SemesterLivet, TrädgårdsLivet

När det är semester

Jag har nog inte riktigt fått in känslan än. Det brukar ta nån dag. Men semester är det likväl.
Idag har jag tillbringat hela dagen i eget sällskap. Dottern befinner sig på annan ort och plåtar E-sport och Maken har några dagar kvar att jobba. Mitt eget sällskap är mitt bästa sällskap. Och så katterna förstås! Jag inledde dagen tidigt, eftersom jag helt enkelt var vaken redan då. Masade mig upp och kokade kaffe, satte mig med semesterstickningen och ett nytt avsnitt på nya säsongen av ”Orange is the new black”. Lät altandörren stå öppen.
En krasch och konstiga ljud jagade ut mig en stund senare. Skator på altanen! (fula ord) De skulle åt ljusen jag hade i ett par ljuslyktor och hade fått ner dessa i golvet i sin iver att picka i ljusen. Vad de ska med ljusmassan till har jag ingen aning om! Men en av lyktorna hade gått sönder och inte drar de sig för att skita där de står heller.
Jag stängde av teven när avsnittet var slut och drog på mig ett sommarplagg. Städade upp efter skatorna, gömde ljusen och gjorde foliegirlanger för att försöka skrämma fågelkräken. Skrämde mest katten.
Idag har det annars varit en sån dag där jag bara gått omkring och småpysslat lite här och där ute i trädgården. Bundit upp lite klättrande växter, jagat sniglar, vattnat, pysslat ihop några minitädgårdar, sovit en stund i hammocken, ätit lunch, läst igenom posten, suttit och ritat lite och sånt stillsamt. En verkligt avkopplande dag! Plötsligt var det dags att laga middag och Maken kom från jobbet.
Nu har jag alldeles för många bilder att gå igenom från helgens studentfirande. De ska snyggas till lite och samlas ihop för att skickas till studenten. Men det är fortfarande uteliv och jag har med mig datorn ute på altanen. Det mulnar på och ska tydligen regna i natt. Bra påfyllning till vattentunnan säger jag. Men jag behöver samla ihop en del utedynor innan jag går in.

KattLivet, SemesterLivet

Här sitter jag och har semester

Försökte komma på när jag senast påbörjat semestern så här tidigt på sommaren men gick bet. För det mesta brukar det vara till midsommar som tidigast eller veckan efter. Förra året var det ännu senare.
Nu blev det så här detta år och just nu känns det himlans bra. Nackdelen med tidig semester är att det är mycket sommar kvar när man ska tillbaka till jobbet. Och när jag kommer tillbaka blir det rätt intensivt. Men strunt samma just nu. Det är första alldeles lediga dagen. Jag hade egentligen just anlänt till jobbet för att ta mig an ett dygnspass. Istället sitter jag här i morgonrocken och har precis kommit på att jag stickat fel i tre långa varv och måste repa upp och börja om.
Jag hade hoppats på åtminstone lite sovmorgon men som CrazyCatLady tycks det vara fördömt. KattGrabbarna tillbringar nätterna utomhus så här års. Annars tvingar de oss ur sängen vid tresnåret för att öppna dörrar. I morse släppte den nyvakne Maken in dem vid sextiden när han gjorde sig i ordning för jobbet. (han får jobba lite till innan semesterutropet) Jag hörde hur bråda de fyrfota stegen var i trappan, på väg ner till mig. Katt nummer ett hoppade upp i sängen och fann det behagligt att mysa ömsint och nära sin matte. Jättenära. Så långt allt väl, jag låg stilla och hoppades att han skulle vara nöjd så och slumrade iväg igen i skön vetskap om semestern och så. Renbäddat i sängen och allt. Men nej. Pancakes ansåg att jag inte hade förtjänat nån sovmorgon. För precis när jag var på väg att somna om och hörde ett avlägset duns av ytterdörren som stängdes av Maken, satte katt*** igång. Han reste sig upp och trampade runt för att rulla om sig som katter gör. Bara det att han aldrig lade sig ner igen utan trappade på mina fötter, längs mina vader, verkade vara överallt. Gick ett varv runt hela mig också. Sånt vaknar man till av kan jag säga. Sen hoppade han ner på golvet och upp i sängen igen. Rakt på mig med en tung duns. Ett välinövat trick för att väcka människan.
Nere på golvet befann sig katt nummer två. Musse kan fräsa som ingen annan katt kan. Och det gjorde han när Pancakes studsade ner framför nosen på honom. Musse kan jama också! Ett program jag såg på teve lärde oss att katter minsann fattat att vi människor pratar. Själva pratar de sinsemellan på ett subtilt och tyst signalspråk (utom fräsningarna då) Men för att vi krokade människor ska fatta har de lagt sig till med jamandet och använder det frekvent för just oss.
När Musse sitter nedanför ens säng en tidig morgon och drar till med ett MJAUUU med versaler. Då betyder det ”kliv upp för hel***” Jo, jag tror allvarligt att där finns en inbyggd svordom. Så ja, jag klev upp. Noll-sex-trettiosju klev jag upp min första semesterdag. Däruppe sa KattGrabbarna att de skulle ha mat. Jag fyllde på ett par skålar och kräken åt varsin pliktskyldig tugga och skulle sen ut! Nu står maten där och torkar, dom är ute på vift igen och jag sitter här och är vaken. Kokade kaffe och slog på teven och stickade ett par långa varv på min sprillans nya stickning som kom igår. Fint ljusgrått garn som ska bli en sommarkofta. Och tröttheten ser fel i mönstret och nu är det bara att börja om. Skit. Jag tror jag kokar mer kaffe först.

