TrädgårdsLivet

Ledig, vi kan kalla det semester!

Japp, jag har en ledig vecka. Det kommer sig av att mitt jobb rest iväg utan mig och då är jag i princip tvungen att vara ledig. Nu lät ju det ytterst motvilligt. Det är det såklart inte. Jag är väldigt gärna ledig och välkomnar en vecka av det slaget i den begynnande hösten.
Den här dagen tillbringade jag i sällskap med spade och skottkärra ute i trädgården. Påbörjade jobbet med att låta växtligheten gå i vila. Klippte ner och räfsade ihop. Och grävde om en hel rabatt. Måste köpa jord till den snarast och sedan ta mig an att plantera om lite växter som visat sig missnöjda med tidigare placeringar. Hoppas de ska belöna mig rikligt nästa vår efter den ansträngningen.
Det är trivsamt att traska runt i en höstlig trädgård. Löven som börjat trilla ner, fukten i gräset och dimman i luften. Låter stövlarna styra och tar mig an det som kommer i min väg. Än här, än där. Gräva upp här, gräva ner där, hämta nån slags stöd i friggan, bära undan några av de sista utegrejerna, klippa ner de sista bönorna, tömma skottkärran, leta en rejäl gren i skogen och placera den på rätt ställe …  Så där höll jag på. Och än är det långt ifrån klart. Förutom den där jorden som ska hällas ut finns det en hel del kvar att göra innan jag låter vintern ta över beslutsrätten.
Förra året överraskade den med alltför tidig ankomst. Löven blev kvar där under. I år hoppas jag hinna samla in dem innan snön. Våren blir så tungjobbad annars.
Men ännu är de flesta kvar på sina grenar, så vi får se hur det blir med det där. Jag har annat att göra innan räfsan ska fram.

Annonser
KattLivet, Livet, MatLivet, MusikLivet, TrädgårdsLivet, UmgängesLivet

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!
KreavtivLivet, TrädgårdsLivet

Spaljébygge

Kan själv byggde en spaljé av gamla taklister och kan själv hängde upp detta bygge på väggen också!
När väl den gamla halv-stegen som tjänat som spaljé till växtligheten tidigare trasslats loss. Växter som kräver stöd av nåt slag har ett trassligt växtsätt och söker sig stöd lite ostrukturerat och där det finns.
Växtligheten i det här fallet var en planta jag sått från frö i våras. Blomman för dagen, som blommar med fina dagliga klockor. Den slingrar sig handlingskraftigt upp i världen genom att sno sig runtom första bästa tillhygge. Här hade den använt Kaprifolen, som var huvudnumret i denna plantering. Verkligen snott sig runt och runt och var alldeles krusig när jag väl fått loss den.
Kaprifolen stod tidigare och skämdes i ett torrt hörn där jag i en sorts enfald trott att det skulle bli ymnig och täcka in. Nej. Den kvävdes, långsamt, och jag trodde den gett upp hoppet. Men så fick jag se en spirande ansats till ett sista försök i våras. Tänkte att den förtjänade bättre, och fick med hjälp av spade och handkraft upp det mesta av roten.
Vid den där gamla stegen vid husväggen hade en ros stått och dött. Den rackarn hade inte alls lika mycket försökslusta som Kaprifolen ska jag säga. Fisförnäm och kräsen var den. Lade bara ner, utan att ens ge sig på stegen, eller husväggen och inte släppte den ifrån sig nån blomma heller. Så jag fick ur den roten och det mesta av den gamla jorden. Blandade ny jord och bäddade så fint för Kaprifolen. Lät de rankor som ändå fanns hänga upp sig i stegen. Det var som sagt ingen hög stege, men jag tänkte att den säkert skulle räcka till. Trodde väl aldrig att växten skulle bli så pass tacksam. Det var därför att ställde dit slingerblomman, för att den skulle hjälpa till liksom. Men hoppla så fel jag hade! Kaprifolen var verkligt tacksam för sitt nya hem och satte igång att växa direkt. Var snart en halvmeter ovanför stegen! Med ett par långa svajande rankor som letade i luften efter nån slags stöd utan att hitta nåt annat än husväggen att luta sig mot. Då skulle den tillslut breda ut sig åt olika håll längs väggen och riskera gå av i blåsten.

