HusLivet

Sopigt

Det var med en suck av det tyngre slaget som Maken och jag klev runt hörnet på huset i förmiddags. Det som göms i snö … ja. Och det som ställs bakom garageväggen blir så småningom också synligt! Det har varit synligt en längre tid men bara när man står på en flik av garageuppfarten. Sen går man in och glömmer skiten igen. Allt det där som ställts där i väntan på en resa till återvinningen. Den resan kom aldrig och det blir mer grejer och till och med skämmigt synligt från gatan. Som nåt slags skrotupplag. Idag skulle det ske!
Jag utrustade mig med handskar och en lista på var man slänger vad. För så är det numera, att all skit ska sorteras. Och därefter slängas i angiven container. Vi hade en uppgörelse med ett gäng sniglar och gråsuggor som ansåg skiten tillhörde dem, innan vi sorterat upp allt i säckar och fick in dessa i bilen. Sen åker man, som resten av stan gör en klämdag som denna, till återvinningsstationen.
Det är kö redan vid infarten. Alla har städat skit idag och alla vill nu bli av med den på snabbast möjliga vis.
Därmed får man leva med trängsel och köer och fast man packat bilen i rätt ordning i förhållande till placeringen av de containrar man vill åt blir det rörigt. Och ingen tydlig förklaring om vad dessa ska innehålla. Man chansar lite och hoppas att ingen ser. Jag menar, ”smått brännbart” vad tusan är det? Jag tyckte allt skulle brännas!
Har man otur får man soppolisen i örat. Och allmän bassning över sitt misstag med skräpet. Det är trots allt en klar fördel med att åka när det är som rörigast. Då hinner inte övervakarna med att se vad min säck innehåller. Och vips ligger den i containern och jag är redan borta i vimlet.
Nu är i alla fall all skit bortrensad och vi slipper skämmas över synligt skräp. Och enas om att nästa gång, då åker vi innan det blir så mycket … jo tjena!

Livet

Under tiden pågick livet

Nån kanske undrar vad det innehöll? Jag kastar in en stadig men kortfattad uppdate.

I januari:

  • Var det rätt så mycket vinter trots avsaknaden av snölikt material.
  • Det allvarligaste som hände var att ugnen gick sönder. Den kunde lagas igen tack vare kunnig vän och därmed slapp vi vara hungriga.
  • Dottern drog till Tyskland för att jobba lite. Hon plåtade E-sport i några intensiva dagar innan hon slutkörd återvände hem igen.
  • Jag stickade en hel del.
  • Julen städades ut och semesterplaneringen påbörjades på jobbet. Hejååhååå.

I Februari:

  • Började jag planera för att rusta upp ett överbelamrat arbetsrum. Det inleddes med att jag gick in, såg mig om, suckade tungt och gick ut igen.
  • Tillslut hade jag ändå samlat mig nog för att börja tömma ur rummet och kom mig för med att måla garderoberna invändigt. Och därmed var vi igång faktiskt. Startsträckan må vara lång men sen går det undan!
  • Dottern skaffade sig äntligen en ny säng och slapp sova i en grop eftersom den tillfälliga sängen gått sönder.
  • Jag stickade en hel del.
  • Vi hann med en massa loppisbesök och gjorde trevliga fynd.

I Mars:

  • Inledde månaden med en tripp neröver till Västergötland . Dottern hade fotojobb. Ett gäng musiker behövde nya pressbilder. Samtidigt passade vi på att umgås med familjen därnere en stund. På hemvägen släppte jag av henne på Arlanda. Hon drog till Amsterdam på turné med ett bra rockband för att plåta deras turnéliv.
  • Själv åkte jag hem och gick på pub-invigning.
  • Bilen besiktades och skötte sig bra.
  • Maken målade tak och jag spacklade väggar. En god vän kom med schysst slipmaskin och slätade till dem. Efter det kunde Maken hänga upp de nya tapeterna och så upptäckte vi ett snyggt parkettgolv under den asfula plastmattan. Happy day!
  • Jag stickade en hel del.
  • Rummet vi rustade upphörde att vara ett överbelamrat arbetsrum och återuppstod som harmoniskt bibliotek. Så fantastiskt att se sina planer överträffas av verkligheten! Husets bästa rum!

