SemesterLivet, TrädgårdsLivet

När det är semester

Jag har nog inte riktigt fått in känslan än. Det brukar ta nån dag. Men semester är det likväl.
Idag har jag tillbringat hela dagen i eget sällskap. Dottern befinner sig på annan ort och plåtar E-sport och Maken har några dagar kvar att jobba. Mitt eget sällskap är mitt bästa sällskap. Och så katterna förstås! Jag inledde dagen tidigt, eftersom jag helt enkelt var vaken redan då. Masade mig upp och kokade kaffe, satte mig med semesterstickningen och ett nytt avsnitt på nya säsongen av ”Orange is the new black”. Lät altandörren stå öppen.
En krasch och konstiga ljud jagade ut mig en stund senare. Skator på altanen! (fula ord) De skulle åt ljusen jag hade i ett par ljuslyktor och hade fått ner dessa i golvet i sin iver att picka i ljusen. Vad de ska med ljusmassan till har jag ingen aning om! Men en av lyktorna hade gått sönder och inte drar de sig för att skita där de står heller.
Jag stängde av teven när avsnittet var slut och drog på mig ett sommarplagg. Städade upp efter skatorna, gömde ljusen och gjorde foliegirlanger för att försöka skrämma fågelkräken. Skrämde mest katten.
Idag har det annars varit en sån dag där jag bara gått omkring och småpysslat lite här och där ute i trädgården. Bundit upp lite klättrande växter, jagat sniglar, vattnat, pysslat ihop några minitädgårdar, sovit en stund i hammocken, ätit lunch, läst igenom posten, suttit och ritat lite och sånt stillsamt. En verkligt avkopplande dag! Plötsligt var det dags att laga middag och Maken kom från jobbet.
Nu har jag alldeles för många bilder att gå igenom från helgens studentfirande. De ska snyggas till lite och samlas ihop för att skickas till studenten. Men det är fortfarande uteliv och jag har med mig datorn ute på altanen. Det mulnar på och ska tydligen regna i natt. Bra påfyllning till vattentunnan säger jag. Men jag behöver samla ihop en del utedynor innan jag går in.

TrädgårdsLivet

Grå himmel och oväsen

Himlen är tung att ha på axlarna denna måndagsförmiddag. Stålgrå nyans på molnen och det känns som om det ska braka löst i ett rejält oväder när som helst. Regnskurar lite då och då. Det är varmt och lite stillastående också. Och ja, jag klagade över bristen på värme i går och nu tycks den ändå hamnat i nån slags sommarnivå, trots regnet. Rätt skönt att sitta på altanen äntligen.
Omgiven av en massa oväsen dock …
En gång hade vi bara skog bakom huset. Där tomten tog slut lev man över staketet och befann sig i riktig skog. Knappt jag minns hur det såg ut. Skogen fälldes och marken bereddes och sedan stod där ett tomt bostadsområde med asfalterad gata och belysning. Bara husen saknades och det kändes patetiskt och himla onödigt och som att någon gjort en taskig förhandsundersökning. Sen kom tillslut ett hus som bodde där ensam, bra länge. Tills förra sommaren när det byggdes ett till och ett till. Nu tror jag det börjar bli fullt, jag vet inte säkert för jag har inte brytt mig om att gå dit och kolla. Det står hus nästan ända inpå oss känns det som och idag lyfts ännu ett på plats med en rejäl kran. Vi såg det som skulle bli huset anlända igår kväll lastat på ett par långa långtradare.
Oväsendet kommer alltså från ett av de nybyggda husen där det tydligen inreds på övervåningen. Och så lyftkranen som vinglar omkring med husväggar. Och dessutom från en del av de andra nybyggena där hamras och sågas nåt. Jag gissar att det blir en del oväsen hela sommaren. När väl husen är på plats ska taken läggas, tomter anrättas och sista finliret spikas på plats. Jag kan inte säga att jag är speciellt förtjust. Från att ha haft ett guldläge med skog har vi nu förflyttats mitt i ett bostadsområde med nya hus på hela baksidan.
Det blir ett inte så lugnt trägdgårdsliv hädanefter.

TrädgårdsLivet

Trädgård

Det blev trädgårdspyssel idag. Gräsmattan blev äntligen klippt, ja, i valda delar som vanligt. Så här års ser min röntgensyn allt vackert som vill växa i gräset och jag välkomnar det! Och klipper runt. Antar att grannarna vant sig vid det konstiga köippsättet för länge sen. Även så kallat ogräs är vackert i mina ögon. 