SemesterLivet

Typ slut

Det återstår tre dagar av årets semester och på måndag är det jobbdags igen.
Ja. Så är det oåterkalleligen. Semestern har varit lång och bra. Innehållit en hel del. Som jag behåller i sinnet.
Hösten tycks redan kommen och jag får börja fundera över att avsluta sommarlivet innan allt ens blommat klart. Och åter hitta in i det som kallas vardagslunk. Somliga säger att det är skönt. Att det äntligen blir vardag igen. Jag vet inte det jag. Är rätt förtjust i Ovardagen.
Den är bekväm och trivsam. Låter mig ta dan som den kommer.
Vardag. Ja, ja. Det får väl bli så då.

SemesterLivet

Liksom trött men nöjd

Dagen har ägnats åt att ta sig hem. Med tidig start i gryningen på den där vackra platsen vi fått bo på. Väskorna packades redan i går och bars ut i morse. Åt en snabb frukost (lite fil) kramades hej då med morgontrötta värdar och åkte. Tog den obligatoriska bilden av kyrkan i svag morgonsol och dimma innan vi lämnade stan.
Åkte mot båten, fick våra biljetter och fördrev de fyra båttimmarna med att äta lite, vila lite, läsa lite och handla lite. Sen var vi i land i björkarnas stad.
Tog oss därefter kustvägen, över den läskiga högakustenbron ner mot hemma. (Ca 11 timmar tog det från den ena dörren till den andra)
Möttes av två mycket glada katter som sprang emot oss och ville kramas och gräla lite på oss för vårt tilltag.
Och vi har hunnit titta på blommorna (jag) och köra rod (Maken) äta lite, mysa med katterna, kolla posten, och slappa i soffan.
Nu ska det sovas i egen säng.