I April:

  • Jag sådde lite frön och började fundera över uteliv.
  • Det firades påsk med familjen i Västergötland där jag gick på en kortare vandring med Brorsan, Svägerskan och Hund som gjort vandring till sin hobby.
  • Jag stickade en hel del. Och köpte svindyra men ack så fantastiskt bra stickor.
  • Vi besökte ett bra rockevenemang i stadens Gasklockor.
  • Den här månaden reste Dottern ända till Amerika för att plåta E-sport. Det var lång väg till Texas från oss. Men hon kom fram, gjorde sitt jobb och kom hem igen.
  • Vi besökte en massa loppisar och gjorde fina fynd.
  • Utelivet påbörjades med att leta fram räfsan och skottkärran och börja samla ihop vinterskräpet.

I Maj:

  • Sköna maj anlände men var rätt oskön bitvis. Jag hängde en hel del ute i trädgården i alla fall.
  • Det räfsades och ansades och rabatterades och planterades och beskars och jordförbättrades och så.
  • Den här månaden reste Dottern iväg med kamerautrustningen i en turnébuss, med ännu ett rockband för att plåta deras turnéliv. De hann med spelningar i Malmö, två i Tyskland, två i Italien, Schweiz, Österrike, Prag och sen flög hon hem igen för att hinna plåta ett bröllop.
  • Själv åkte jag tillbaka till Västergötland för att hinna träffa släkt från hemlandet ett par dagar.
  • Jag hängde också med Brorsan, Svägerskan och Hunden på en betydligt längre vandring den här gången. Vi traskade femton kilometer och njöt av fantastisk natur.
  • Hann också få ordning på min trädgård och iordningställa sittplatserna och handla sommarblommor att sprida ut på trivsamma ställen.

Förutom allt detta har det hunnits med trivsamt häng med familjen. Kaffestunderna i Dotterns fina lägenhet är bäst. Det har ätits god mat på tjejträffer, umgåtts med vänner, lyssnats på bra musik på Puben och mycket annat. Livet rullar på som man säger. På bästa vis bara.

BloggLivet

Och plötsligt är jag här och hänger igen

Ett halvår senare typ.
Jag har grunnat. På detta bloggande en tid, och kommit fram till att det saknas! Jo, så är det!
Först kändes det skönt att slippa. Under tiden skrevs en del annat. Ganska fritt och opretentiöst i både block och dokument.
Sen kom en tanke om ett nytt bloggande, fast på ett annat sätt och kanske ändå någon annanstans. Jag undersökte alternativen men inget riktigt fastnade. Jag provskrev lite men det var inte riktigt rätt ändå. Vad skulle bli bättre av ett nytt ställe?
Här ligger ändå det mesta av mitt bloggande samlat. Varför överge det? Ser inte riktigt vitsen med det. Om jag ändå ska fortsätta kasta ut blogginlägg om lite av varje kan det väl lika gärna vara här?
Jag lät tiden gå. Obeslutsam. Ändå ingen brådska. Ett mail om blogg100-utmaningen kom till min mailbox och det kliade lite i tangenterna. Men jag avstod i alla fall.
Maken sa en dag att det var trist att jag slutat blogga. En del andra har också kommenterat saken. Spätt på min egen tanke. Jovisst är det lite trist. Hjärnan och sinnet fortsätter envist att tänka ut och formulera inlägg som jag oftast inte skriver ner. Slösaktigt. Så tja, plötsligt hittade jag mig här igen. Känner mig som hemma.
Manifesterar detta mitt så hastigt påkomna beslut med ett temabyte och rensar lite, fräschar upp lite. Vädrar ur instängdheten. Ny luft liksom. Lite som att öppna upp ett sommarhus efter en lång vinter.
Ja, jag är innanför dörren igen, för att fortsätta på denna metaforiska ryamatta. Vet inte riktigt vart det leder mig och vad jag vill. Men det får väl visa sig. Det som blir det blir.
Jag kanske blir rätt ymnig ett tag. Och jag kanske blir så där seg och sällsynt igen. Jag kanske återuppfinner oviljan och drar mig tillbaka på nytt. Men hur det än blir har jag just vänt på stängt-skylten och skrivit ett nytt inlägg. Det tycks vara öppet igen.