Eftersom jag förutom ”kansjälv” också är en ”det-kan-vara-bra-att-ha” person så fanns en hög med gamla smala taklister bakom friggan. Sparade från rum rustats därinne. De där hamstrade gamla taklisterna hade åkt ut i akt och mening att slängas men ja, jag ändrade mig … Nu fick de sig en up-cykling kan vi säga.
Först lade jag ut de längsta på gräsmattan. Hittade en form för mitt bygge och placerade kortare listbitar tvärsöver. Fäste alltihop med ståltråd, detta kära material som kan så mycket! Piffade över ståltråden med hampatråd som jag virade i krysstag över varje korsat ställe. Det blev en stabil och bra spaljé. Det blev en redigt stor sådan. Lite ruffig med nån färgrest och tapetbit här och där, jag sågade inte heller utan bröt bara av listerna till lagom längd.
Därefter skulle den upp på väggen. Den långsamt uttvinnade Blommanfördagen låg i gräset och väntade medan Kaprifolen fick vila, uthängd i en buske i rabatten nedanför. Fritt fram på väggen alltså. Jag hämtade skruv i garaget och skruvade i några i väggen, fäste sedan spaljén med ståltrådsöglor runt dessa skruvar. Prefekt! Knappast fackmannamässigt men det funkar! Spaljén hängde till och med rakt fast jag inte måttat mer än med ögonen medan jag stod nedanför och höll den mot väggen.
Så upp på en stege med de längsta blomrankorna för att hjälpa dem hitta vägen in i sitt nya bo. Sen backade jag och begrundade mitt verk. Kaprifolen såg ut att trivas och gjorde sig bra mot de gamla teaklisterna. Gav ett något klenare intryck när den fick spridas ut på större yta, men jag förväntar mig att den jobbar på nu!

”KanSjälv” var mäkta nöjd. Liksom ”KanVaraBraAttHa” som fick användning för de sparade listerna på ett sånt ypperligt sätt. Det passade bra med en spaljé av återbrukat material där intill de gamla trädgårdsredskapen som gjort sitt och numera bara kan ta det lugnt och se på. Jag själv slog mig ner i en stol och beundrade mitt arbete. Började genast planera för nästa grej. Jag har en klätterros som …

TrädgårdsLivet

Vad sjutton! En sommardag liksom!

I morse när jag klev upp var där ett märkligt sken. Ett skarpt ljus som bländade och höll på. Efter gårdagens regnande hade solen tydligen bestämt sig för att ta över. Den förde också med sig en ovan värme. Så pass att morgonkaffet kunde intas utomhus. Faktiskt kan jag räkna utekaffet på ena handen, så kalla har alla mornar varit den här sommaren.
Det var blött överallt den här morgonen, gräsmattan kändes som en vattenfylld svamp. Mina blommiga tygskor blev blöta direkt. Men jag lade en kudde över fukten i stolen på lilla trädäcket och satte mig där. Fast jag satt inte så länge. Finvädret fick igång en slags städlust. Ja, inte inne inte! Nej, jag behövde städa ute. Det blir så när alla dessa sittplatser finns, utan tak eller med tak men utan väggar. Naturen kastas in när det är blåsigt och regnigt! Då blir det otrevligt och ogästvänligt.
Så jag gick in och drog på mig en klänning och sedan direkt ut igen. Kaffe kan drickas medan man håller på med nåt också.
Jag började med altanen, sopade bänkarna och arrangerade om blommorna lite och fixade med lyktor och ljus. Nu när kvällarna äntligen är mörkare kan jag få lust att tända lite ljus ute. Jag klippte också ner lite dött skräp från blommorna, och tömde alla utevaser på skräp. Bytte vatten i dem och plockade nåt hytt att ha däri. Jag gick från den ena platsen till den andra.
Med min loppisfyndade korg som jag samlade blomskräpet i. Där har jag också plats för sax, ett par trädgårdshandskar och snören ifall något behöver bindas upp. Jag hade också med mig en liten borste och en kvast för att sopa stolar och golv med.
Jag drog till slut ut trimmern och lång sladd, kapade ner det sista av rödklövern som jag låtit blomma på bara för att den är så vacker. Men nu var den slagen till backen av regnet och i det närmaste utblommad. Långtifrån vacker.
Vid hörnet av garageväggen, precis där en av mina sittplatser är belägen, hade jag tänkt vara extra noga med trimmern. Men plötsligt hann jag i ögonvrån uppfatta en rörelse och se hur en rejäl padda drog in trynet under en sten. Känner du mig vet du att alla slags djur av det slaget är min största fasa. Jag behöver knappast säga att det hörnet är otrimmat! Inte heller känner jag nån större lust att slå mig ner i en av stolarna där. Jag räfsade ihop det jag hunnit få ner … på armlängds avstånd med stadig blick på stenen. Lugnt och försiktigt för jag ville verkligen inte skrämma fram odjuret. Så den ve och fasa hastade runt i panik. Den tanken fick mig att backa och leta andan igen. Sen gick jag omväg om den platsen när jag var tvungen att passera. Och jag vet inte vad som är värst … att jag inte vet var den är nu längre eller att jag vet att den var där …
Nu är i alla fall mina uteplatser fina och jag hoppas på lite varmare kvällsväder så jag kan tända lite av ljusen och hänga ute om kvällarna. Det är den här sommaren skyldig mig.