Nu finns i alla fall nån slags stig att gå längs och kanske blir det då lättare att upptäcka sniglarna. Det är en bred fauna av sniglar i denna trädgård och de både stör mig och inte. Dagtid är det lättare att samsas med dem, för då gömmer de sig i sina hålor och jag kan glömma att de finns. Kvällstid går jag ogärna ut barfota i gräset. Då går jag med stövlar och blicken tätt i marken beväpnad med spade. Ifall jag möter nån av arten spansk skogssnigel, även kallad mördarsnigel. Spaden gör resan kort för just den.

Apropå sniglar så påstås det att just Vinbergssnäckan (Den med medhavt hus) ska vara av trivsam art och ofarlig för trädgårdsentusiastens odlingar. Skitsnack! Den äter slätt! I morse när jag kom ut hade en rackare klängt sig upp på en stor flaska för att nå solrosens frodiga blad. Jag såg bokstavligen hur ett stort gap tog rediga tuggor av bladet och hade redan hunnit få i sig halva. Den där jäkeln hade mumsat i sig hela solrosen om jag inte gett den en flygtur ut i skogen. Har ändå inte hjärta sätt döda dem. Eller mage. Det kraschar så dant. Men petar man till den rullar fanskapet in sig i snäckan och kan samlas på spade och så huj in i skogen. Kanske släpar den sig tillbaka men den är ju inte det snabbaste vi sett så jag hinner på den igen.

Annars hyser trädgården också spräckliga leopardsniglar. Inte så tjusiga som det låter. Rätt läskiga långsmala gråa saker med svarta sträck. Men de äter verkligen inget blomster utan städar bort dött skräp. Det i sig är ju bra! Städare liksom. Och de har tydligen samma inställning till mördarsniglar som jag och försöker kampa bort dem. Än så länge har de alltså fått vara ifred för mig  spaden. Älven om jag hoppar till varje gång jag ser en om kvällarna. Men antalet leopardsniglar ökar och jag överväger att börja minimera dem. Hur många står man ut med?

Efter gräsklippningen har jag bara strosat runt och småpiffat lite. Jag gillar stilleben och arrangemang även i trädgården. Nån undrade hur jag hinner med, orkar med att få ut allt. Och in igen på hösten. Men det är väl inget problem heller. Det är en trivsam syssla både nu och i höst. Dessutom har jag ingen tidsplan. Det blir ett område i taget bara.

Nu sitter jag i paviljongen och slappar. Längtar efter semester. Den närmar sig allt. Tills dess får jag njuta av de stunder som ges.

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Sommarväder

Första höstmånaden är redan en bra bit på väg. Och fylld med sommarväder. Temperaturer kring tjugo grader varmt och ljumma kvällar. Klädsel sandaler och sommarplagg. Himlen så blå att juli skulle bli avundsjuk.
Vi sitter med öppen altandörr och lyssnar på fågelkvitter som om det var högsommar och semester eller nåt liknande. Hör barn härja på därute som om det var sommarlov och inte en söndagskväll i september.
Jag påbörjade nermonteringen av allt somrigt i början av månaden men detta väder inbjuder inte alls till någon fortsättning av det jobbet, även om jag ändå plockar ihop lite i taget. Massor med blommor blommar än och gräset måste klippas som om de inte har en aning om vad som väntar.
När jag tittade på hur vädret spås att vara under den kommande veckan kunde jag konstatera att det verkligen inte är nån brådska med höstfixande.
Augusti hänger kvar likt en kvällspigg gäst medan värdfolket gäspar i soffhörnan.
Så jag låter blommorna blomma på och behåller paviljongen ett tag till. Altanen får stå orörd ännu en vecka. Tids nog.
På nåt sätt känns det som om allt har en månads fördröjning. Det var liksom maj i juni och juni i juli och … ja, nu är det augusti i september. Typ.
Det är faktiskt njutbart, eftersom temperaturen är hanterbar och blommorna för vackra för att klippa ner. Dessutom är jag rätt ledig. Unnar mig att hasa omkring hemmavid utan vidare måsten.