ÖvrigaLivet

Tack för mig.

Jo. Faktiskt.
Förra året var detta bloggande klumpvis. Ibland mycket men alltför ofta och alltför länge alls ingenting. Oskrivna bloggar är lika trista och sorgliga som otända sterarinljus. Allt dammigare, allt mattare, allt blekare. Tillslut har man glömt att de står där i sin ljusstake i nån sorts sparsamhet.
Den här bloggen har nått vägs ände.
För tillfället får den ligga kvar som den är. Kanske tar jag en dag bort den helt. Kanske jag en dag återvänder till den om känslan för den förändras. Kanske dyker jag upp igen i annat format. Det vet jag inget om just nu.
Tack för att du läst, kommenterat och kanske gillat det jag skrev.
Tack för mig!

BloggLivet, EgoLivet, KreavtivLivet, Livet

Lång paus eller nåt

Jag orkar inte räkna hur många gånger jag startat om i denna blogg under detta år! Kanske är jag trots allt klar med den?
Ändå sitter jag här och petar med nya bilder och färger. Som om det skulle hjälpa. Det är som att varje längre lucka i ordflödet gör glappet så stort, att jag knappt orkar komma igång igen. Jag gillar inte luckor! Vill ha text i alla datum helst. Det här är liksom min dagbok också. Som dokumenterar och bevarar till viss del.
Det är inte det att orden slocknat. Eller att livet är på nåt sätt för tungt och svårt.
Annat tar min tid bara. En dag kom jag på att jag alls inte startat datorn på nån vecka. Den hade många uppdateringar att ta in när jag väl tryckt på knappen.
Tidigare har jag oftast suttit med denna dator i famnen vid teven. Både tittat, läst och skrivit i samma anda. Simultankapacitet kallas det visst. Eller splittrat Internetberoende kanske andra skulle kalla det?
Jag flyttade in datorn i ett slags arbetsrum en dag. Rummet stod åter tomt efter att vår tillfälligt inneboende Dotter flyttat till den egna lägenheten. Jag städade lite, fixade till på skrivbordet och tyckte det krävde en dator. Problemet är bara att kontorsstolen alltsomoftast ägs av en Katt. Så när jag tittar in med min kaffekopp är platsen redan paxad.
I soffan är platsen paxad av stickningen. Numera stickar jag hellre när jag tittar på teve. Ganska mycket mer rogivande egentligen. Även om jag har mobilen intill och Internet lika nära som förr. Och även om jag aldrig på nåt sätt lidit av eller upplevt mig som totalt nätberoende egentligen.
Datorn står på sitt skrivbord och jag orkar inte flytta med mig sladden (som krävs alltför snabbt i alla fall) och Katten i stolen och ja. Jag gör nåt annat.
Så har också en Dotter fått en alldeles egen lägenhet och vi har flyttat, kört till andra delen av landet i omgångar för att hämta hennes grejer som varit inneboende i Mammas förråd. Vi har packat upp, handlat på loppisar och hon har ordnat ett alldeles förtjusande hem.
Samtidigt behövde det också ordnas i detta hem. Tvättstugan stod i ett elände mitt i en påbörjad rust som aldrig blev klar. Och när det äntligen var klart var det både tvättstuga och pysselstuga och där har jag redan hunnit tillbringa en och annan timme.
Rummet Dottern bott i tömdes med henne och behövde också rustas. Advent anlände mitt i alltihop och ville uppmärksammas. Snart är också julen inkliven och med den ska ett julbord dukas. Vi både rustar och lagar julmat. Inte så att jag klagar. Jag har själv bjudit hem alla som ska sitta runt detta julbord och ser med glädje fram emot att få hit dem.
I den andan insåg jag också att frysen behövde frostas, att det var skräp i kökslådorna och att skafferiet hade sackat ihop. Jag vet!! Inte ska vi fira julen därinne. Men de kommer att vara starkt i användning och det underlättar om det är lite ordning.
Jo just ja. Så jobbar jag vissa dagar/nätter också. Och handlar och slår in en och annan julklapp. Undra på att orden aldrig blir nerskrivna utan bara samlas i den del av hjärnan som jag bildar dem i. Och sen glöms de bort, tonar ut i ingenting.
Nu blev det plötsligt ändå ett inlägg. Jag börjar lite senare på jobbet idag. Vaknar lite tidigt varje morgon ändå. Klev upp och plockade ihop lite som hopat sig med rusten av ett rum. (som för övrigt har både nymålat tak, nya tapeter och nytt golv nu) Jag lät Katten ligga kvar. Tog en egen stol och startade datorn för att en räkning behövde betalas. Och hamnade här. Jag säger inte att det blir en vana. Men det blev nu.

