.
Jag fjäskar med färdiglagade matlådor i kylen.

Ljussäsongen är inledd numera.
Jag börjar varje kväll med att gå runt och tända en massa ljus, både långa och korta i både lyktor och stakar. Skenet från dessa ljus står sig så bra mot skymningen och kvällsmörkret och bidrar med bra stämning. De bidrar också med bra värme … och jag sitter snart i soffhörnan och flämtar över att det är så himla varmt.

Värmen kan delvis bero på att det är märkliga sommartemperaturer ute ännu. Typ tjugo grader var det på eftermiddagen idag när vi shoppat klart. I kvällningen var det ännu så pass sommarvarmt att det kändes skönt att slå sig ner ute en stund efter att jag vattnat en del blommor och fotograferat en del sommarblomster som ännu tror på sommaren.
Det är väl trivsamt. Men jag längtar ju efter höst på riktigt. Varma sockor på fötterna, sjal om axlarna. Tittade längtansfullt på tjocka tröjor, regnjackor och vantar i butikerna idag.

Så därför lägger jag nu ifrån mig tekniken och ägnar mig åt min härliga stickning ett tag. Yllesjalen närmar sig sluttampen nu. Jag är redan igång och funderar på nästa projekt …

ÖvrigaLivet

Gör om och gör rätt

När Dottern flyttade hemifrån för nåt år sen blev hennes gamla rum nån sorts kombinationsrum. För pyssel av olika slag vid det kvarlämnade skrivbordet, ett extra teverum när programmen krockar, gästrum. Dessutom förvaringsplats för Makens rätt stora samling av filmrelaterade prylar.
Nu när det föll sig så att Dottern blev singel och valde att flytta hem för att ta ut ny riktning i livet. Det vilar inga ledsamheter i det. Ungdomarna kom överens om att det var bäst för dem båda och skötte det hela vuxnare än många vuxna gör. Nåja, hursomhelst är de fortfarande vänner. Bara en sån sak.
Föräldrahem är bra ställen för att samla ihop sig själv och hitta en ny väg på. Medan hon gör det har det gamla flickrummet åter tagits i bruk. ”Jag vägrar sova med Darth Vadar gloende!” Deklarerade hon direkt. Och Maken skaffade kartonger och packade ömt ner delar av sin samling. Men mycket fick vara kvar för att slippa ha bara tomma hyllor.Vi hittade lämpliga gardiner för att gömma allt pyssligt material och annat i de öppna garderoberna och de få saker hon för tillfället har med sig arrangerades efter egen tanke. Och köpte ny matta och sen, tja. Det blev väl ett skapligt tillfälligt boende. Tyckte vi då.
Häromdan, på en loppisrunda hittade hon en drömbyrå. Hennes smak är åt det orange/bruna sjuttiotalshållet. Märkligt i mina ögon som levt eländet en gång redan. Byrån var äldre än så men förmodligen färgsatt på sjuttiotalet. Färgen flagar en hel del och däri fanns även charmen i hennes ögon. Byrå inhandlades och kördes hem. Vi packade undan resterande filmrelaterade samling och dammade hyllorna. Letade upp lite saker (vi lider ju ingen sakbrist i huset …) för att ställa fint på hyllorna. (I väntan på att kunna hämta hem lite mer av hennes egna saker som finns förvarade på ett säkert ställe.) Bar ut det där skrivbordet och bar in nämnda byrå. I bara farten städade vi också ut en liten byrå som använts som sängbord samt pysselförvaring och ställde in ett finare, gammalt ärvt bord. Ihop med hennes inköpta gamla träkista blev allt detta en total förvandling av rummet. Speciellt sedan de nya (hm gamla) sjuttiotalsgardiner hon hittade på samma loppis kom upp. Nå! Nu ska hon väl trivas ett tag. Tills en lämplig lägenhet trillar i hennes väg.

Så, välkommen in i flickrum 5.0 eller nåt. (tappat räkningen på hur många gånger detta rum bytt skepnad under åren.) Sängen är långtifrån ultimat eftersom den är en bäddsoffa men den får duga för närvarande.

Gömmorna bakom gardinerna får vara kvar. Framför stå den nyinförskaffade gamla träkistan på högkant och pryder sin plats.
Det som bereds mest plats i detta lilla rum är backarna med en kär vinylsamling. 

Och så byrån då. Med en kär vinylspelare ovanpå. Med fler backar vid fötterna.

Palettbladen har hon drivit upp själv från frön. Telefonen är enbart till prydnad. Och så de här gardinerna alltså …
 

Ja, det var en väldigt liten rundtur i ett väldigt litet rum. Huset i sig är inte bland de största av hus heller. Men det funkar.

ÖvrigaLivet

Dagens

Just nu passar det med en dagens! Eller hur?

Dagens kaffe: Alltså, jag är inte helt överens med det inhemska kaffet. För svagt i min smak. Vill ha det mörkt, starkt och smakrikt. I morse liknade det mest te. Skaffat en annan variant till eftermiddagskaffe och ja, nu börjar vi känna oss hemma.

Dagens tröttaste: Det är nog jag. Kom hem sent i går kväll, kom i säng ännu senare och somnade betydligt senare än så eftersom det var stört omöjligt att somna. Ute härjade ett åskväder av redig sort. Kan inte skylla sömnlösheten på det alls, men eftersom jag var vaken kunde jag se det. Och höra. Blixtarna över havet utanför oss lyste upp hela köket. Mullret var inget muller utan rejäla knalla och smällar. Ett redigt regnande på det.

Dagens fundering: Ja, jo. Det finns en del att grunna över. Men det löser sig.

Dagens utflykt: Åkte till stan. Strosade runt i och ur några affärer. Köpte några nya pennor och handlade lite mat.

Dagens lunch: Sen och enkel blev den, men god. Stekt korv och potatissallad med lite andra tillbehör fick duga idag. Korven hade givetvis varit godare ordentligt grillad men eftersom det både regnade, åskade och haglade just då fick stekpannan duga.

Dagens evenemang: Det ska bli kaffe och tårta på ett ställe om nån timme. En trevlig onsdagssyssla. Just nu skiner solen ordentligt för första gången idag. Det kan den faktiskt få fortsätta med eftersom stället vi ska till är som gjort för att fika ute.

Dagens mysfaktor: Eftersom vi för tillfället är i besittning av en öppen spis och eftersom vädret inbjöd till det gjorde jag en brasa när vi kom från stan. Det är nåt visst med eld alltså.

Dagens visdomsord: Det är inget farligt som händer … jag har bara ändrat mig. (lånat av en klok tjej jag känner)

Dagens glitter: Solen speglar sig i havet utanför just nu så pass att man vill ha solbrillor inne. Kan hända jag tar på mig ett par och går ut en stund.