BlomsterLivet, HusLivet, SemesterLivet, TrädgårdsLivet

Mycket gjort på samma dag

Det är tisdagskväll och juni månads sista vecka är påbörjad. Det är juni som är bäst av sommarmånaderna i mitt tycke. Medan man ännu är så där hänförd över knopparna, blomningen, lövsprickningen och det vackra runtomkring. Sen blir det liksom vardag. Därför har jag för vana att prata med blommorna! Jag tittar till dem på en morgonrunda och ofta också på en kvällsrunda. Genom trädgården alltså. Och förundras över växtkraft och skönhet.
Den andra semesterveckan är nu också naggad i kanten och jag fokuserar isället hårt på hur mycket som är kvar.
Idag har vi farit fram som om nån chef hade ögonen på oss! Det började med städning av källaren och byte av sängkläder. Efter det städade vi garaget. Det brukar ske varje semester och vädret var utmärkt för det idag. Garaget blev superbra.
Efter det gav jag mig på trädgården. Där växer ett hav av självsådda prästkragar mitt i gräsmattan och jag låter dem gärna hållas. Men nu hade jag fått nog! Framsidan såg väl vildvuxen och ovårdad ut trots prästisarna. Men de var för fina för att meja ner så jag plockade en massa först och spred ut i vaser inne. Sedan hämtade jag trimmern och kröp även runt buskarna och rev ogräs för hand. Då såg jag också hur ogräset tagit över trottoaren utanför. Jag började även där för att få extra fint. Maken kom med en skrapa och hjälpte till. Slitigt värre, men tillslut var framsidan både välvårdad och snygg igen!
Därmed kan vi slappa i soffan resten av kvällen. Och njuta av alla vackra buketter med prästkragarna här inne!


SemesterLivet, TrädgårdsLivet

När det är semester

Jag har nog inte riktigt fått in känslan än. Det brukar ta nån dag. Men semester är det likväl.
Idag har jag tillbringat hela dagen i eget sällskap. Dottern befinner sig på annan ort och plåtar E-sport och Maken har några dagar kvar att jobba. Mitt eget sällskap är mitt bästa sällskap. Och så katterna förstås! Jag inledde dagen tidigt, eftersom jag helt enkelt var vaken redan då. Masade mig upp och kokade kaffe, satte mig med semesterstickningen och ett nytt avsnitt på nya säsongen av ”Orange is the new black”. Lät altandörren stå öppen.
En krasch och konstiga ljud jagade ut mig en stund senare. Skator på altanen! (fula ord) De skulle åt ljusen jag hade i ett par ljuslyktor och hade fått ner dessa i golvet i sin iver att picka i ljusen. Vad de ska med ljusmassan till har jag ingen aning om! Men en av lyktorna hade gått sönder och inte drar de sig för att skita där de står heller.
Jag stängde av teven när avsnittet var slut och drog på mig ett sommarplagg. Städade upp efter skatorna, gömde ljusen och gjorde foliegirlanger för att försöka skrämma fågelkräken. Skrämde mest katten.
Idag har det annars varit en sån dag där jag bara gått omkring och småpysslat lite här och där ute i trädgården. Bundit upp lite klättrande växter, jagat sniglar, vattnat, pysslat ihop några minitädgårdar, sovit en stund i hammocken, ätit lunch, läst igenom posten, suttit och ritat lite och sånt stillsamt. En verkligt avkopplande dag! Plötsligt var det dags att laga middag och Maken kom från jobbet.
Nu har jag alldeles för många bilder att gå igenom från helgens studentfirande. De ska snyggas till lite och samlas ihop för att skickas till studenten. Men det är fortfarande uteliv och jag har med mig datorn ute på altanen. Det mulnar på och ska tydligen regna i natt. Bra påfyllning till vattentunnan säger jag. Men jag behöver samla ihop en del utedynor innan jag går in.