TrädgårdsLivet

Trädgårdsväder

Efter gårdagens ymniga regnande är det återigen sol. Dom sa det på teve. Men det var svårt att tro på sanningshalten i det, som det öste ner mot taket ännu sent i går kväll. Men visst. Det som sägs på teve är emellanåt alldeles sant. I morse möttes jag av sol och väldans blå himmel.
Jag stod en stund och tittade på det. Man kan luras att tro att det är riktig sommar ännu. Speciellt som blommorna ser ut. Sommarblommorna verkar inte ha en aning om att hösten står bredvid.
Mitt uteliv behöver snart plockas ner. Det är ett redigt dagsverke och varje år står jag och funderar över var i hela friden jag ska börja. Det är fladdriga gardiner som ska ner, kuddar som ska in, paviljongtak som ska av och prylar som ska vinterförvaras. Dessutom mängder med sommarblommor i krukor att samla in och tillfälligt placera om. Jag har svårt att slänga blommor som är i full blom och samlar dem istället på altanen ett tag. Tills en plötslig natt när frosten tillslut tar dem.
Utelivets alla somriga sittplatser krymps ihop, en efter en, och sittmöjligheterna drar sig allt närmre altanen för att tillslut bara vara koncentrerat i det ena altanhörnet. Där brukar jag tillslut göra höstfint med höstiga växter. Inbilla mig att jag ska sitta under höstdagar med en skön filt och en bra bok och en rejäl kaffe. Fast jag gör sällan det i alla fall. Men det ser fint ut i intentionen. Det slutar med att jag tittar ut och tänker att jag kan sitta där en annan dag och så slår jag mig ner i soffan istället. Tycker mig ha tillbringat tillräckligt med tid utomhus.

Idag var dagen när jag hade bestämt mig för att börja just det där inkrympandet av uteplatser. Om det nu skulle vara så att tevevädret var sant. Fast nu påstår tevevädret ihärdigt att det troligen blir soligt och varmt hela veckan. Högsommarvärme på vissa håll. (Utom till helgen där det ska regna igen.) Det får mig att fundera över om inte utelivet ändå ska behållas en vecka till i alla fall. Skulle det bli mycket regn nästa vecka får jag väl ta ett allvarligare beslut om nermontering av sommarliv då. Det är faktiskt ingen brådska. Dessutom hinner jag då ägna veckan åt att se över den växtlighet som finns i rabatterna och växtlighet som ska övervintras. Och kanske ta en tur med gräsklipparen. Och städa lite där all sommar så småningom ska vinterförvaras. Så får det allt bli alltså.

FotoLivet, KattLivet, TrädgårdsLivet

Mitt i naturen

Jag och den här söta trädklättraren hade fullt upp med Katt idag. För min del handlade det om att jag inte ville ha fler dödade ekorrar i trädgården. Alltså höll jag uppsikt på katten för att hinna huta åt den eller hinna skrämma undan korren!  e2Ekorren höll också uppsikt på Katten, av given anledning. Den skuttade från sida till sida på björkgrenarna för att ha katten i medvetandet tills faran var över.

e1

Så pass uppsikt på den farliga katten att ekorren beslutade sig för att tanten med kameran inte utgjorde någon omedelbar fara! Tydligen alldeles för besvärligt att ha två faror under uppsikt. Tanten verkade harmlös, men nog var hon bra märklig! Vad var det hon gjorde egentligen?

e3

Så pass nyfiken på mig och min kamera till slut att jag kunde stå precis nedanför björken. Katten glömdes nästan av oss båda. Men han hade som tur var redan gett upp, och när jag fotograferat klart vågade Korren sig ner ur björken och lyckligt vidare mot nya träd.

e4

SemesterLivet, TrädgårdsLivet

Och så är det klart!

Vi gick ut tidigt i morse. Kaffe först medan vi begrundade gårdagens väl utförda arbete. Och sen på’t igen. Det var gräsligt varmt för utejobb även idag men vi ville ändå få det klart. Kunna ägna semestern åt annat också.

Nu är vi liksom inramade, med en och annan medveten glugg här och där. Vi behöver ju ta oss utanför om vi vill också. Fick ett schysst avslut på trädgården, så den inte bara flöt ut i skogen. Snyggt blev det också, känns ombonat och trivsamt. Så när som på den extremfula torkställningen. Den ska bort, flyttas, tas ner … ja. Strunt i den nu. Fint blev det!

Det kändes bra att få upp en liten vägg även på sidan, för en skyddad hörna. Men vi lämnade en rejäl lucka för att lätt kunna komma in i, eller ut ur trädgården den vägen. Hittade lite extra pynt att ha på den där väggen.