SemesterLivet

Bara jag och en liten hund

Plötsligt var stugan tom! Så när som på mig och hunden. Han satt i soffan och tittade på mig som att ja, ja. Man får hålla till godo med det som erbjuds. Men han tycktes nöjd över att inte lämnas helt ensam. Granskade läget lite och rullade sig till snabbt till sovläge i soffhörnet.
Själv satt jag vid bordet med utsikt över vattnet och regnet en stund. Det är tur, att jag inte bryr mig så mycket om vad slags väder det erbjuds. (Så länge det inte är för varmt.) De senaste dagarna har det varit allt annat än somrigt och varmt. Mest stormigt och regnigt faktiskt. Idag tycktes ingen ljusning finnas på det grå valvet ovan oss, men det klarnade ändå framåt kvällen.
Dagen är den sista för denna gång. Packningen står redo att tas med ut i bilen i tidig morgonstund.
Resan är egentligen påbörjad i samma stund som väskan fylls.
Sinnet är fyllt av intryck från ett gäng dagar i hemmatrakter. Det där med hemma är komplicerat. Så många år sedan det kallades hemma. Men det är ändå, till viss del, vant och bekant ännu. Fyllt av kära människor och språket ligger självklart på hela tungan. Mjukt och invant som en favorittröja. Man kan kosta på sig att vara lite larvig en sista kväll. Och tänka på hur långt bort allt det här är. Att det kräver resor. Inte bara att kvista över på en fika inte. Hur trevligt det än vore. Kan ingen uppfinna flampulver, flyttnycklar eller göra det möjligt att knäppa med fingrarna i förflyttande avsikt?
Ja, ja. Nu, ska det i alla fall bli himla skönt att komma hem igen. Till det som är vårt verkliga hem.
Tack för den här gången alla fantastiska!

FotoLivet, SemesterLivet

Bilder från en liten vecka

#lyckligastvidhavet
Efter en liten båttur hamnade jag och grabbarna här. Längst ut med utsikt över horisonten.

#bäddaominnanläggdags
Tintin skuttar omkring på stranden, i vattnet och ute i regnet. Kommer in blöt och sandig, hittar en schysst säng att torka av sig i. Tack då 😀

#barndomsboende
Där bakom häcken bodde jag en gång i tiden. Då var inte häcken så hög och huset var nybyggt. Vägen kändes bredare och himlen blåare. Eller nåt.

#bortgågnanäraochkära
Såna besök görs också på en semester. Rensar lite i utblommat och planterar lite nytt om det behövs. Putsar bort lite mossa från stenen och står där och minns lite en stund.

#gehitgarnetnu
Simba var spekulant på mitt garn och lade sig helt enkelt rakt över min fina stickväska för att kunna komma åt den där tråden som drogs ur väskan medan jag stickade. Han hittade en god liten knapp också.

#skitocksåvaddetblåser
Stormen förvarnade lite en dag, men sen slog den till och började skaka träden och kasta upp vatten på stranden. Då är det inte längre så trivsamt vid stugan vid havet.

#nutänderviallaljusenviharEn myskväll med gamla vänner, god mat och massa med prat i ett extremt mysigt litet glashus med tusen tända ljus.

#bortglömt
Ett inte längre så använt litet hus står och blänger bakom ryggen på oss. Ett gammalt litet hus med historia och minnen av kor.

 

SemesterLivet

Ett sånt stugliv!

Lever stugliv … har en annan innebörd numera än det var förr.
När vi tillbringade sommardagar i en gul liten stuga fanns inte många moderna bekvämligheter. Vi hämtade dricksvatten i dunkar. Vi samlade regnvatten för hygienen och eldade i öppen spis om det blev för kallt. Däremot fanns el att belysa med och laga mat med, ja visserligen för värmen också men vem vill ha el-element när man har öppen spis? Inklusive ett litet kylskåp.
Det hände sig ofta att vi hälsade på folk med start i deras duschrum. Vi släpade jämt på duschgrejer! Jag tröttnade på det och anlade en skopadusch i ett uthus där solen silades in genom glesa brädor och vattnet värmts för att blandas till lagom temperatur med hinkar och skopa. Det fungerade utmärkt.
Nu bor vi i något som kallas stuga. Men det är egentligen ett nybyggt hus vid en strand. El är en självklarhet. Liksom rinnande vatten, både kallt och varmt. Vi kan ta en helt vanlig dusch och gå på en helt vanlig toalett. Och eldar mest bara för trevnads skull. Eller i bastun som givetvis är vedeldad för att det liksom blir bäst bastu så, om man frågar bastuälskare.
I huset finns givetvis både kyl och frys och modern spis och ugn för matlagningen. Det finns till och med fiber för att använda Internet på ett bekvämt sätt. Och teve, med tillhörande grejer och stereo. Så ja, stugliv … Hur mysigt som helst ändå! Stugliv behöver inte vara saknad av bekvämligheter för att vara trivsamt. Det räcker med havet utanför, båtar som passerar och egen strand. Vi har lite stugliv kvar än denna sommar.