Livet

Stillsam tisdagsmorgon

Kura skymning heter det när kvällen möter upp dagen och man sitter och tar sig an detta på nåt sätt. Vad heter motsvarigheten? Att kura gryning? Fast det borde rimligtvis vara när natt möter morgon. Då sov jag. Men när morgon möter dag? Som nu. Det var mörkt ute när jag klev upp för jag vaknade tidigt. Jag gillar mörkret om mornarna. Skulle gärna behålla det nån timme längre till och med. Tycker det är mysigt och jag får vakna till i min egen takt. Tänder inga eller väldigt få lampor utan tassar runt och tänder ljus och slår mig ner med kaffe och njuter av en långsam morgon. Om jag är ledig som i dag alltså!
Nu ljusnar det, och himlen är så där älskvärt grå. Min gräsmatta är fullständigt täckt av löv. Alldeles gult är det under björkarna och den där kontrasten alltså. Allt det gula mot allt det grå. Jag får en väldig lust att kliva i stövlarna på altanen och gå ut och prassla runt i de blöta löven. Samla ihop dem med en kratta. Häva högar i skottkärran.
Men.
Sånt hinns inte med just idag. Det finns helt andra planer för hur den här dagen ska användas så småningom.
Så jag sitter kvar här, i min morgonrock med de tända ljusen medan det dagas ute och kurar. Vad det nu är jag kurar. (Kura dagas är inte alls lika charmigt uttryckt som att kura skymning.) Strunt samma. Det är i mitt sinne en underbar start på dagen.