 

 

 

 

 

 

 

Jag hann med lite annat också, medan Maken skruvade fast bräder och skärmar. Donade i min planteringshörna som blev mycket mysigare när skärmväggen kom upp. Jag räfsade och gjorde fint. Spikade upp en gammal kratta att hänga redskap på. Sen planterade jag om chiliplantorna som tagit sig riktig bra. Och de få jordgubbsplantor jag sparade fick bo i en del av en gammal saftmaja.

 

Kändes passande på nåt sätt.
Nu är jag nöjd ett tag. Tills jag kommer med nån ny idé …

TrädgårdsLivet

Bygge i sommarhet semesterdag

Tur man har Goda Grannar! I morse när vi klev upp hade GodGranne parkerat sin lilla lastbil på vår garageuppfart och sett till att vi hade tillgång till nycklarna.
Maken och jag drack vårt morgonkaffe på en redan varm altan.

Sedan åkte vi med lånelastbilen för att köpa riktigt långa bräder. Och eftersom jag en en envis sort, åkte vi för att köpa ytterligare ett par skärmväggar när dessa nya bräder lastats av hemmavid. Sedan såg jag till att Maken fick i sig nåt ätbart och blandade till en balja med kall dryck, den skulle behövas! Sen ut i värmen. Den varmaste dagen denna sommar. Sägs det ha varit. Och ja, det kändes sannerligen också.

Maken släpade ut sina verktyg och byggde upp den där cirkelsågen på skuggig plats. Jag tog mig an resterade staketbrädor och skruvade loss dem.
Maken må vara aningen seg i starten. Likt en gammal motor behöver han chokas och övertalas med lagom gas. När motorn väl är driftsvarm kan man trycka in den där choken igen och gasa iväg, sen går motorn banne mig vart man vill och tills den stängs av. När lunchtid pressade solen rätt in mot arbetsplatsen skruvade han i den sista bulten i dagens skärmväggar!
Först sågade han till distanser av brädor han redan hade. (Ja, det var nödvändigt för att det skulle bli enligt fruns önskemål. Maken  försökte allt komma enkelt undan men insåg klokt nog när han var slagen och tänkte ut en ny plan.)
Sen skruvade han i distanser och nya brädor i befintliga staketstolpar. Redan där såg det jättesnyggt ut. Men när han därefter började bära skärmväggarna på plats och fick bultarna igenom även dem kunde min bild i huvudet bli verklighet och jag kan bara konstatera att jag tänkt helt rätt! Den här väggen avslutar liksom trädgården och håller den på plats. Dessutom skyddar den från insyn och förhoppningsvis dämpar den lite blåst också.


Hälften av jobbet är därmed klart! Den andra sidan och den nytillkomna sidan (på grund av min envishet) tar vi i morgon medan skugga ännu är. Men jäklar vad nöjd jag är! Det blir så himla bra ju.

 

TrädgårdsLivet

Jobbat hårt

Det här:kolla

Var, jag upprepar VAR, trädgårdens i särklass fulaste yta.
Det är vårt fallfärdiga staket framför den remsa av skog som finns kvar. Lådan framför innehöll en gång i tiden jordgubbar och de har varit sorgligt dåligt skötta. Ogräset tog över för länge sen. Märkligt nog kämpade sig ändå en handfull jordgubbar mogna i år.
Jag har länge haft en plan för det där området men inte riktigt kommit längre än så. Förrän i morse.
I veckan ska staketet äntligen bytas mot skärmväggar och det kommer att bli väldigt bra. Maken föreslog att vi skulle strunta i att sätta nån skärm framför de där granarna. Grunnade på saken och kom fram till att det ger mig möjligheten att göra lite extra av den där tråkiga ytan. Och i morse när Maken åkt på bilträff långt bort med Rodden kom jag så igång.
Jag började med att rota i garaget för att hitta nåt lämpligt att skruva loss staketbräderna med. Vet knappt vad grejerna heter men jag hittade prylar som funkade. De första bräderna var snabbt borta. Sedan tungt jobb med att förflytta gamla takpannor som staplats bakom staketet. Man hittar underliga kryp under tunga stenar … Sedan räfsade jag bort diverse skräp och drog upp en hel del ogräs.
När det var gjort torkade jag svetten ur pannan och slog mig ner i hammocken för att dricka vatten och tänka. Det skulle vara totalt lönlöst att plantera något där vid granarna. Så vad gör man då?
Jag tänkte min nån sorts plats att kunna ställa nån grej och nån blomma på. Kollade runt lite och kunde återanvända en del grejer! Fick på det viset ihop en plan yta att ställa saker på med resterna av en lastpall. Hittade stenar att arrangera runt.
Sedan en redig rensning i jordgubbslådan, grävde upp några jordgubbsplantor för att ha nån annanstans. Ryckte upp ogräset. Sedan fyllde jag lådan med de gamla murkna staketbrädorna jag skruvat loss, så att den fick en botten. Denna botten täckte jag med täckbark, utom en fyrkant i ena hörnet som jag dessutom lämnat bottenlös. Grävde ur lite extra där.
En ny tanke mitt i detta fick mig att skaffa en såg och kapa ett gäng hyfsade staketbrädor att ha runtom lådan. Som en extra ram. Och som ett litet terrassgolv ihop med den där lastpallsanordningen. Ja, jag vet, det låter märkligt men det blev bra.
Så långt i jobbet for jag iväg och handlade mer täckbark och jord och lite växter så klart.
Nu ser det ut så här!