SemesterLivet

Åka båt

Igår blev det en spontan båttur. Maken hade åkt väg på eget håll och jag stannade vid stugan för en stunds slappande.
Men så blev det inte alls. Jag hamnade istället i en båt med ett par trevliga karlar och en hund. Vi packade en snabb matsäck bestående av kaffe och liten kaka. Jag tog givetvis med mig kameran!
Den här skärgården är makalös faktiskt. Det finns mängder med öar och stränder och ett rejält skärgårdsliv. Det är stugor överallt och båtar som far lite hit och dit hela tiden.
Vi åkte förbi flertalet av dessa öar och stränder. Passerade ett smalt och grunt sund. Hamnade så småningom i ett naturskönt område som heter Djuphamn. Längst ut i skärgården skulle man kunna säga. Otroligt vackert!
Där klev vi ur båten och satte oss på klipporna och fikade en stund. Promenerade allra längst ut på dessa klippor också. Tyvärr hade jag inte tagit med nån baddräkt! Vet inte hur jag tänkte där. Så vi nöjde oss med att vada lite. Innan vi kom i båten igen och åkte vidare. Stannade och hälsade på vid en annan strand på hemvägen, där vi bjöds på lite gott innan vi for tillbaka till ursprungsstranden.
En riktigt bra dag på havet kan jag säga!

djup2b

djup3b

djup1b

SemesterLivet

Undertiden i Finland …

Ljuset i tunneln avslöjar en öppning mot ett gammalt hemland. Dagen har ägnats åt förflyttning.
Det tar en stund att komma ”hem”. Jag placerar ordet hem inom klamrar. För efter alla dessa år är hem det jag för tillfället lämnat bakom mig. Utanför porten finns minnen, barndom och sånt.
Det blir en kortare vistelse för att hälsa på människor med stort M. Platsen i sig … tja, den säger mig inte så mycket längre. Men det blir absolut trevligt och nåt att minnas när första snöstormen driver in. Och det är framförallt alla möten. ❤ Så vi åker ut genom porten, på bekanta vägar. För att mötas en smula.

SemesterLivet, TrädgårdsLivet

Och så är det klart!

Vi gick ut tidigt i morse. Kaffe först medan vi begrundade gårdagens väl utförda arbete. Och sen på’t igen. Det var gräsligt varmt för utejobb även idag men vi ville ändå få det klart. Kunna ägna semestern åt annat också.

Nu är vi liksom inramade, med en och annan medveten glugg här och där. Vi behöver ju ta oss utanför om vi vill också. Fick ett schysst avslut på trädgården, så den inte bara flöt ut i skogen. Snyggt blev det också, känns ombonat och trivsamt. Så när som på den extremfula torkställningen. Den ska bort, flyttas, tas ner … ja. Strunt i den nu. Fint blev det!

Det kändes bra att få upp en liten vägg även på sidan, för en skyddad hörna. Men vi lämnade en rejäl lucka för att lätt kunna komma in i, eller ut ur trädgården den vägen. Hittade lite extra pynt att ha på den där väggen.

 

 

 

 

 

 

 

Jag hann med lite annat också, medan Maken skruvade fast bräder och skärmar. Donade i min planteringshörna som blev mycket mysigare när skärmväggen kom upp. Jag räfsade och gjorde fint. Spikade upp en gammal kratta att hänga redskap på. Sen planterade jag om chiliplantorna som tagit sig riktig bra. Och de få jordgubbsplantor jag sparade fick bo i en del av en gammal saftmaja.

 

Kändes passande på nåt sätt.
Nu är jag nöjd ett tag. Tills jag kommer med nån ny idé …