BilLivet, FamiljeLivet, UmgängesLivet

Åkt omkring

Dottern skulle iväg till småstad inåt landet för att hänga med kameran framför snygga bandkillar igen i fredags. Det är liksom det hon gör mest. Jag bestämde mig för att åka med den här gången och bokade ett hotellrum åt oss. Bandkillar har en tendens att spela grymt sent om kvällarna och åka hem i sena natten är inte önskvärt. Dessutom hade vi en möjlighet att slå två flugor på samma resa. Först spelning, sen hämta grejer.
Bilresan till småstad tog inte mer än en och en halvtimme. Jag körde och Dottern skötte musikvalet. Vi hade trevligt och småpratade och lyssnade på all bra musik. Tiden gick fort. Vi hittade hotellet utan problem och fick vårt rum. Det var väldigt trevligt. Vi lämnade våra väskor och bestämde oss för att gå ut och se på småstad och hitta lite kaffe. Först lokaliserade vi stället där Dottern skulle fotografera musikerna. Så att hon skulle hitta sen, och så letade vi upp ett trivsamt café. Efter kaffet promenerade vi vidare och handlade lite smått och gott ätbart att ta med till rummet.
Dottern fixade till sig för kvällen och jag gjorde liksom tvärtom. Fixade till mig efter dagen. För jag var såklart inte alls med för bandkillarnas skull. Nej, när Dottern tillfixad och snygg gick iväg med kamerautrustningen på axeln, slappade jag ensam hemma på hotellet. Myskväll med stickning och teve. Ja, sån är jag! Uteliv är inte min grej.
Dottern kom tillbaka mitt i natten med tjusiga bilder från kvällens spelning.
Sen sov vi lite. Med betoning på lite. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Åkte så vidare efter något lite trassel med bilen som löste sig på ett bra sätt. Från småstad via en främmande väg till ytterligare småstad som är oss väldigt bekant. Eftersom den innehåller familjemedlemmar. Vi umgicks och trivdes och käkade Brorsans goda burgare. Hade en mycket bättre nattsömn i bekant säng hos Mamma.
Hela söndagen ägnade Dottern och jag åt att gå igenom hela hennes bohag som befinner sig där i tillfälligt förvar. För att kunna se över vad som var viktigast att få med hem till den nyförvärvade lägenheten. Och packa om, så att vi fick med mesta möjliga. Vår bil innehåller nämligen ingen dragkrok och kan omöjligt släpa på vagnar. Men den är en kombi med möjlighet att fälla ner ryggstöden i baksätet och får därmed plats med förvånansvärt mycket packning. Speciellt om man stuvar in det med omsorg och utnyttjar varje liten flik och passar samman packningen som när man bygger med klossar. Tungt lastade åkte vi hemåt i förmiddags. Många timmar i bilen men vi hann med mycket bra musik igen, både ny och gammal! Tänk vad trevligt det är med musik!
Nu har Dottern det mesta av sina ägodelar på samma ställe. Vi hämtade en liknande last när hon flyttade hem. En tredjedel skulle man kunna säga. Den resterande tredjedelen får vi hämta på samma sätt så småningom. Det är att förena nytta med nöje. Vi får ju umgås med familjen samtidigt.
Nu inväntar vi nycklarna till lägenheten, sen kan vi börja flytta över grejerna till sitt nya boende. Och inhandla en del möbler, för hon lider en rejäl brist på sådana. Trots alla grejer. Det blir nog bra vad det lider.

UmgängesLivet

Dagen lördag

Ligger i gästsäng hos mamma och ser över dan. Inte alls illa!

Dagens väckning: Det är inte lätt att sova borta och att sova på hotell är inget undantag. Totalt överskattat. Rummet var fint, i synnerhet de djupblå sammetsgardinerna och sängen var mjuk. Allt var fräscht och bra. Men jag sov som skit och vaknade hela tiden och längtade efter att kliva upp. Vaknade långt innan klockan ville väcka och väntade in lämplig uppstigningstid.

Dagens frukost: På hotell. Behöver jag säga mer?

Dagens bil: Den började med att tjafsa om kylarvätska på hotellparkeringen men tog oss sen utan vidare krångel till dagens slutdestination. Man får vara nöjd! Mycket nöjd.

Dagens kvinnliga mekaniker: Dottern och jag glodde på lamphelvetet som lyste i panelen och ja. Ringde Maken. Och läste instruktionsbok. Bilen krävde omedelbar påfyllning av kylarvätska. Vi hittade mack. Som bara hade fel sorts vätska. Mackpersonalen lät oss hänga i luften. Men Maken guidade oss tålmodigt i luren till nödlösning. Påfyllning av vatten i rätt behållare så det inte skulle bli tomt. Vi löste det. Åkte vidare. Allt gick bra.

Dagens håla: Alltså, man häpnar. Ibland. När man kör genom landet. Och hittar depression och missär i cementerade block. Vet inte ens vad hålan hette. Rös och gasade på så vi kom ur den fort.

Dagens käk: Hos Brorsan går man inte hungrig!

Dagens program på teve: När allt fotbollsspelande äntligen var slut kunde vi se på säsongsstart av Så Mycket Bättre. Ett sånt härligt program. I år igen. Jag älskar det redan.

Dagens tröttaste: De där två som haft en kass nattsömn på hotell. Godnatt.