Snyggt va! Till och med granarna tycks piggare.

Lilla hörnet på lådan fick lavendel och alunrot. Jag ställde också ut den vildvuxna och yviga krassen som höll på att ta över hela altanen. På den där täckbarytan gjorde den sig mycket bättre.

Min lilla ”terrass” av gamla staketplankor. Jag lät till och med bultarna vara kvar. Jag köpte ett fint gräs och en fin kruka till. Hittade en lykta på loppis och fyndade lite annat krafs här hemma. Den gamla staketstolpen byggde jag in tillsammans med en rejäl gren. Har ju gott om takpannor. Planterade en klematis i den hemmabygda krukan och hoppas den ska ta sig, trots alla granarna.

Var naturligtvis tvungen att släpa dit en av skärmarna för att få ett helhetsintryck. Det kommer att bli så himla bra! Och nu slipper jag skämmas över den där skräplådan.
Men ryggen och resten av kroppen känner av detta tunga jobb idag. Meckat loss brädor från stolpar, sågat, rensat, burit och byggt. Handlat tunga säckar och fått dem genom butiken, in i bilen, ut ur bilen och genom trädgården. Planterat, räfsat, burit tunga takpannor … puh. Kan själv liksom. Men så bra det blev! Jag är nöjd.

TrädgårdsLivet

Trädgårdsvisning, del 2

11Okej, har du vilat klart? Då går vi ner från slänten och går vidare. Nu är det dags att titta på det som finns mellan oss och grannen. Du ser huset va? Lönnen där i slänten är redigt stor numera. Och det som ser ut som ett stort träd på andra sidan bilden är en ungersk syren. Framför den en rabatt. Här syns den bättre! Längst ner till vänster. och då har vi altanen rakt fram, hammocken till höger bakom lönnen. 12Framför lönnen kan man sätta sig en stund om man vill. Men jag tycker vi går vidare. Vi har ju redan vilat en lång stund. Kom nu så går vi! Rätt genom den där portalen.

13Då hamnar vi här! Den där nyponrosen har tyvärr blommat ut.  Bakom den skymtar markisen och under den vardagsrumsfönstren.14

 

15Under markisen kan man som sagt slå sig ner en stund men det gör vi inte nu. Rabatten där på vänster sida är en av de första jag anlade i min trädgård. Med stor hjälp av pappa. De där växterna har blivit riktigt lummiga och stora nu.  Men vi går väl vidare?! Förbi rabatten och päronträdet som skymtar i bild. Det står kvar mest för omfångets skull. Päronen är tyvärr inget att ha, ramlar oftast ner innan de hunnit mogna. Rakt fram tar trädgården slut. Det 16gula huset som skymtar bakom grönskan står på andra sidan gatan. 17Vi viker av och följer tomten. Går genom nästa portal. Rosorna blommar där, ljusrosa och fantastisk. Dofta gärna lite på dem. Sen är det är bara att gå rätt igenom och så hamnar vi på husets 19framsida.

 

Längst där framme syns den där höga cypressen vi planterade när vi köpt huset. Inte speciellt hög då. Men nu högre än huset. Plommonträdet är numera tyvärr bara en stam. Men den får agera stöd för diverse slingrande 20växtlighet. Och vid väggen står ett snyggt bord som Maken byggt. Men jag tror vi slår oss ner en stund igen! Skuggan är fortfarande skön här på framsidan. Sitt! Så hämtar jag lite kaffe. Jag har en god kaka också.21