TrädgårdsLivet

Grå himmel och oväsen

Himlen är tung att ha på axlarna denna måndagsförmiddag. Stålgrå nyans på molnen och det känns som om det ska braka löst i ett rejält oväder när som helst. Regnskurar lite då och då. Det är varmt och lite stillastående också. Och ja, jag klagade över bristen på värme i går och nu tycks den ändå hamnat i nån slags sommarnivå, trots regnet. Rätt skönt att sitta på altanen äntligen.
Omgiven av en massa oväsen dock …
En gång hade vi bara skog bakom huset. Där tomten tog slut lev man över staketet och befann sig i riktig skog. Knappt jag minns hur det såg ut. Skogen fälldes och marken bereddes och sedan stod där ett tomt bostadsområde med asfalterad gata och belysning. Bara husen saknades och det kändes patetiskt och himla onödigt och som att någon gjort en taskig förhandsundersökning. Sen kom tillslut ett hus som bodde där ensam, bra länge. Tills förra sommaren när det byggdes ett till och ett till. Nu tror jag det börjar bli fullt, jag vet inte säkert för jag har inte brytt mig om att gå dit och kolla. Det står hus nästan ända inpå oss känns det som och idag lyfts ännu ett på plats med en rejäl kran. Vi såg det som skulle bli huset anlända igår kväll lastat på ett par långa långtradare.
Oväsendet kommer alltså från ett av de nybyggda husen där det tydligen inreds på övervåningen. Och så lyftkranen som vinglar omkring med husväggar. Och dessutom från en del av de andra nybyggena där hamras och sågas nåt. Jag gissar att det blir en del oväsen hela sommaren. När väl husen är på plats ska taken läggas, tomter anrättas och sista finliret spikas på plats. Jag kan inte säga att jag är speciellt förtjust. Från att ha haft ett guldläge med skog har vi nu förflyttats mitt i ett bostadsområde med nya hus på hela baksidan.
Det blir ett inte så lugnt trägdgårdsliv hädanefter.

TrädgårdsLivet

Trädgård

Det blev trädgårdspyssel idag. Gräsmattan blev äntligen klippt, ja, i valda delar som vanligt. Så här års ser min röntgensyn allt vackert som vill växa i gräset och jag välkomnar det! Och klipper runt. Antar att grannarna vant sig vid det konstiga köippsättet för länge sen. Även så kallat ogräs är vackert i mina ögon. 

Nu finns i alla fall nån slags stig att gå längs och kanske blir det då lättare att upptäcka sniglarna. Det är en bred fauna av sniglar i denna trädgård och de både stör mig och inte. Dagtid är det lättare att samsas med dem, för då gömmer de sig i sina hålor och jag kan glömma att de finns. Kvällstid går jag ogärna ut barfota i gräset. Då går jag med stövlar och blicken tätt i marken beväpnad med spade. Ifall jag möter nån av arten spansk skogssnigel, även kallad mördarsnigel. Spaden gör resan kort för just den.

Apropå sniglar så påstås det att just Vinbergssnäckan (Den med medhavt hus) ska vara av trivsam art och ofarlig för trädgårdsentusiastens odlingar. Skitsnack! Den äter slätt! I morse när jag kom ut hade en rackare klängt sig upp på en stor flaska för att nå solrosens frodiga blad. Jag såg bokstavligen hur ett stort gap tog rediga tuggor av bladet och hade redan hunnit få i sig halva. Den där jäkeln hade mumsat i sig hela solrosen om jag inte gett den en flygtur ut i skogen. Har ändå inte hjärta sätt döda dem. Eller mage. Det kraschar så dant. Men petar man till den rullar fanskapet in sig i snäckan och kan samlas på spade och så huj in i skogen. Kanske släpar den sig tillbaka men den är ju inte det snabbaste vi sett så jag hinner på den igen.

Annars hyser trädgården också spräckliga leopardsniglar. Inte så tjusiga som det låter. Rätt läskiga långsmala gråa saker med svarta sträck. Men de äter verkligen inget blomster utan städar bort dött skräp. Det i sig är ju bra! Städare liksom. Och de har tydligen samma inställning till mördarsniglar som jag och försöker kampa bort dem. Än så länge har de alltså fått vara ifred för mig  spaden. Älven om jag hoppar till varje gång jag ser en om kvällarna. Men antalet leopardsniglar ökar och jag överväger att börja minimera dem. Hur många står man ut med?

Efter gräsklippningen har jag bara strosat runt och småpiffat lite. Jag gillar stilleben och arrangemang även i trädgården. Nån undrade hur jag hinner med, orkar med att få ut allt. Och in igen på hösten. Men det är väl inget problem heller. Det är en trivsam syssla både nu och i höst. Dessutom har jag ingen tidsplan. Det blir ett område i taget bara.

Nu sitter jag i paviljongen och slappar. Längtar efter semester. Den närmar sig allt. Tills dess får jag njuta av de stunder som ges.

BlomsterLivet, TrädgårdsLivet

Sommarväder

Första höstmånaden är redan en bra bit på väg. Och fylld med sommarväder. Temperaturer kring tjugo grader varmt och ljumma kvällar. Klädsel sandaler och sommarplagg. Himlen så blå att juli skulle bli avundsjuk.
Vi sitter med öppen altandörr och lyssnar på fågelkvitter som om det var högsommar och semester eller nåt liknande. Hör barn härja på därute som om det var sommarlov och inte en söndagskväll i september.
Jag påbörjade nermonteringen av allt somrigt i början av månaden men detta väder inbjuder inte alls till någon fortsättning av det jobbet, även om jag ändå plockar ihop lite i taget. Massor med blommor blommar än och gräset måste klippas som om de inte har en aning om vad som väntar.
När jag tittade på hur vädret spås att vara under den kommande veckan kunde jag konstatera att det verkligen inte är nån brådska med höstfixande.
Augusti hänger kvar likt en kvällspigg gäst medan värdfolket gäspar i soffhörnan.
Så jag låter blommorna blomma på och behåller paviljongen ett tag till. Altanen får stå orörd ännu en vecka. Tids nog.
På nåt sätt känns det som om allt har en månads fördröjning. Det var liksom maj i juni och juni i juli och … ja, nu är det augusti i september. Typ.
Det är faktiskt njutbart, eftersom temperaturen är hanterbar och blommorna för vackra för att klippa ner. Dessutom är jag rätt ledig. Unnar mig att hasa omkring hemmavid utan vidare måsten.

TrädgårdsLivet

Trädgårdsväder

Efter gårdagens ymniga regnande är det återigen sol. Dom sa det på teve. Men det var svårt att tro på sanningshalten i det, som det öste ner mot taket ännu sent i går kväll. Men visst. Det som sägs på teve är emellanåt alldeles sant. I morse möttes jag av sol och väldans blå himmel.
Jag stod en stund och tittade på det. Man kan luras att tro att det är riktig sommar ännu. Speciellt som blommorna ser ut. Sommarblommorna verkar inte ha en aning om att hösten står bredvid.
Mitt uteliv behöver snart plockas ner. Det är ett redigt dagsverke och varje år står jag och funderar över var i hela friden jag ska börja. Det är fladdriga gardiner som ska ner, kuddar som ska in, paviljongtak som ska av och prylar som ska vinterförvaras. Dessutom mängder med sommarblommor i krukor att samla in och tillfälligt placera om. Jag har svårt att slänga blommor som är i full blom och samlar dem istället på altanen ett tag. Tills en plötslig natt när frosten tillslut tar dem.
Utelivets alla somriga sittplatser krymps ihop, en efter en, och sittmöjligheterna drar sig allt närmre altanen för att tillslut bara vara koncentrerat i det ena altanhörnet. Där brukar jag tillslut göra höstfint med höstiga växter. Inbilla mig att jag ska sitta under höstdagar med en skön filt och en bra bok och en rejäl kaffe. Fast jag gör sällan det i alla fall. Men det ser fint ut i intentionen. Det slutar med att jag tittar ut och tänker att jag kan sitta där en annan dag och så slår jag mig ner i soffan istället. Tycker mig ha tillbringat tillräckligt med tid utomhus.

Idag var dagen när jag hade bestämt mig för att börja just det där inkrympandet av uteplatser. Om det nu skulle vara så att tevevädret var sant. Fast nu påstår tevevädret ihärdigt att det troligen blir soligt och varmt hela veckan. Högsommarvärme på vissa håll. (Utom till helgen där det ska regna igen.) Det får mig att fundera över om inte utelivet ändå ska behållas en vecka till i alla fall. Skulle det bli mycket regn nästa vecka får jag väl ta ett allvarligare beslut om nermontering av sommarliv då. Det är faktiskt ingen brådska. Dessutom hinner jag då ägna veckan åt att se över den växtlighet som finns i rabatterna och växtlighet som ska övervintras. Och kanske ta en tur med gräsklipparen. Och städa lite där all sommar så småningom ska vinterförvaras. Så får det allt bli alltså.